Vad är kausalitet?

Jag skrev en sak som är lite relevant för vad du frågar: "en logik ska vara giltig i alla möjliga världar".

Men detta är inte i sig en egenskap hos kosmos, utan en egenskap det har tillsammans med reglerna för en logik. Om vi använder oss av standard satslogik så ska en möjlig värld lyda logiken, men det är samma sak som att vi tillämpar icke, och, eller, om... så... och om och endast om på ett korrekt sätt i utsagor om den världen.

Kosmos är omöjligen en produkt av en mänsklig språklig uppfinning. Att säga något sådant är att tro på metafysik i den mening jag brukar använda ordet här: ordmagi.

Matematikens relation till världen är en olöst fråga för mig. Tidigare lutade jag åt att matematik och verklighet var olika saker. Idag ser jag matematik som den generella metoden att skapa strukturer, så det är möjligt att matematiken helt och hållet fångar verklighetens struktur.

Det är bara det att verkligheten troligen är sprungen ur kaos, och om den är logisk, strukturerad m.m så är det enbart lokala egenskaper i en viss, tillräckligt välartad rumtid.

På din fråga så svarar jag MU ( enligt kultboken Gödel Escher Bach betyder det 'ofråga frågan', om jag minns rätt). Inget av alternativen.

Vi har ingen aning om varför verkligheten existerar, varför det finns någonting i stället för ingenting alls. Möjligen är världen helt enkelt mängden av allt som är möjligt, och i så fall summan av alla möjliga strukturer. Men eftersom vi bara lever i ett lokalt, specifikt universum så kan världen lika gärna vara strukturen hos en sandhög som faller samman.

En gammal tråd som jag upptäckte idag men som jag tycker kan få leva vidare en stund genom två lustiga men kanske korrekta påståenden?

Som en mycket gammal man sade till mig en gång; "Bara en idiot kan vara helt säker".

Och som den eminente komikern Louis C.K sade; "Listen to old people. Even if they're wrong, their wrongness is based in more information than you have".

Vågpartikeldualitet är absurdt, men det är inte något som finns i verkligheten. En modell av verkligheten kan ha absurda egenskaper utan att verkligheten har det.

Sen så finns det en bättre modell idag, baserad på uppfattningen att en partikel i QM inte är en klassisk partikel ibland, och en våg ibland. Den är något helt annat (fältkvantum är ett bra ord) hela tiden, som ibland beter sig på olika sätt i olika kontexter som påminner om vågor och klassiska partiklar.

Angående topic, om du fortfarande funderar på det hela, så skulle jag vilja påstå att kausalitet aldrig kommer vara något annat än ett axiom. Det är grundläggande för vetenskap, men som många andra utgångspunkter har det inte någon tillfredställande filosofisk grund.

Det finns ingen märkbar skillnad på att saker händer helt slumpmässigt tillsammans, eller att saker orsakar varandra. Bara som exempel så är det inte omöjligt att alla tärningskast i jordens historia alltid gav samma resultat. Visst, det är extremt fantastiskt osannolikt (tror vi, baserat på ett kausalt perspektiv), men det hade kunnat hända och ingen hade kunnat förklara det, mest troligt hade det setts som ett axiom att tärningar minsann ger samma resultat hela tiden. Vi kan förstås utöka det till att allt som idag ses som slumpmässigt hade kunnat vara statiskt, och allt som idag ses som statiskt hade kunnat vara slumpmässigt (nåja).

Vänder vi på kakan så får vi dagens läge, där vissa saker som vi kallar slumpmässiga ger olika resultat hela tiden och vissa saker som vi hoppas är kausala och deterministiska alltid ger samma resultat. Det finns ingenting som stödjer att det ska vara på det sättet heller, annat än vad vi upplevt och utgår från.

Ja.
I QFT verkar partikelbegreppet lite oklart (se https://physics.stackexchange.com/qu...article-in-qft) men ja, möjligen en operatorvärd excitation av ett fält. I QM är mig veterligen allt vågor men partikellika om den infallande vågen har betydligt kortare våglängd än det den faller in emot (detektorn). Även om det kan vara lite knepigt ibland att prata om våglängd (tänk ett gaussiskt vågpaket exempelvis) men jag tror du förstår vad jag menar. Ur en filosofisk synpunkt kan det vara lite problematiskt att det finns så olika synsätt på vad saker och ting är. Vi har (ofullständiga) modeller med sina begränsningar. När vi pratar om vågor och partiklar följer det en begränsning av resonemangen eftersom de inte är tillämpliga i generell mening.

Om vi utgår från att kausalitet inte har någon tillfredställande filosofisk grund, kan man ge begreppet en tillfredställande filosofisk grund? Vad är ett tillräckligt krav för att få kalla den tillfredställande?

Men det är samtidigt fetstilt som ger den vetenskapliga kunskapen sin styrka, empirin. Den ger i någon mening mer stöd för att det man kommit fram till är sant är sant och det räcker med en berättigad motsägelse för att hela teorin ska falla (hypotetiskt). Om teorin skulle falla i praktiken beror nog mycket på. Tveksamt om en forskare som vigt sitt liv åt ett område plötsligt skulle ge upp för att någon kom med ett motbevis. Kvantmekaniken bygger fullständigt på experimentellt stöd och den teorin har medfört stora framsteg inom olika teknikgrenar (mätteknik, telefoner, etc.). Tror inte heller att de som har intressen inom dessa grenar helt plötsligt skulle lägga ner sin verksamhet heller - det verkar ju onekligen fungera!

Tack för länken. Tyvärr är formler inom kvantfysik ofta några abstraktioner bortom min förståelse men den senare delen av godkända svaret var väldigt intressant läsning.

Jag har baserat en stor del av min uppfattning om partiklar på följande artikel vill jag minnas: https://profmattstrassler.com/articl...what-are-they/

Jo precis. Jag tror att den största förvirringen kommer just från att partikel och våg redan har en klassisk betydelse som inte är speciellt kompatibel med modern kvantfysik.

Kort försök till en kanske inte helt skottsäker förklaring:

Vet du vad game of life är? Vi har ett gäng enkla regler för hur cellerna på ett oändligt bräde utvecklas baserat på närmsta grannarna. Det vanligaste regelverket för GoL är turingkomplett. Allt som kan beskrivas kan beskrivas med GoL. Så om vi lever i en beskrivbar värld så skulle den rymmas i GoL.

GoL är en lustig analogi till hur vår värld funkar. Jag vill inte skriva en hel bok så jag låter dig leka med tanken själv om du så vill. Det som är av vikt är just att även om cellerna beror på sina grannar så finns det inget egentligt kausalt samband celler emellan. Det är inte cellerna som är det faktiska skälet till att nästa tillstånd blir som det blir.

Det vi kan ta med oss från tanken är att fullständig determinism och prediktion sett inifrån simuleringen inte nödvändigtvis säger någonting om kausalitet mellan sakerna som simuleras (av GoL celler i det här fallet). Så hur ska vi kunna sluta den cirkeln så att säga? Ingen evidens inifrån världen kan skilja på kausalitet inuti världen eller en slags tillämpning av regler på hela världen. Ett av fysikens grundantaganden är just att regelverket gäller överallt. Nog för att det är något som man kommit fram till inuti "simuleringen" så det kanske inte är helt korrekt sätt att beskriva det.

När det gäller att förhålla sig till verkligheten ur ett praktiskt perspektiv så är jag väldigt böjd åt vetenskapliga tolkningar. Flygplan flyger och så vidare. Jag går inte till magikern runt hörnet och ber att få bli teleporterad till Peru.

I mitt eget letande tar jag det gärna till andra ställen. Jag ser det inte som att vetenskapen med alla sina antaganden kan hjälpa mig i slutändan. Men jag ska inte tråka ut dig med den typen av funderingar.

Intressant tråd.

Vet inte vilket som är mer godtyckligt, korrelation eller kausation. Det beror ju bara på vad man vill beskriva. Ifall man upptäcker kausation så är det inte längre bara korrelation tänker jag.

Men vad jag tänker är också att det finns många olika typer och nivåer av kausalitet, system som är helt främmande för varandra men som ändå kan uppstå från något som är helt främmande.

Det faller väl under kategorin av emergens. Till exempel hur ett elektriskt system kan tända en lampa. Ljuset har helt egna egenskaper jämfört mot ledningarna, lampan och batterierna.

Det kan vara befogat att se kausalitet som något som händer i olika system. Dessa system kan vara relaterade, eller inte. De kan bygga på varandra eller vara fristående. Men det måste ändå finnas ett yttersta system som fungerar enligt helt andra principer än de vi är vana vid. I buddhismen finns som bekant begreppet nirvana som innebär ett tillstånd som står utanför all villkorad verklighet.

Alla system som bygger på andra system är villkorade av dessa meta system. Om man tänker ytterligheter (vilket filosofin gärna ägnar sig åt) så måste alla system vara villkorade, men då måste det också "finnas" något som är helt ovillkorligt, helt fristående, helt utan kausalitet. Ett slags "ingenting", nirvana.