Falling Down-karaktären mördar ingen oskyldig.

Var det ett medvetet beslut för att inte glorifiera den arga, vita medelklassen på grund av rädsla för repressalier om filmen blir populär? Att folk skulle ta efter ett sådant beteende?

Jag reflekterade över att Michael Douglas porträtt var förhållandevis återhållsamt. Känns som att han hade mer att ge och att den hade kunnat skruvas upp en nivå till med faktiska mord. Det hade lett till en större känslomässig påverkan än bara en person med "psykbryt" som vill hem till exfrun på sitt barns kalas.

Med det sagt älskade jag filmen ur ett konstnärligt perspektiv. Vad den vill förmedla. Men jag känner som sagt att den kunde varit djärvare.

Vad säger ni?

Du måste erinra dig om att filmen är från 90-talet. Att folk mördades på vita duken var inte helt okontroversiellt då, som det är idag. Är inte ens säker på att Michael Douglas mördade någon, förutom nazisten möjligtvis.

Tror du överanalyserar filmen lite, tror inte den har något med arg medelklass. Tror mer att det var en skildring av vad folk ibland vill göra (det Michael Douglas gjorde), men vad de aldrig skulle göra.

Ta filmen för vad den är, riktigt jävla skön!

Bra film! De andra han gav sig på i filmen var inte helt utan skuld precis. Men behandlingen av exfrun har jag svårt att sympatisera med.

Vaddå, han var ju bara på väg hem.

Han uppvisade en psykologisk profil som mycket väl hade kunnat dramatisera filmen ytterligare. För en på 2000-talet uppfattas inte Douglas karaktär som särskilt radikal. Jag förespråkar inte en slaktfest men filmen presenterar oss inte med några egentliga moraliska dilemman. Mordet på nazisten är berättigat och Douglas vållande till andras död är ganska okontroversiella också sett till deras svinaktiga bemötanden.

Jag menar att filmen aldrig blir riktigt så dramatisk som den hade potential till. Samtidigt hade kidnappning och förhandlingstema känts för kliché, men nja.. något saknas.

Förstår ni min synpunkt?

Personligen hade jag gärna sett fler psykbeteenden typ som när han slår sönder en affär för att de har för dyr cola. Det fanns tre sådana scener (colan, hamburgerstället och vägarbetet), och de ger väldigt mycket till filmen. Resten av storyn, speciellt delarna som bara är med poliserna är relativt fattig. Filmen kunde följt honom mycket mer.

En person på brytpunkten brukar göra betydligt värre saker. Filmen vill förmedla att det är en god människa innerst inne. Det gör han mer komplex förvisso men ett sådant kraftfullt tema utan moraliska dilemman blir en besvikelse.

Jag upprördes inte moraliskt över något han gjorde i filmen. Det ska vara när han sköt polistjejen i magen. Men till och med där var det kalkylerat så att hon överlever.

Haha, va? 90-talets Hollywood var bra mycket råare och grunge:igare än vad det är idag, med alla PG 13-fjollerier...

Hur skulle det bli moraliska dilemman om han inte är god? Om han inte är god är det ju bara en bandit som ställer till med jävelskap. Det moraliska dilemmat uppstår ju för att han innerst inne är god, men gör onda saker - eller snarare sådant som samhället ser som ont.
Har du tänkt på vad killen som blir utkastad från/nekad av banken innebär i filmen?

Ett moraliskt dilemma hade kunnat vara om karaktären faktiskt är god. Då hade denne varit komplex på ett djupare plan än en vanlig arbetare som snedtänder.

Då får du förklara skillnaden mellan "god innerst inne" och "faktiskt god". Menar du att han borde varit moder Teresa och sen plötsligt knallat in på McDonalds för att dra fram en kpist?

Verkligen. Undra om circusregeringus har sett en modern Hollywoodfilm de senaste 15 åren och sett hur extremt städat allting är, för att filmerna ska kunna ge absolut mest vinstmaximering till filmbolagen då alla kan se dem.

Mord på film har skett på film sen mediets skapelse, konstigt resonemang det där att mord var kontroversiellt på vita duken på 90-talet.