Du är 0

Här är vi alla ensama människor

Räcker inte det

Förstår inte behovet att fråga
Förstår inte behovet av ett svar

Fattigare inlägg får man leta efter? Har du inget att tillföra? Vi människor innehåller det vi innehåller oavsett vad du och dina kamrater i inbördes beundran anser. ☺

Att du gnäggar ut dialektiken åt alla håll gör det inte sant.
Vi kan utan problem säga att vi är en del av planeten jorden eftersom vi är en produkt av planeten jorden.
Ditt övriga gnägg är bara just det, gnägg.

Det du säger är att det vi säger eller gör, utgår från det som gör, inte har någon påverkan på våran person som sådan.


När är vi inte våra ord eller det vi gör?
Vid vilken plats eller tid går det över från att vara oss till att vara något som lämnade oss?
Och hur ser övergången ut?


När klipps det jag är, över, till det jag inte är?
Och hur har de aldrig nuddats?


Snackar du om en plats där du rakt av, på något sätt, delas från resten av universum?

Är du säker på det?
Bevisa mig för allt i världen.
Jag börjar bli trött på att ha rätt.

Nja, det säger jag väl inte helt, men förstår att du tolkar det så. Nja, alltså vi är inte det vi säger någon gång. Det vi säger kan dock förändra vår bild av oss själv. Vi kan alla få oss själva att må bättre eller sämre genom att intala oss att vi är bra/dåliga exempelvis. Återkommer. Du är en väldigt intressant människa, ta det till dig!

Jag behöver inte ta det till mig.
Jag vet redan.
För det är så jag ser det.
Intressant.

Jag når dig lika långt som mina ord snurrar runt jorden till dig.
Jag är egentligen en jätte.
Över tid.
Och vi är lika delar.
Du är lika gammal som big bang motherfucker!
Om du nu inte delade av dig från alltet på något magiskt sätt.
Berätta isåfall hur du gjorde.

Jag var uppdelad. Men det var ju falskt.
Jag vill se en äkta uppdelning och inte en fortsättning.
Det är stor skillnad.

Vi är uppbyggd av miljarder delar hur mycket du vill eller ej. "Vi" eller "jag" är miljarder bakterier och annat vi behöver för att leva och pga att vi lever. Dina villfarelser och halvdana dikter kan se ett annat ljus i en annan tid och ett annat sammanhang.

Miljarder delar som uppstod ur jorden som uppstod ur stjärnor som uppstod ur big bang.
När blev vi inte delarna vi är?

MAGI!
"Hur kan jag inte förstå mig själv?"

Två trådar om samma sak. Men jag har redan varit elak en gång så här försöker jag vara trevlig när jag hjälper dig istället.

Det verkar som att du vill kolla in på matematisk logik och bevisföring. Sök på axiom/postulat inom matematiken så har du någonstans att börja. Detta förklarar allt du frågar om. Din fråga är felaktig. Det du håller på med här är inte filosofi, däremot är det början till filosofi. Detta är tanketräningen du behöver för att kunna sätta dig in i riktig filosofi, men för att faktiskt komma någon vart behöver du ta det seriöst. Och jag märker att du kanske inte klarar det på egen hand. Därför föreslår jag att du söker på ordet axiom och letar efter en "dummy" guide som förklarar något som egentligen är på universitetsnivå för någon som inte läser dessa ämnen.

Bara för att få grundläggande principen. Det är den som är intressant. Du kommer älska det.