LSD trippen som höll på att ta mitt liv

Ålder: 26
Längd: 177
Vikt: 74

Tidigare erfarenheter
LSD ca. 10ggr
Meskalin 2ggr
Svamp
Cannabis
Kokain
Amfetamin
Mdma
Olika benzo

Även provat blanda 500mg meskalin, 110ug LSD och lite röka på det på en kväll. Blev en riktigt bra men lugn tripp!

Allt detta i historien hände för ca. två år sen, men har inte kommit för att skriva om det förrän nu.. Är nu så gott som helt återställd

Historia
Som sagt så har jag experimenterat ganska mycket med psykedeliska droger, haft någon mindre snetripp, men då har det alltid gått över efter en stund, oftast i come-up'en som jag märkt att "oj nu blev det mycket".

Verkar vara ganska känslig mot just LSD, första gången på 150ug så var jag helt i en annan värld i 5 timmar, medans min kompis bara fick lite visuellt och annat tänk på samma dos. Men har alltid hållit mig mellan 150-300ug, fram till sista gången...

På 300ug var jag så långt borta att jag inte visste vem jag var, om jag fanns, såg andra dimensioner och helt sjuka visuella saker, trodde aldrig det skulle ta slut, verkligen "moments of eternity" men det var fortfarande ingen dålig tripp så blev lite nyfiken på vad mer man kunde uppleva.. Fast skulle nog haft min max-dos kring 250-260ug, för efter det blir det riktigt spårat för mig..

Början
Så till "the night of"! Jag och en vän var hemma hos mig, hade ganska mycket LSD hemma, så vi hade inte riktigt bestämt hur mycket vi skulle ta innan. Vi hade 6st 130ug totalt, så vi bestämde oss för att dela på det, 390ug var (det skulle jag få ångra).
Vi tog våra lappar och gick till vardagsrummet och slog på musik. Det tog bara 30min innan det började för mig, märkte direkt att detta kommer bli en riktigt kraftig tripp, känner ofta i kroppen hur starkt det kommer slå när det börjar.. Blir glad i början, gäspade mycket som jag brukar av någon anledning på högre doser! Trippen kommer igång och jag drar iväg ljusår bort känns det som, släpper min kropp och det är bara mitt mind som fortsätter iväg på sin resa genom tid och rymd..

Just denna del av trippen kommer jag inte ihåg så mycket av, och det jag kommer ihåg kan jag inte beskriva, det är en sån helkroppsupplevelse. Men det var helt fantastiskt och musiken var GRYM, varje låt har en egen "musikvideo" i trippen, dock så var 800+mg meskalin snäppet vassare på just musikdelen i min mening..!

Snetripp!
Men något förändras.. Jag märker på något sätt att jag åker "för långt" bort som det känns, och jag börjar bli orolig att jag inte kommer hinna ta mig tillbaka till verkligheten innan det är för sent, innan allt är över. Jag åker lite fram och tillbaka mellan att kunna se mitt vardagsrum och gå på toa och sånt, och att åka iväg på var som känns som år långa resor ut i oändligheten.. När jag kommer tillbaka till min kropp har jag glömt bort att det var där jag började, och jag börjar glömma mer och mer att det är en drog jag tagit..

Jag säger åt min vän under en lugn period att jag hoppas detta slutar snart, för jag vet inte om jag kommer kunna hantera mycket mer av detta, känns som att jag håller på att tappa förståndet, men finns inget att göra för att bromsa att kastas ut längre och längre mellan varven.. Får höra av min kompis att vi endast är 2 timmar in i trippen, jag har helt tappat min tidsuppfattning, men vet fortfarande att från 2 till 6 timmar är en väldigt lång väg! Så jag biter ihop och försöker hålla mig samman medans olika krafter sliter isär mitt sinne så jag tappar både tal och känslor.

Sen pausas allting tvärt och jag och min vän svävar runt i något tomrum, jag undrar vad som hände för det har varit ett riktigt tryck och tempo i denna tripp, så jag börjar fundera, och kommer fram till att jag helt enkelt åkte för långt iväg denna gång.. Så antingen att min kropp dog av tiden jag var borta, eller att världen gått under! Det känns mer och mer som att jag har gjort något väldigt allvarligt som kommer påverka många...
Jag frågar min vän om jag är död, men det är jag självklart inte.. Och jag börjar förstå själv att om jag kan tänka, så måste jag leva och finnas någonstans! Måste bara hitta dit, och det var verkligen inte bara..

Psykostendenser
Men nu börjar vi närma oss 5timmars strecket, och verkligheten kommer krypande mot mig, är glad att det börjar ta slut då detta varit väldigt påfrestande för mig. Jag sätter mig upp i soffan, men rummet är fortfarande en helt annan värld, som att jag fortfarande kan se vårt blandat med ett parallellt universum, där allting är lite genomskinligt och ser väldigt konstigt ut..

Plötsligt så står det något framför mig i mitt rum, jag har svårt att se vad det är, för denna varelse är också lite genomskinlig, för att den är från detta parallella universum. Sen kommer det två till, så det står tre av dessa läskiga, farliga och stora utomjordingarna framför mig, jag förstår såklart inte vad dom säger eller vill, men jag förstår på deras kroppsspråk och utseende att dom inte vill oss väl.. Passande nog spelades låten "Not Alone" just då, kanske bidrog till det jag upplevde. Minns iallafall att orden "i know we're not alone" snurrade om och om igen i mitt huvud.

Dom går ut från sin värld och in i våran, och försvinner ut, jag får panik för jag förstår att jag har öppnat en portal till en annan värld och dessa kommer ta över våran värld.. Min familj, mina vänner och alla i min omgivning är helt plötsligt med mig i trippen, alla är arg på mig och fördömer mig för att jag kunde utsätta alla för detta.. Nu kommer ju världen gå under! Min kompis märker att jag beter mig konstigt, och säger att jag verkar schizofren, jag springer till ett annat rum som om jag vore jagad och säger bara "nej nej nej nej nej" och ser panikslagen ut. Jag kan tänka såpass att jag förstår att det kan vara jag som blivit galen, men tänker att i vilket fall som helst, om dom tar över jorden och jag är skyldig, så kan jag inte leva med det, eller om jag måste leva i denna värld som psykiskt sjuk och tro att detta är riktigt, kan jag inte leva med det heller.. Förställde mig att jag skulle bli som någon sån där foliehatt som lever i en husvagn någonstans, som man brukar se i amerikanska filmer haha! Det går inte heller att tänka att det kanske går över, det finns inte på kartan.. Och nu är vi säkert 7-8timmar in i trippen, men det är precis lika tydligt som innan..

Jag har total panik, börjar fundera på självmordsalternativ, skära sig med något kändes för makabert på något sätt, bor inte nog högt upp för att fönstret skulle vara ett alternativ, men vet att jag vill att det ska gå fort iallafall! Jag inser att detta är något som måste göras, det finns ingen annan utväg.. Jag känner gråten i halsen, har ju faktiskt bestämt mig för att lämna mitt liv i förtid, egentligen mot min egen vilja! Har aldrig haft självmordstankar innan men är verkligen inte mig själv och mitt psyke är bara helt förstört.. Jag ser att rymdvarelsernas genomskinliga kladd nu har krupit sig över hela min lägenhet, som nu har blivit totalt infekterad.

Jag gör ett val.
Lättaste sättet att ta livet av sig måste vara bilen! Min pappas bil som jag lånat står parkerad utanför. Jag väntar tills min vän går iväg en stund innan jag tar nyckeln och tar på mig skorna, för att jag inte ska hinna bli hindrad.. För min vän har märkt att något verkligen inte står rätt till!
Men när jag öppnar ytterdörren så kommer min vän och frågar vad jag håller på med, jag blir tagen på bar gärning och stänger dörren, säger något i stil med "jag skulle bara kolla..." Och går tillbaka och sätter mig i soffan. Jag minns att det var någon Miriam Bryant låt som spelades på hög volym ur högtalarna, kan än idag få dåliga vibbar av dom mörka bastonerna i refrängen..

Men sen går min vän på toaletten eller något och jag springer ut till bilen, min vän hinner ikapp mig och tar tag i min arm när jag sätter mig i bilen men jag säger bara "Det är bara jag som kan få detta att sluta, jag måste göra det här.." och rycker mig lös och kör iväg med bilen. Jag minns fortfarande hur förtvivlad jag var när jag körde iväg för jag visste att mitt liv skulle vara över inom en väldigt snar framtid! Tankarna rusade genom huvudet, men jag var helt klar med att det inte finns någon annan lösning..

Det är det sista jag kommer ihåg, tills att jag sitter i bilen och det är ambulanser, brandmän och poliser överallt, brandmännen håller på att klippa upp taket på bilen, jag har inte ont alls men väldigt svårt att andas, dom får ut mig ur bilen och in i en ambulans. Men det enda jag tänkte var "tack gode Gud för att det är över!" Jag vet inte om det är chocken eller något men direkt efter olyckan var allt som vanligt igen. Sen minns jag bara små fragment tills att dom söver mig för akut operation på sjukhuset.

Får återberättat för mig att jag kört rakt in i ett betongfundament i ca. 100 kmh, men otroligt nog klarat mig levande, några benbrott och mindre skador men inget livshotande.. Min familj, min flickvän och mina vänner kommer till sjukhuset dagen efter när jag vaknat, dom flesta väldigt chockade men glad att jag lever.

Avslutning
Det var min historia om trippen som enkelt kunde varit slutet på mitt liv, men mirakulöst klarade jag mig hyfsat iallafall.. En bil, ett körkort och ett jobb fattigare!
Vet inte om jag någonsin kommer ta psykedeliska droger igen, är lite orolig att något liknande ska hända igen, för det var verkligen den värsta av den värsta mardrömmen jag kan föreställa mig.. Men det är väl så, hjärnan vet ju själv vad ens egen värsta skräck är, och då blir det väl det den projicerar när det går åt pipan!

Hade varit riktigt kul med lite kommentarer och synpunkter av er andra som också har erfarenhet i ämnet, eller bara nyfikna.

Ha det!

Kan relatera till det du skrev om att man "svävar för långt bort."

Jag gick från 150 till 350 ug och jag åkte så långt iväg att jag trodde hela jag skulle försvinna, jag fick en s.k ego död och visste inte alls vem jag var. Jag var ett skal helt enkelt.

Fick rysningar av din historia. otroligt intressant men läskigt att läsa. Glad att du klarade dig!

Fått liknande om inte värre tripp när jag tog 350ug lapp, tyckte inte det kicka så tog en till så pang, vem fan är jag? Vad fan händer? Vad är detta? Hur gör man? Vad är livet? Åh massa frågor som slet psyket isär och om inte tala om hallisarna.. Fista mig med en spikklubba.

Övrigt, bra och intressant läsning. Fick minnet tillbaka om den trippen.. Hua. 4.5/5 lappar får du.
Fridens liljor

Gaaalet

Varför tappade du ditt jobb? Vad fick du för juridiska konsekvenser? LSD syns väl inte på drogtest, jag antar att det var x antal andra droger du hade i systemet som de hittade?

Usch, detta kan jag verkligen relatera till efter en natt på alldeles för mycket cubensis och cannabis.
Lämnade kroppen gång på gång och hamnade långt ut i universum och genom att samtliga parametrar och mått i universum klaffade exakt samtidigt, på ett för mig fullständigt osannolikt sätt, i den oändliga tidsrymden jag svävade i så närmade jag mig långsamt jorden igen tills jag insåg att..
Där är ju jag, mitt i detta kaoset! Och jag TRIPPAR JU!! Det är därför allt detta händer! Och så fort jag förstod att jag trippade så tappade jag tråden och glömde bort resan ut i universum jag just kommit tillbaka från tills PANG jag for upp dit igen och tillbaks till total oförståelse.
TOTAL JÄVLA MINDFUCK om och om igen...

Den loopen kommer jag aldrig att kunna smälta tror jag, får fan ångest bara att tänka på det nu.
Better safe than sorry med psykadelika säger jag. Hellre för lite än för mycket.

Tappade mitt jobb för att jag måste ha körkort i tjänsten.. Jag åkte på drograttfylla, blev fotboja!
Hade kunnat klara mig undan det, men när jag satt i bilen där, så borta som jag var, ambulanspersonalen måste ju märkt att jag var påverkad av något, lär ju haft stora pupiller om inte annat.. Så iallafall så sa dom bara "Du måste säga vad du har tagit! Annars vågar vi inte ge dig någon medicin" eller något liknande, minns inte riktigt. Så jag svarade bara LSD! Så då tog dom urinprov senare på sjukhuset och där såg dom att jag hade tagit just det. Men det var faktiskt det enda jag hade tagit under en längre tid!

Ja visst är det sjukt! Kan få rysningar när jag vill bara av att tänka tillbaka på känslorna jag hade under det värsta.. Kommer nog kunna framkalla dom för resten av mitt liv känns det som.

Första tiden efter olyckan var värst, sov typ 3 timmar per natt för fick såna flashbacks när man skulle sova.. Hela förloppet spelades upp från början till det slut, var tvungen att minnas varje detalj också, försökte få tankarna på annat, jo tjena..
Tror det kan varit en blandning av HPPD och posttraumatisk stress, hade tendenser till hppd innan allt hände. Vissa nätter kunde jag vakna i panik, som att jag satt fast eller något, ville bara resa mig upp och springa ur sängen fast visste ju att problemet inte var där! Säkert minnen av känslan att sitta fastklämd som gjorde sig påminda

Låter som en helt skruvad kväll du varit med om.. Helt otroligt att du klarade dig så bra ändå!
Minns du detaljerna kvällen genom eller bara stora drag?

Jag brukade oftast ha stora svårigheter att minnas eller hålla fast vid känslorna och detaljerna kvällen genom. Det var mest bara ett stort jobbigt frågetecken dagen efter.

Nej minns bara fragment av allt som hände, men när själva peaken var över, så minns jag allt ganska klart. Minns vad jag tänkte, hur det såg ut osv. För då var ju ändå det "värsta" i rus-väg över, men då var det psykoskänslorna som tog över istället, och det var ju ändå värre. För så länge jag är i peak så kan ju vad som helst hända, men alltid förr om den blivit dåligt så har man ju kunnat pusta ut när man kommer tillbaka till verkligheten! Men den gången när jag kom tillbaka så slutade det aldrig, fast jag då för stunden kände mig helt klar i huvudet.

Intressant läsning, kan relatera till allt förutom bilen! Jag är bara glad över att det var du som skadade dig och inte utsatte någon annan för fara, såsom krocka med en annan fullsatt bil, hade garanterat blivit tufft

Ja usch verkligen! Inget jag är stolt över.. Men är jag med, som du säger väldigt glad att det bara var jag som skadade mig, och att jag klarade mig så att jag kunde dra lärdom av det som egentligen borde varit min död..