Jag identifierar mig inte som svensk längre

Jag är också uppväxt i Skåne men matades sen barnsben med att jag var svensk. Av någon anledning vann Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa över H C Andersens Sagan om den fula ankungen v g att forma min nationalitetskänsla till dess att jag bott i flera år i en annan del av Sverige. "Svensk" är inte en nationell identitet utan en internationell, vilket beror på att Sverige inte är ett land utan, som namnet antyder, ett rike bestående av flera länder. Nationella identiteter i Sverige skulle kunna vara Samisk, Jämtsk, Dalsk, Svee/Svensk, Götisk, Gutnisk och Skånsk. Således är jag i fråga om ...

medborgarskap: svensk
nationalitet: skånsk
kultur: nordisk
etnicitet: skånsk
språk: skånsk (men pratar ändå någon slags defekt rikssvenska)

Hur betraktar jag en person i t ex Trollhättan? I Trollhättan bor det GÖTAR. Skåningar har alltid haft hjärtliga relationer till götar. Jag kan känna mig götisk ibland. Således behöver vi inte blanda in svenskhetsbegreppet för att känna nationell samhörighet.

Hur betraktar jag en person från Pite? Jag vet inte ens vilken etnicitet eller nationell identitet de har, men det går ändå att hitta saker som man bilateralt kan bygga sammanhållning på.

Har då svenskhetsbegreppet spelat ut sin roll? Ja, det tycker jag. En vanlig medborgare har inte det inflytande som skulle krävas för att återge ordet någon meningsfull innebörd. Köttbullar? Bra försök, men det funkar inte riktigt för mig som är vegetarian. ABBA? Nej, jag skulle bara stänga av musiken. Dalahästar? Ja tack! Men det är dalskt och inte svenskt. Kristendom? Många flaggor har kors men i Sverige är det antikrist som regerar.

Jag identifierar mig som svensk. Det är inga problem med det, men själva ordet är som en sprucken pingisboll. Det saknar innehåll, värde eller vikt men kan ändå göra ont ifall det är hårt skruvat när man träffas av det.

Flyttade ifrån skit Sverige för 10 år sedan tyckte att det Svenska var helt utplånat redan då, idag är det nån slags twilight zone samhälle där Svensken går till jobbet för att försörja 1 miljon kriminella ökenbanditer som dagdriver våldtar och mördar. Sveket är totalt där bara tanken på att behöva åka dit är kraftigt ångestframkallande. Ger upp mitt Svenska medborgarskap nästa år och det blir det sista jag kommer att ha och göra med Sverige.

det kanske är bra för invandrarna att få lite genetiskt material inblandat i sin diaspora av mångkulturalisterna. det kanske blir något sorts flowerpower hippe-mulatt kreolfolk av dem i framtiden.

Jag har en liknande uppfattning om Sverige, men inte lika positiv ändå som den du har. Jag kan tänka mig att besöka det mentala ökenlandskapet med en AK47a i varje hand, kolvarna mellan armbågarna och kroppssidorna. Jag ser mig om lugnt medan jag går framåt och öppnar eld i tid och otid, som en Terminator. Sossar, zigenare, araber och negrer roterar i luften.