Den lilla Fire Emblem-tråden

Hoppas att Engage blir lite knivigare än three houses. Har spelat långt ifrån alla FE men i de tidigare har man alltid nått en vägg av svårighet som jag inte upplevde i 3H.

Det måste finnas en anledning att boota upp min switch som jag hatar snarare än att bara köra typ Tactics ogre.

Intrycket som jag fått är att man inte fokuserat på att förbättra systemet snarare tona ned/ta bort det och ha mindre story emellan striderna. Fler verkar tycka storyn är tunnare och mindre intressant även om det finns dom som tycker det motsatta också såklart.

Är striderna lika ensidiga som senast och som i exempel nedan blir det nog snabbt trist om inte storyn håller upp.

Håller annars med om Three Houses det var bra men inte på Persona nivå. Där hade man mycket kvar att utveckla varav det hade varit intressant med en fortsättning i det spåret med vad man lärt sig av Three houses.
Ja det var väldigt simpelt. Tyvärr känner jag att väl många liknande strategi spel faller i samma fälla. Spelade Diofield nyligen. Kan även tänka tillbaka på spel som Utawarerumono, Valkyria Chronicles ( mer specifikt 4an) och liknande. De två sistnämnda är några av mina all time favourites. Men striderna alltid simpla ”defeat all enemies” eller Valkyria med ” capture all bases”. Blir lätt samma taktik hela tiden. Hade gärna haft färre, längre, tuffare strider med mer variation på winning confitions, pch gärna att det ändras under stridens gång. Designen på banorna är alltför ofta reskinns eller rena kopior av tidigare banor. Därav att det behövs en bra story eller något mellan striderna för att hålla intresset uppe för mig.

Spel som Bayonetta, Mario eller Zelda kan klara sig utan det då gameplay är just såpass kul och varierat att man inte behöver någon distraction emellan.

Jo, får se hur det blir nu idag då de släpper release embargot. Men tycker inte det var jättemycket storyutveckling egentligen i klostret. Det var några större samkväm och mellansekvenser, men i det stora hela bestod ca. 92% av all tid i klostret av extremt enerverande fetch-quests, vilket är det värsta jag vet med J-RPG:s generellt. Sånt får de mer än gärna kasta rakt i sopkorgen.

8h in nu, är fortsatt kluven.
Designen inte minst på karaktärerna har verkligen inte vuxit på mig, hade fortfarande föredragit en mer grådassig grafik i stil med Three Houses. Tekniskt verkar det dok lite bättre, texturerna både på slagfälten och i borgen ser lite vassare ut och det känns som det flyter betydligt bättre i borgen än det gjorde i klostret (Tree Houses). Måste dock säga att tempot fungerar perfekt så här långt, faktiskt förvånad över hur nöjd jag är. Efter varje strid besöker man slagfältet, pratar lite med lokalinvånarna och allierade. Mycket trevligt koncept, men lite väl ytligt. Konceptet med borgen är dock helt perfekt. Oftast behöver man inte ta en paus där om man är sugen på att köra två eller tre slag på direkten non-stop. Men det finns alltid möjligheten att på eget bevåg då knalla tillbaka dit för en paus och lite karaktärsutveckling. Precis som det ska vara, man bestämmer helt enkelt själv över tempoväxlingen.

Striderna är bra men känns inte som det hänt så värst mycket egentligen sedan Three Houses. Överdrivet förenklat kan man säga att battalions ersatts med emblemem, men grundidén är ungefär densamma; spica upp dina karaktärers förmågor ganska fritt med olika bonusar osv.

Förutom designen jag inte är förtjust i så är musiken verkligen en besvikelse så här långt. Älskade huvudmenymelodin i Three Houses, passade klostertemat perfekt med den lugna kyrkliga stämman. Här i Engage däremot blir jag illamående direkt av den där pinsamma skitlåten de spelar varje gång man startar spelet och att det av oklar anledning är på 250 % uppskruvad volym

Gillar Engage såhär långt. Storyn gör sitt och håller mitt intresse utan att vara något superintressant iförsig. Grafiken är ok för Switch. Gillar det mesta av musiken. Inte superförtjust i vokala öppningen även om den på Japanska funkar bättre. Engelska innan man kunde byta språk i menyn gav mig kväljningar. Men den gör sig bra i sin instrumentella version i striderna. Gillar versionerna av de gamla klassiska Fire Emblem musiken som dyker upp i Paralogerna.

Striderna är kul. Blir dock snabbt att man skapar sig ett elitlag då vissa klasser är så överlägsna och levels växer snabbt mellan dom man använder och inte använder.

Gillar den avslappnande tonen mellan striderna. Tyvärr faller det lite på att det blir ganska meningslöst då interaktionerna mellan karaktärerna är så fattig. Kommer precis från Persona 4 och spelet hade behövt lite hjälp från Atlus där. Supportconversations kan vara någorlunda roande men så korta och utan djup.

Spelar Classic och önskar det hade gett mer känsla. Att karaktärer försvinner permanent. En gravsten som minne för dom som faktiskt dör. Eller en sörjande familjemedlem. Eller dom som har för stor del i storyn för att dö åtminstone något visuellt att dom är skadade eller speciella supportactions.

Ca 20 timmar in och 8 kapitel kvar så väntar med fullständigt omdöme men gillar det iallafall.

Någonstans mellan 8-9 /10 skulle jag landa på i betygsskalan. Ger det oavgjort i en intern match mot Three Houses.

Kortfattat. Striderna är kul om än något enkla. Mer variation på banorna är Three houses är ett plus. Ojämnt fördelat med klasser där många karaktärer snabbt hamnar i skymundan.

Musiken är grym. Iallafall i striderna.

Storyn är bra. Men inte mer. Är där det fattas för att det ska vara en 10/10. Interaktionerna med sina team members är ganska tam. Inget djup. Spelade nyss Persona 4 och Atlus kan lära dom en del.

Detta drabbar också alla side activitys. Utforska battlefields efter striderna är tämligen meningslöst. Food items fyller inte mycket funktion. Recruita animals samma där. Ens party har sällan något intressant och säga och man får sina bond fragments oavsett om man pratar med dom så departar direkt till Somniel. Samma i Somniel. Träning. Fiska. Wyvern riding. Finns inget som motiverar en att göra det med unlocks eller bondinghöjande. Har mest skippats. Dom har packat in en jäkla massa grejer där men glömt bort och ge det mening.

Sista klagomål är lokaliseringen. Men detta är en gammal Nintendo sjukdom där lokaliseringsteamet gör sina egna jävla tolkningar av karaktärer och vad dom säger istället för att bara översätta rakt av. Sånt jävla fånigt trams.

Sa jag kortfattat? Blen inte riktigt så nej