Ålder: 23
Kön: Kvinna
Tidigare erfarenheter: marijuana
Kärt barn har många namn. Etylalkohol, C2H5OH, etanol, eller som vi kanske mest känner det: vanlig jävla alkohol. Trots att var och varannan svensson förär rusdrycken så fort tillfälle ges kan den ge konsekvenser och upplevelser (positiva såväl som negativa) i klass med flertalet narkotikaklassade preparat.
Kvällen jag tänkte dela med er ägde rum någon gång i september 2016 i en ganska kall, medelstor stad. Planen var att besöka en fest som hölls i en lokal. Förväntningarna inför kvällen var skyhöga eftersom festens tillhörande facebook evenemang (får man ens ha filmkväll utan att skapa ett event som folk måste attenda nuförtiden?) innehöll diverse hets om att vi skulle riva stället. Innan vi tågade iväg mot lokalen ifråga träffades vi ett gäng vänner för att tillsammans svepa ned lite alkohol. Det hör ju tydligen till vanligt bondhyfs att inte dyka upp till en fest nykter...
Jag har kvällen till ära införskaffat en flaska vin, två öl och en cider. För merparten av flashback-medlemmarna kanske detta låter som en ringa färdkost, men jag är en rätt nätt dam som inte kräver särskilt mycket för att börja svaja betydligt. Till saken hör också att jag en vanlig festkväll brukar dricka denna mängd fast med 8% alkohol. Ikväll hade jag dock på vårt kära systembolag insett att det är ett jävla slöseri när jag för samma pengar kan få ett likvärdigt vin med 13% alkohol. Sagt och gjort, jag utrustade mig alltså med en något starkare flaska denna kyliga kväll.
Vi samlades i min väns lägenhet, lyssnade på musik, snackade skit och började korka upp flaskorna. Stämningen var lugn på gränsen till stel när vi halsade i oss för glatta livet. Det hade regnat på väg till förfesten och vi var alltså ivriga om att få upp värmen igen. Efter en timme var min vinflaska tömd, men trots att jag brukar känna mig riktigt påverkad efter den mängden alkohol var jag knappt salongsberusad. Jag började oroligt spana mig runt efter mer alkohol, jag visste nämligen att kvällen var ung och var orolig över att mina öl och min cider inte skulle räcka kvällen ut. Som den tomte man är började jag smsa de vänner som bor i samma hus, vi befann oss nämligen i en studentstad och området ifråga var tätt med bekanta. Alla befann sig tyvärr på annan plats, vilket var rätt rimligt med tanke på att det var en fredagkväll. Värden för förfesten förbarmade sig dock över mig och bidrog med en till öl för att ge min berusning en push. När hon räckte fram ölen tillade hon att jag kanske inte kände av något eftersom att jag inte rest mig upp hela kvällen, "rimligt antagande" tänkte jag och reste mig upp för att vandra runt lite i lägenheten. BOOM, that shit hit hard. Plötsligt gick jag från lätt salongsberusad till redo för nattklubb. Det var det dock inte riktigt dags för ännu, men det var däremot hög tid att börja promenaden mot lokalen där den riktiga festen skulle hållas.
Vi hoppade på våra cyklar och tog oss så stabilt det gick till planerad destination. Synen vi möts av matchar inte riktigt våra förväntningar: istället för en lokal fylld av hundratalet människor hittar vi ett tjugotal lirare som spelar beerpong och röker. Jaja, vad är väl en fylla utan en besvikelse? Vännen som har hyrt lokalen utmanar oss i en match beerpong och vi är så dåliga att jag rodnar i efterhand. Vi får istället i oss desto mer alkohol och lär känna värdens vänner som är på besök från hans hemstad. Här någonstans börjar det gå tydligt utför, och plötsligt har jag hamnat ute i en rökruta med tre okända personer. Jag har ingen aning om vad vi pratar om, men vi gormar och har det väldigt trevligt. Från ingenstans blir det bråk och två killar står och skriker på varandra. Omdömeslös som jag är ser jag det mest som något spännande och övertalar en av mina nyfunna vänner att spionera på spektaklet. Jag är övertygad om att vi är riktigt luriga och bra på att gömma oss, men så är tydligen inte fallet. Värden övertalar oss att gå in i igen, och efter ett antal övertalningsförsök ger vi med oss och vänder om.
Efter några glas mousserade som jag på något mystiskt vis fått i mig känner jag att det vänder sig i magen. Styr mina steg mot badrummet och möter i hallen några vänner som precis anlänt till festen. Eftersom jag vid det laget är helt grå i ansiktet hälsar jag knappt på dom utan springer med siktet inställt på toaletten. Kaskadspyr och prickar som tur är toan med förvånande precision. Dricker lite vatten och återvänder sedan till festen, man är väl inte den som är den.
Går en än gång ut till rökrutan, något som är rätt intressant eftersom jag inte röker. Trots detta spenderade jag en orimligt stor del av kvällen på just denna plats. Hittar en okänd person som jag snabbt omvandlar till en ny vän. Vi får för oss att kroka armkrok och snurra så snabbt vi kan. Slutar med att båda ligger på marken och att vi får poäng 4/10 av en åskådare. Denna åskådare blir även han snabbt en ny vän, och eftersom jag fryser får jag låna gentlemannens jacka. Killen jag snurrade med hävdar dock att hans jacka är ännu bättre, så jag får testa den också för att övertygas. Det slutar med att killarna hamnar i någon form av bromance och bestämmer sig för att byta både skjortor och byxor med varandra. Mitt i detta klädbytar-spektakel kommer det förbi en tiggare som vill ha vår pant. Snäll som man är vandrar vi in på festen och kräver att få allas tomma burkar, för att sedan fylla på mannens plastpåse med pant som garanterat täcker ett x-antal öl på en bättre pub.
Här någonstans blir det svart för mig, och kommande del fram till nattklubbsbesöket har jag alltså fått återberättat för mig i efterhand. En vän som befinner sig på en annan fest ringer mig och gråter ut om något som hänt under kvällen, vi pratar i cirka 20 minuter innan hon sansat sig och lägger på. När jag väl är inne i rollen som terapeut tar jag mig an min vän som vi förfestade hos, hon är också ledsen över något och jag tröstar samtidigt som vi häller i oss mängder öl. Plötsligt antar hennes ansikte samma askgråa färg som mitt haft tidigare under kvällen, och även hon springer iväg med toaletten i sikte. Medan jag väntar utanför toan träffar jag tre okända personer som jag sedan hittar i min kontaktlista dagen efter, de går där under namnen "Helium Tobbe", "Färdtjänst 112" och "Ring mig". När jag vaknar upp på morgonen tänker jag att jävlar, det där är nog vänner för livet.
Plötsligt töms lokalen på folk och det bestäms att vi ska vidare mot en nattklubb, jag följer med strömmen och tar sikte på min cykel. Här är det oklart om jag gått, cyklat eller åkt på en pakethållare: jag håller det för troligt att samtliga färdsätt förekommit under vägen. Under färden på cirka 15 minuter hinns samtliga saker som brukar förekomma under en ordentlig fylla med; säga saker man inte borde till personer man inte borde prata med, kärleksförklara sig till människor man knappt vet vilka det är och erkänna saker man inte planerat att berätta för någon som verkligen inte borde veta. Det enda man kan göra när herr ågren hälsar på dagen efter är att utgå från att ens konversationspartners var vid samma sinnestillstånd och har blackouts på passande ställen.
När vi når en synnerligen tvär sväng med cyklarna vrider jag styret lite för snabbt samtidigt som min vän vrider sitt lite för långsamt, något som resulterar i en synnerligen våldsam krasch. Plötsligt ligger båda på marken och cyklarna flyger åt helvete. En situation som redan är rätt dålig blir än värre när jag vänder mig om: vem står där om inte killen som bjöd mig på middag två veckor tidigare? Det bör nämnas att denna dejt inte slutade särskilt väl och att han inte svarat på mina kontaktförsök i efterhand. Vi ser på varandra i vad som känns som en kvart (i själva verket snackar vi nog om 5 sekunder...) tills han harklar sig och säger, uppenbart nyktert, "eh, hur gick det tjejer?". Jag stammar fram att vi verkar ha överlevt, får någon form av skrattanfall pga chocken av kraschen och att han plötsligt är där, och cyklar sedan iväg omgående.
Efter denna strapats är vi äntligen framme på nattklubben, något mörbultade men ändå vid gott humör. Fyllenivån hos hela gängen är orimligt hög och det är oklart hur vakten tänkte när han släppte in oss. Hur som helst, in kommer vi iallafall, och vi är fast beslutna om att denna kväll ska fortsätta i samma takt som den hållit hittills. Vi styr vår kos mot baren och beställer omgående in det starkaste dom har. Vem har sagt att absinth-shots är en dålig idé? Ingen? Nä, jag trodde väl det.
Plötsligt springer jag in i killen jag gått hem med några veckor tidigare, och det resulterar i ett plötsligt behov av närhet. Det blir dock inte särskilt mycket närhet men desto mer fuldans, och herrn inser snabbt vilket tillstånd jag befinner mig i. Han försöker övertala mig att dricka lite vatten, men jag känner mig smart och tar en klunk för att sedan hälla ut resterande innehållet på golvet. Han är dock betydligt nyktrare än mig och genomskådar mitt lilla trick. Där någonstans inser han att det inte kommer att gå att göra något åt min promillehalt utan går istället all in för att rädda mig igenom kvällen. Tur var väl det, annars hade jag nog ramlat ned på dansgolvet betydligt fler gånger än jag faktiskt gjorde.
Det börjar vara dags för stängning av klubben, och inte helt oväntat bestämmer sig jag och min räddare i nöden för att slå sällskap hem. Mina sista ord till honom innan vi börjar vandra mot min bostad är, enligt hans utsago, "visst är det lugnt om jag spyr när jag vaknar imorgon?".
Ridå.
Kön: Kvinna
Tidigare erfarenheter: marijuana
Kärt barn har många namn. Etylalkohol, C2H5OH, etanol, eller som vi kanske mest känner det: vanlig jävla alkohol. Trots att var och varannan svensson förär rusdrycken så fort tillfälle ges kan den ge konsekvenser och upplevelser (positiva såväl som negativa) i klass med flertalet narkotikaklassade preparat.
Kvällen jag tänkte dela med er ägde rum någon gång i september 2016 i en ganska kall, medelstor stad. Planen var att besöka en fest som hölls i en lokal. Förväntningarna inför kvällen var skyhöga eftersom festens tillhörande facebook evenemang (får man ens ha filmkväll utan att skapa ett event som folk måste attenda nuförtiden?) innehöll diverse hets om att vi skulle riva stället. Innan vi tågade iväg mot lokalen ifråga träffades vi ett gäng vänner för att tillsammans svepa ned lite alkohol. Det hör ju tydligen till vanligt bondhyfs att inte dyka upp till en fest nykter...
Jag har kvällen till ära införskaffat en flaska vin, två öl och en cider. För merparten av flashback-medlemmarna kanske detta låter som en ringa färdkost, men jag är en rätt nätt dam som inte kräver särskilt mycket för att börja svaja betydligt. Till saken hör också att jag en vanlig festkväll brukar dricka denna mängd fast med 8% alkohol. Ikväll hade jag dock på vårt kära systembolag insett att det är ett jävla slöseri när jag för samma pengar kan få ett likvärdigt vin med 13% alkohol. Sagt och gjort, jag utrustade mig alltså med en något starkare flaska denna kyliga kväll.
Vi samlades i min väns lägenhet, lyssnade på musik, snackade skit och började korka upp flaskorna. Stämningen var lugn på gränsen till stel när vi halsade i oss för glatta livet. Det hade regnat på väg till förfesten och vi var alltså ivriga om att få upp värmen igen. Efter en timme var min vinflaska tömd, men trots att jag brukar känna mig riktigt påverkad efter den mängden alkohol var jag knappt salongsberusad. Jag började oroligt spana mig runt efter mer alkohol, jag visste nämligen att kvällen var ung och var orolig över att mina öl och min cider inte skulle räcka kvällen ut. Som den tomte man är började jag smsa de vänner som bor i samma hus, vi befann oss nämligen i en studentstad och området ifråga var tätt med bekanta. Alla befann sig tyvärr på annan plats, vilket var rätt rimligt med tanke på att det var en fredagkväll. Värden för förfesten förbarmade sig dock över mig och bidrog med en till öl för att ge min berusning en push. När hon räckte fram ölen tillade hon att jag kanske inte kände av något eftersom att jag inte rest mig upp hela kvällen, "rimligt antagande" tänkte jag och reste mig upp för att vandra runt lite i lägenheten. BOOM, that shit hit hard. Plötsligt gick jag från lätt salongsberusad till redo för nattklubb. Det var det dock inte riktigt dags för ännu, men det var däremot hög tid att börja promenaden mot lokalen där den riktiga festen skulle hållas.
Vi hoppade på våra cyklar och tog oss så stabilt det gick till planerad destination. Synen vi möts av matchar inte riktigt våra förväntningar: istället för en lokal fylld av hundratalet människor hittar vi ett tjugotal lirare som spelar beerpong och röker. Jaja, vad är väl en fylla utan en besvikelse? Vännen som har hyrt lokalen utmanar oss i en match beerpong och vi är så dåliga att jag rodnar i efterhand. Vi får istället i oss desto mer alkohol och lär känna värdens vänner som är på besök från hans hemstad. Här någonstans börjar det gå tydligt utför, och plötsligt har jag hamnat ute i en rökruta med tre okända personer. Jag har ingen aning om vad vi pratar om, men vi gormar och har det väldigt trevligt. Från ingenstans blir det bråk och två killar står och skriker på varandra. Omdömeslös som jag är ser jag det mest som något spännande och övertalar en av mina nyfunna vänner att spionera på spektaklet. Jag är övertygad om att vi är riktigt luriga och bra på att gömma oss, men så är tydligen inte fallet. Värden övertalar oss att gå in i igen, och efter ett antal övertalningsförsök ger vi med oss och vänder om.
Efter några glas mousserade som jag på något mystiskt vis fått i mig känner jag att det vänder sig i magen. Styr mina steg mot badrummet och möter i hallen några vänner som precis anlänt till festen. Eftersom jag vid det laget är helt grå i ansiktet hälsar jag knappt på dom utan springer med siktet inställt på toaletten. Kaskadspyr och prickar som tur är toan med förvånande precision. Dricker lite vatten och återvänder sedan till festen, man är väl inte den som är den.
Går en än gång ut till rökrutan, något som är rätt intressant eftersom jag inte röker. Trots detta spenderade jag en orimligt stor del av kvällen på just denna plats. Hittar en okänd person som jag snabbt omvandlar till en ny vän. Vi får för oss att kroka armkrok och snurra så snabbt vi kan. Slutar med att båda ligger på marken och att vi får poäng 4/10 av en åskådare. Denna åskådare blir även han snabbt en ny vän, och eftersom jag fryser får jag låna gentlemannens jacka. Killen jag snurrade med hävdar dock att hans jacka är ännu bättre, så jag får testa den också för att övertygas. Det slutar med att killarna hamnar i någon form av bromance och bestämmer sig för att byta både skjortor och byxor med varandra. Mitt i detta klädbytar-spektakel kommer det förbi en tiggare som vill ha vår pant. Snäll som man är vandrar vi in på festen och kräver att få allas tomma burkar, för att sedan fylla på mannens plastpåse med pant som garanterat täcker ett x-antal öl på en bättre pub.
Här någonstans blir det svart för mig, och kommande del fram till nattklubbsbesöket har jag alltså fått återberättat för mig i efterhand. En vän som befinner sig på en annan fest ringer mig och gråter ut om något som hänt under kvällen, vi pratar i cirka 20 minuter innan hon sansat sig och lägger på. När jag väl är inne i rollen som terapeut tar jag mig an min vän som vi förfestade hos, hon är också ledsen över något och jag tröstar samtidigt som vi häller i oss mängder öl. Plötsligt antar hennes ansikte samma askgråa färg som mitt haft tidigare under kvällen, och även hon springer iväg med toaletten i sikte. Medan jag väntar utanför toan träffar jag tre okända personer som jag sedan hittar i min kontaktlista dagen efter, de går där under namnen "Helium Tobbe", "Färdtjänst 112" och "Ring mig". När jag vaknar upp på morgonen tänker jag att jävlar, det där är nog vänner för livet.
Plötsligt töms lokalen på folk och det bestäms att vi ska vidare mot en nattklubb, jag följer med strömmen och tar sikte på min cykel. Här är det oklart om jag gått, cyklat eller åkt på en pakethållare: jag håller det för troligt att samtliga färdsätt förekommit under vägen. Under färden på cirka 15 minuter hinns samtliga saker som brukar förekomma under en ordentlig fylla med; säga saker man inte borde till personer man inte borde prata med, kärleksförklara sig till människor man knappt vet vilka det är och erkänna saker man inte planerat att berätta för någon som verkligen inte borde veta. Det enda man kan göra när herr ågren hälsar på dagen efter är att utgå från att ens konversationspartners var vid samma sinnestillstånd och har blackouts på passande ställen.
När vi når en synnerligen tvär sväng med cyklarna vrider jag styret lite för snabbt samtidigt som min vän vrider sitt lite för långsamt, något som resulterar i en synnerligen våldsam krasch. Plötsligt ligger båda på marken och cyklarna flyger åt helvete. En situation som redan är rätt dålig blir än värre när jag vänder mig om: vem står där om inte killen som bjöd mig på middag två veckor tidigare? Det bör nämnas att denna dejt inte slutade särskilt väl och att han inte svarat på mina kontaktförsök i efterhand. Vi ser på varandra i vad som känns som en kvart (i själva verket snackar vi nog om 5 sekunder...) tills han harklar sig och säger, uppenbart nyktert, "eh, hur gick det tjejer?". Jag stammar fram att vi verkar ha överlevt, får någon form av skrattanfall pga chocken av kraschen och att han plötsligt är där, och cyklar sedan iväg omgående.
Efter denna strapats är vi äntligen framme på nattklubben, något mörbultade men ändå vid gott humör. Fyllenivån hos hela gängen är orimligt hög och det är oklart hur vakten tänkte när han släppte in oss. Hur som helst, in kommer vi iallafall, och vi är fast beslutna om att denna kväll ska fortsätta i samma takt som den hållit hittills. Vi styr vår kos mot baren och beställer omgående in det starkaste dom har. Vem har sagt att absinth-shots är en dålig idé? Ingen? Nä, jag trodde väl det.
Plötsligt springer jag in i killen jag gått hem med några veckor tidigare, och det resulterar i ett plötsligt behov av närhet. Det blir dock inte särskilt mycket närhet men desto mer fuldans, och herrn inser snabbt vilket tillstånd jag befinner mig i. Han försöker övertala mig att dricka lite vatten, men jag känner mig smart och tar en klunk för att sedan hälla ut resterande innehållet på golvet. Han är dock betydligt nyktrare än mig och genomskådar mitt lilla trick. Där någonstans inser han att det inte kommer att gå att göra något åt min promillehalt utan går istället all in för att rädda mig igenom kvällen. Tur var väl det, annars hade jag nog ramlat ned på dansgolvet betydligt fler gånger än jag faktiskt gjorde.
Det börjar vara dags för stängning av klubben, och inte helt oväntat bestämmer sig jag och min räddare i nöden för att slå sällskap hem. Mina sista ord till honom innan vi börjar vandra mot min bostad är, enligt hans utsago, "visst är det lugnt om jag spyr när jag vaknar imorgon?".
Ridå.
__________________
Senast redigerad av partywhale 2016-11-01 kl. 01:43.
Senast redigerad av partywhale 2016-11-01 kl. 01:43.
