1. Jag känner igen detta försvar av marxismen sedan decennier: Sovjetunionen är/var inte socialistiskt, har inget med Marx att göra och därför träffar inte kritiken mot Marx rätt genom att hänvisa till Sovjetunionen.
Dock tror jag att detta är en felsyn. Sovjetunionen var de facto socialistiskt. Produktionen var i kollektiv ägo, antingen genom statens eller kooperativs försorg. Kapitalismen var således undanröjd.
2. Kritiken brukar rikta in sig mot att arbetarklassen inte hade makten. Detta är också en felsyn. Arbetarklassen hade de facto makten över staten och därmed kontrollerade den samhället i stort. Dess makt kom att organiseras genom det kommunistiska partiet.
All annan kritik mot USSR som ej socialistiskt eller ej marxistiskt är i stort sett undergrupper till 1 och 2.
Under punkt 2 säger en kritisk falang att partiet var styrt av en elit och därmed kan man inte säga att arbetarklassen hade makten. Detta är också en felsyn som bottnar i bristande förståelse om vad kommunisterna ända sedan Marx har lärt. Partiet är ett avantgarde och är således ett organ för arbetarklassen att befordra dess intressen. Partiet i sig är demokratiskt kontrollerat. Alla representanter är valda. Även Stalin var kontrollerad av partiet. Många känner förstås inte till det, eftersom de aldrig kliver förbi den borgerliga propagandan om USSR, men Stalin begärde flera gånger att avgå, men varje gång vägrade centralkommittén och politbyrån denna begäran. I den socialistiska traditionen så går man inte emot kollektivet, så om partiet anser att du skall stanna, då stannar du. Detta är denna demokratiska tradition som Stalin underordnade sig, liksom han fick tåla den personkult som andra i partiet odlade om honom, medan han själv många gånger uttryckte sig ironisk över den och vid dess värsta överdrifter slog han bakut.
En annan kritik under punkt två är att det fanns en byråkrati i USSR som hindrade arbetarklassen att uttrycka sin makt. Detta är inte en tillräckligt analytiskt solid position. Byråkratier finns i alla moderna samhällen. Dessa vidtar i bland mindre effektiva åtgärder, men detta ändrar inte byråkratins roll som förvaltare av ett system på uppdrag av den klass som äger makten över staten. Byråkratin kan förstås utveckla stelbenheter, bli korrumperad etc, vilket helt säkert existerade i USSR liksom det existerar i den svenska byråkratin. Men igen, dessa problem ändrar ingenting i grunden.
Slutligen. Det marxister, som anser att Sovjetunionen inte var socialistiskt, måste fråga sig är hur samhället konkret skall organiseras för att uppfylla deras kriterier på socialism? Måste t ex den borgerligt demokratiska strukturella överbygganden finnas kvar för att samhället ska vara marxistiskt eller socialistiskt? I så fall, var hos Marx finns stöd för detta? Kom ihåg, Marx var en teoretiker som analyserade det kapitalitiska samhället och dess funktionssätt och medverkade till att formulera ett program som skulle leda till revolution, det Kommunistiska Manifestet, men han sade - sin vetenskapliga läggning trogen - att han skriver inga recept för framtidens kök. Hur denna framtid konkret utformas, också under socialistiska förhållanden, kan förstås se väldigt annorlunda ut än vad man kanske själv föreställt sig, men detta innebär inte att samhället i sig inte är socialistiskt. Hur samhället utformas är, om man tar Marx på allvar, ett uttryck för styrkeförhållandena i klasskampen även under socialismen – då det finns kvar kapitalism eller hot från kapitalismen, inte minst i den värld som finns bortanför gränserna för den stat som slagit in på socialismens bana.
Om partiet som ett avantgarde, se t ex denna artikel:
https://en.wikipedia.org/wiki/Vanguardism
