Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Tja, USA har naturligtvis begått misstag utrikespolisitksk (som nyligen i arabvärlden), och i vissa fall - särskilt i Latinamerika kan man t.o.m. ifrågasätta den goda viljan, men totalt sett har USAs "aktivism" varit mer av godo än av ondo - det räcker med att påminna om världskrigen och Koreakriget. En återgång till isolationism skulle kunna vara allvarligt för Världen. Vi vill inte har ett USA som skulle strunta i om exempelvis Ryssland, Nordkorea eller Kina skulle inventera/hota sina granländer
Du räknar upp tre krig som var rättfärdiga, och det sista var för mer än 60 år sedan. Det kan inte ursäkta den katastrofala utrikespolitik som USA fört sedan dess med stöd till diktaturer, kupper mot demokratiskt valda ledare, hybridkrig, bombningar och invasioner av olika länder. Hela länder har lagts i ruiner, hundratusentals människor har dödats och miljoner har drivits på flykt på grund av amerikansk interventionism runt om i världen.
Vad gäller Ryssland och Kina så är det livsfarligt att provocera dem och tränga in dem i ett hörn, som Clinton skulle göra som president. Vad tror du själv skulle hända om Clinton försöker införa sin "flygförbudszon" i Syrien och börjar skjuta ner ryska plan? Förstår du inte hur nära ett storkrig vi faktiskt är?
Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Men när det gäller din beskrivning av Clinton är den enormt överdriven och faktiskt färgad av näthatet. Inte kommer hon att starta något kärnvapenkrig inte. Hon är ingen rabitat krigshetsare utan snaras en opportunist - vilket i sig är ett problem.
Nej, min syn på Clinton är inte överdriven utan bygger på vad hon sagt och gjort under 20 års tid: som presidentfru - där hon enligt vad hon själv sagt övertalade Bill Clinton att bomba Serbien 1999, som senator - där hon helhjärtat stödde Bushs krig i Afghanistan och Irak, och som utrikesminister - där hon var en drivande kraft bakom NATO:s katastrofala krig mot Libyen och det lika katastrofala hybridkriget i Syrien, som gav oss både IS och de senaste årens flyktingkatastrofer.
Många gör misstaget att tro att Clinton är snäll och ofarlig bara därför att hon är kvinna. Jag har en mer realistisk bild av henne som politiker. En bild som delas av många amerikaner, inte bara näthatare på högerkanten. Läs vad progressiva demokrater som stödde Sanders skriver om Clinton på debattforumet
www.jackpineradicals.com. De är genuint rädda för Clinton och vad hon skulle ställa till med.
Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Men som sags kan kongressen ha en viktig roll om det blir som jag tror och Trump vinner - det kan stoppa idiotförslag från presidenten och avsätta honom om han överskrider sina maktbefogenheter, vilket jag tror det är risk för. Riksrätt är inte snabbt, helt viss, men den har ju tidigare visats vara ett effektiv vapen mot en president som överskridit det rimliga - jag talar naturligtvis om Nixon.
Jag håller med om att en demokratisk kongress kan göra mycket för att motarbeta Trump, och vi får verkligen hoppas att demokraterna åtminstone behåller kontrollen över senaten om han blir vald. Då kan de sabotera många av hans galna förslag och kanske även förhindra att han utser direkt olämpliga domare och ministrar.
Däremot tror jag inte att en riksrättsprocess mot Trump skulle lyckas om han inte gör något osedvanligt korkat. Du talar om Nixon, men Nixon levde i en tid då man fortfarande respekterade lagar och regler inom USA:s högsta politiska ledning. Det Nixon gjorde var småpotatis jämfört med det Bush II gjorde som president (massövervakning, tortyr, fängslande av en amerikansk medborgare i flera år utan domstolsprövning), men Bush ställdes aldrig inför riksrätt, och de federala domstolarna vågade inte heller ingripa mot de uppenbara olagligheterna under Bushs år vid makten.
Toleransen för vad en president kan göra utan att bli avsatt har som ett resultat av detta blivit mycket högre. Få har ifrågasatt Obamas drönarattacker runt om i världen, inte ens när han dödar amerikanska medborgare och folk som inte bär vapen. De amerikanske presidenten har idag närmast diktatoriska befogenheter, särskilt inom utrikespolitiken där konstitutionen ger presidenten ett uttryckligt mandat.
Det sista är en anledning varför vi bör frukta presidenter som vill starta nya krig. Kongressens möjligheter att förhindra det har steg för steg eroderats och i praktiken kan presidenten idag starta en väpnad konflikt utan det tillstånd från kongressen som krävs enligt
The War Powers Act, den lagstiftning som infördes för att tygla presidentmakten efter Vietnamkriget.