Citat:
Ett av högerns historiska misstag var att man inte gav sig på ideologiproducenterna och moralmäklarna. Dessa kan inte bemötas med argument eftersom argument inte biter på propaganda - det är därför vi är där vi är nu, där statsmedia helt enkelt hävdar att andra åsikter/tolkningar än deras är "falska nyheter".
Instämmer helt. Högern trodde att bara man vann slaget om ekonomin skulle resten följa efter - ironiskt nog en alltigenom marxistisk syn där ekonomin är bas och resten överbyggnad. Möjligen anammade man den synen eftersom den var politiskt lättast att genomföra, men analysen stämde inte alls. Medierna och universiteten följde inte efter utan gick ännu längre åt vänster.
Citat:
En stor mängd institutioner i Sverige måste läggas ner fullkomligt och heliga kor slaktas på det mest brutala sätt. Detta är enda sättet för Sverige att överleva, genom att beröva propagandaorganen och ideologianstalterna sin statsfinansierade försörjning och tvinga dem att konkurrera på en fri åsiktsmarknad. Detta borde ha skett redan under regeringen Bildt och den bär det fulla ansvaret för dagens dårhus.
Man måste också komma ihåg hur långt åt vänster högern drevs under 60/70-talet. Det anordnades rena drevjakter på konservativa och de blev i princip utrotade i offentligheten. Motoffensiven begränsades i princip helt till den ekonomiska sfären (se ovan) med följd att debattklimatet aldrig nådde tillbaka till mitten och tog permanent skada. Resultaten ser vi idag.
Vänstervridningen var en allmän trend hela västvärlden men Sverige skiljer sig genom att motoffensiven blev så begränsad. I de flesta (alla?) länder försvann de konservativa intellektuella inte helt, och nya lyckades etablera sig från 70-talet och framåt. Men här gjorde vänstern och liberalerna (som sen fick känna på vänsterpiskan själva) rent hus. Socialdemokratins unikt långa maktinnehav underlättade också vänsterns marsch genom institutionerna. De behövde inte sparka in några dörrar, utan de stod redan halvöppna.
Vad är då lösningen? Jag tror på vänsterns störa hegemoni-taktik. De behövs ingen jätteutrensning, som ändå inte är genomförbar, utan det räcker med att etablera brohuvud i debatten och på institutionerna. Trendkänsligheten och karriärismen kommer sen att ge dem egen tyngd.
