Fel chef. Relaterat till hundars rangordning. [Rubrik ändrad. /Mod]

Detta var ett nytt problem jag aldrig stött på förut.
Vi har två hundar. Den äldste (3 år) har varit chefen av de två.
Likaså har rangordningen varit att de lyder mig samt att de lyder matte med reservation. Det sistnämnda kvarstår.
Den äldsta är "min" hund o den yngre är "mattes" hund.

Nu har jag pga sjukdom varit sängliggande i tre veckor o först den senaste veckan har jag kunnat gå.
Men sängliggandet har gjort mig svag. Så sviterna på mig är stora.
Alla promenader o aktivering sköter matte. Kommer gå första promenaden med dem i dag o då bara för att de ska få göra ifrån sig.

Det som hänt nu är att hundarna har bytt ägare samt att jag märkt att den yngre har blivit chef. Inget ovanligt i sig. Detta är jag van vid.
Vad jag inte är van vid är att chefen är orättvis mot den äldre. Den nya chefen är även vek. Hon morrar o även skäller när folk rör sig i trapphuset. Morrar även mot olika saker utomhus.
Med andra ord är hon dålig o jag är rädd att hennes osäkerhet kommer smitta sig på den äldre hunden då min erfarenhet är att de övriga gör som ledaren.

Så mina funderingar är att återskapa den äldre till chef. Men frågan är hur man gör det?
Att jag själv ska ta tillbaka ledarskapet lär inte vara problem nu när jag är på fötter igen. Det är den inbördes rankordningen jag funderar på då jag aldrig brytt mig tidigare om vem som är chef.
Någon/några som har haft liknande problem o lyckats?

Just nu gör jag en sak o det är att låta den äldre komma i första hand ex vid att hoppa upp i sängen/soffan. Fortsätter ge den äldre mat/godis först.
Då jag är ensammen om dagarna så avstyr jag deras nyuppkomna bråk då jag inte har lust med veterinär på egen hand. Detta kommer jag släppa i helgen. Då får de göra upp.
OBS. Jag kommer avbryta om det blir för allvarligt. Men skador kan ändå ske o låter man dem inte göra det så blir det ändå en fight när de är ensamma.

Krångligt

Men har du tur så kommer beteendet gå över av sig själv när du tar tillbaka ledarpositionen. Den yngre är osäker, hon beter sig som hon gör för att hon inte känner sig trygg, och har tagit över positionen som "flockens beskyddare" som hon förmodligen kände att du hade innan du blev sjuk. Den inre rangordningen kommer vara mindre viktig när du är tillbaka som herre på täppan, och även om hon fortfarande basar över den äldre betyder det inte att hon trycker ner den.

Men jag skulle å andra sidan INTE favorisera den äldre hunden. Vem som är chef dem emellan är dem emellan, punkt. Hon kommer inte att fatta varför du favoriserar den andra, risken är att hon bara kommer att se den hunden bete sig på ett sätt som inte passar för en underordnad hund. Med tanke på att hon själv är osäker känns det som att du bäddar för konflikt där. Låt den yngre vara ledaren över den äldre, hon ser sig själv som det och kommer bara bli frustrerad om hon inte kan agera på det. Se till att själv vara ledare för den yngre så kommer det förmodligen att lösa sig.

Kloka ord. Får taa med mig dessa

Funderat på att bara ta det lugnt?
Säker på att det inte är din egen stress som gör att du överreagerar?

Har du två i övrigt trygga och harmoniska hundar behöver du inte gå i tankar som att "låta dem göra upp" osv.

Ta hand om dig själv och din hälsa och fundera inte över hundarnas beteende förrän om några veckor. Tre veckors sängliggande påverkar garanterat den liggande människan mer än de runtspringande hundarna.

Problemet är att den nya chefen inte alls är en trygg hund just nu.
Hon är inte bara vek i sig utan är även rädd för spöken.
Men som inlägget längre upp sa så kan det vara så enkelt att det löser sig självt när jag är tillbaka som VD i flocken.
Däremot har jag avstyrt bråk mellan dem de sista dagarna. Eftersom det är Flatcoated Retrievers så ska det mkt till för att bli allvarliga skador om de slåss.
Därför tänker jag låta dem göra upp till en viss gräns. Om inte en av dem lägger sig på rygg ganska omgående så avbryter jag. För jag vet att den äldre är både starkare o smidigare vilket bör resultera i att den yngre lägger sig ganska snabbt med tanke på hennes psyke.

Låter brutalt.
Men får de inte chansen att göra upp under kontrollerade former så lär de göra det på måndag när de kommer tillbringa 2*4 timmar, ensamma.

Eller så låter du frugan och hundarna sköta det där medan du återhämtar dig
Djuren är inte dummare än att de fattar att du är sjuk och inte trivs med situationen. Jämför med när du ligger nere med en bihåleinflammation, hundarnas beteende ändras inte alls då, eller hur? För du har inte ändrat dig, du är inte orolig vad du är sjuk av, du är bara sjuk och ingen frisk hund tar sin "ledares" situation på så stort allvar att de bryr sig särdeles om det. "Ledaren" ska inte dö, den är bara krasslig. Möjligtvis de tycker du är tråkig, men de läser inte in svag och dålig ledare i det. Lynnigt eller förändrat beteende reagerar dock alla djur på, speciellt flockbenägna. Nu är du orolig och gör saker de inte förstår. Då beter de sig som de gör.

Det är just det resultatet det blev. Bortsätt från frugan som inte är någon ledare alls.
Vi får avvakta o göra som i dag. Blev en promenad till o från sjön på 2*200m.
Fotgående var en bra träning, iaf till sjön

haha Jag har sett en del av dina inlägg och kan konstatera att ibland blir du lite galen och bestämd. Jag tror du bäst rider ut stormen genom att just det: rida ut stormen. Gör som här: Lite Skavlan, lite chips. Strunta i vem som bestämmer och fundera över nåt världsligt istället: t ex kommer det bli sol på mig och jyckarna imorn?

Tror frugan klarar sig utmärkt.

Jo, det är just att rida ut stormen jag gör. Slagsmålet som är på gång får de ta, enbart för att det inte ska ske när de är ensamma.
I övrigt gör vi faktiskt ingenting. Vi är tillbaka i gamla rutiner.

Gör så du. Sen är ju en flock aldrig statisk. Det där slagsmålet kanske aldrig kommer. De kan vara fullt nöjda med att bete sig som de gör för att testa lite gränser och sen återgår allt till det vanliga igen.

Orkar ni så testa ha lite folk över eller åk på utflykt med hundarna till en ny miljö. Det kan räcka för att de ska inse hur de bäst gillar hierarkin sig i mellan.

Jag sitter i samma båt med mina två hundar den ena fyra och den andra ett och ett halft.

Det är den äldre som tog sig an den yngre då den kom som valp och vi hade då en gammal Husky som drog jämt med den som nu är fyra men Huskyn släppte inte till den nya valpen och jag anade då och förstår nu.

Den unga hunden är svår men hanterlig, märklig på det viset att den är egen , hemlig som jag brukar säga och skarp o spänd, skällig mot andra hundar och gillar ej att man sträcker sig efter den trots att händer aldrig har gjort den ont och på råge så söker den ledarskapet.

Så de har rykit ihop där den äldre försvarar sig si så där medans den lille inte ser ut att hålla igen utan hugger rakt mot nos o ögon.

Jag tror så här att i och med att Huskyn gick vidare så abdikerade jag i tron om att få leva lyckligt i alla mina dagar.

Så är inte naturen funtad, naturen ser upp till kraft så jag är tvungen att kliva upp på tronen igen för har jag utsett en vice så är det av ett samspel på god o bred grund och jag kommer att skrida in och försvara hund Nr1 för det är jag som är den som vet mest därefter kommer hund nr1 som är förbaskat bra och längs ned ska lillen veta sin plats för det mår den bäst av.

Folk tror att de starkes rätt råder i flockar, djungelns lag, det är fel utan ledarna befäster sig via allianser men förtjänta medlemmar och förtjänst ligger inte i att utöva våld internt utan i vad man gör för flockens bästa, ledarna utövar makt ja och de är dem som bestämmer ordningen.

Då är jag alltså flockledaren den som anses som den avgörande och där har jag sviktat.

Om det är tikar så skulle jag undvika att låta dem göra upp, och istället tydligt låta dem veta att tjafs är förbjudet.

Min erfarenhet är att när hanar gör upp så blir problemet löst av det, men när tikar gör upp så är risken stor att det startar ett större problem, för de släpper inte konflikten och accepterar läget på samma sätt som hanar gör.

Lösningen på problemet tror jag är att få även matte att bli en ledare, så att flocken är harmonisk och trygg även när du inte mår bra.