2005-12-12, 17:38
#1
Tidigare erfarenheter: E, 2c-t-4, Bm4, cannabis, HBW, morning glory, m.m
Vikt: 55kg
Slutet på sommaren var ett faktum. I över morgon drar man till Kina i 2 veckor.
Jag och 3 polare hade beställt några 2c-t-7 pills och hade länge funderat när vi skulle köra.
Setting: Enslig sommarstuga, mil från närmsta stuga, grönt, varmt och solen stod som en vakande mor över jorden. Jag, person; ”D”, ”S”, och ”B” beger oss till stugan, glada och förväntansfulla.
Väl där packar vi upp ett dussintal påsar med chips, läsk, godis, tvspel, mängder av ”trippmusik”, som Sphongle, Dot allison, och en mängd annan tripp-pop.
Går ut på en bräda som slingrar sig ut i vattnet som en orm, längst därute står en blomkruka med starka krasse-blommor som dels är ytterst fina att se på, och även ätbara.
Vi slår oss ner, solen brassar och sen öppnar vi oss en varsin folle.
Drar upp påsarna med dom pytte små pillrena, kollar lite suspekt, och slutligen sväljer alla ner sina 20mg. Klockan är någonstans runt 3 tiden.
10-30 minuter senare.
Ölen är slut och den lilla 2 stycks batteri drivna cdspelaren som vi hittat är i fullgång.
En viss yrsel uppfattas, och jag lämnar de andra för att gå en bit. Person D hänger på, och går i lugn takt runt en sväng på gården.
Vi pratar och det framkommer att även han känner sig lite illamående redan (som vi båda skämdes för). Kanske var det ölen som ställde till det?
Sphongle’s ”DMT” strömmar ur högtalarna och spyan är snart framme. Går snabbare runt och helt plötsligt försvinner den. En otrolig energi byggs upp inom mig och mina oroligheter är som helt bort blåsta.
Gruppen samlas uppe på verandan, dom andra två känner inget påstår dom, medan person D och jag sitter och skäms över vår snabba reaktion.
Åska, dunder och oväder hörs. Det är överallt; Under oss, över oss, i oss.
”Vad fan är de som händer” Utbrister någon. Oroliga blickar flackar och försöker hitta källan till ljudet, det är ju klar blått på himlen!
”Är vi i Mordor” lyckas jag klämma fram ur i min hals. Himlen ser skräckinjagande ut, och sannolikheten att Sarouns stora öga skulle dyka upp är ingen omöjlighet.
I min hast råkar ja stänga av vår lilla töntiga philips spelare, och all åska upphör.
Förvånande och nedlåtande blickar riktas mot honom. Alla tänker samma tanke men vågar inte framföra den. En gigantisk skrattsalva bryter ut och vi inser att detta enorma ljud sensation enbart var från vår lilla cd-spelare.
- Nu börjar resan. Säger någon. Och det gjorde den.
Ett visst irrationssubjekt syns i mitt vänstra ögonfält. Vrider mig för att kolla lite noggrannare på detta. Till min förvåning har den enorma 50 liters vatten dunken börjat röra sig. Som en gigantisk tjur står den och frustar mot mig. Jag ser hans saliv vrider sig om hans kinder!
Skriker till och pekar, som lekfulla barn med sockerplast sätter vi oss framför den och försöker analyserna den. Ena tycker den liknar ett par boxerkalsonger, den andre tycker en kurvig kvinna på ett pedestal, och den tredje säger inget. Vi kollar till person D som ligger och kvävs i sitt eget skratt, pekandes upp i himmelen och lyckas trycka fram-
”eee…. En!!!… en boll!” Han är kritvit i ansiktet, övre delen vinröd och hans ser döende ut. Han får ingen luft och han nästan svimmar, vi stänger av musiken i panik och försöker få honom på fötter. Alla är så borta att man knappt orkar bry sig om honom, men verkligheten kommer inkrypande att han verkligen kan dö här. Detta händer faktiskt PÅ RIKTIGT. Han får hämta sig men han yrar om bollar och vargar på himlen som öppnade sina käftar mot honom.
När vi sitter där lyckas jag smälla en enorm mygg so mkom emot, den faller död ner på backen, och jag bockar mig ner för att titta lite närmare på den.
Mitt blick zoomar in på det döende krypet på verandan, som den sedan formar sig till en midja och två ben av en kvinna med grön gnistrande strumpbyxor, och gnider sina ben inbjudande till mig. Jag tar upp den motvilligt och säger
”Inte kan man döda något sådant här fint?” Ingen förstår mig, och fortsätter med sitt.
Jag och person S har varit bästa kompisar sen vi föddes, vi är synkade i allt vi gör. Mitt under ruset blir det en paus i låten och våra blickar möts rakt över hela tomten. ALLT stannar, världen står i paus, D som är mitt i ett språng upp för en trappa stannar, person B som röker en cigg vars rök står helt stilla. Inte en rörelse, inte ett ljud förutom jag och S som kan röra sig fritt, vi kollar på varandra och skrattar samtidigt som vi skriker av lycka, en lycka som bara visar hur mycket vi är sammanfogde. Låten fortsätter och allt blir som vanligt igen.
S smyger iväg bakom huset i tron att han skulle kunna gå osedd och kissa vid dasset. Där trodde han fel, tänkte jag och smög likt Kate Archer(No one lives forever) efter honom. Borta i trädsnåret ser jag honom, kanske 10 meter framför mig, han står där bara och kollar ut i oändligheten.
Helt knäppt tyst smyger jag fram, som en katt i jakt efter sitt byte närmar jag mig honom, 1 meter innan flyger han runt i en 180 graders snurr och kastar något som liknade en enorm bagett mot mig, vi börjar skratta och han förklarar hur man kan se något som liknade ett mellanrum mellan alla träden, som om världen vore uppstaplade kulisser.
Världen är underbar, allt är grönare och en fuktighet ligger överallt. I varje sten och varje trädstam tycks ett grön-blå skimrande mönster ligga, det blänker och glimmar när man kollar närmare på det. Varje sekund finns det något nytt att upptäcka, att leka med ciggarett rök kan underhålla mig alldeles för länge, den tjocka mattan som rör sig uppåt och världen böjer sig efter rökens former. Ett skrik hörs inifrån huset och vi springer in för att se vad som händer med person B. När vi kommer in ligger han livrädd under bordet och pekar med beniga fingrar under bokhyllan, där han påstår sig sett ett monster. Skuggan underifrån kastar sig ut som en hand, en hand som vill oss illa och dra in oss under.
Stannar och pratar lite med B, hans ansikte tycks mögla inifrån med gröna bubblor, kinderna sjunker in och hans ser döende ut. Han spottar ut en snus och drar sina händer längs tungan och frågar mig om han har mycket ”snusvatten” där.
Det bruna vattnet tränger upp i hans hals som små spindlar, små små spindlar svarta och med sex ben, och i ögonen speglas ett otroligt antal gröna siffror som skrämmer mig. Allt tar en hemsk form, mina kompisar får svarta hål i ansiktena, för varje cigg dör dom lite mer, gråare, kropparna sjunker in, och skälletes former syns nästan. (Efter detta sluta jag röka, och S började kallas för Döden)
Gruppen trängs upp längs en smala trappan till övervåningen för att hitta nya och roligare saker att testa. Väl i trappan går allt mycket snabbare och mina ben känns jätte långa och tecknade på ett humoristiskt sett.
Uppe på övervåningen hittar vi en skål med salta pinnar som vi börjar trycka i oss, även där i tycks mina svarta spindlar vara och jag utbrister -
”Det är skalbaggar i skålen…” person B som precis tagit upp en stor och girig näve med pinnar kollar på dom, som han sedan kastar kraftigt ner på golvet så allt splittras.
Mitt under våra skrattsalvor smyger han iväg i det lilla rummet och kryper under en stor säng med vita skynken som hänger ner från taket över den.
Han påstår sig hittat en hemlig gång där. Allt blir till en riddar & drake historia, person B ligger under sängen och är helt försvunnen. Det enda som finns kvar är som en lång svans av skugga som vibrerar där under.
S insveper sig i det vita slöjet och somnar som en prinsessa på sängen, jag, den ståtliga riddaren kryper under sängen för att finna och förinta den sovande draken.
D Springer ner och försvinner. Livet blir till en gammal svartvit film, där man även ser filmklippen emellan sekvenserna. Tanken att allt som jag tänker på händer, är närvarande hela tiden och tankar som att den påhittade NARKOTIKAPOLISEN skulle komma och döda oss vilken sekund som helst är svår att våga forska vidare på.
Jag smyger ner och kollar in i köket där ett rött, liksom eldande sken lyser.
D Står där och kastar in något i en tillsynes enorm ugn.
”HAN ELDAR MED MINA SPINDLAR!”
Han vänder sig om och jag ser att han håller på att ta fram mer chips den lilla tjockisen.
S och jag pratar ledsamt att drogen tycks avta och att vi inte känner något allt längre. DETTA VAR EN LÖGN. Just då hittar vi en portal i köket, just på en punkt i rummet när man går igenom vidgas allt runtomen och sedan slår den tillbaka lika snabbt, Som ett snabbt slag i huvudet är den. Vi roar oss genom att gå igenom den på olika sätt, i limbo, springandes och gåendes sakta. Sekunderna i den är som en kortvarig orgasm.
Vikt: 55kg
Slutet på sommaren var ett faktum. I över morgon drar man till Kina i 2 veckor.
Jag och 3 polare hade beställt några 2c-t-7 pills och hade länge funderat när vi skulle köra.
Setting: Enslig sommarstuga, mil från närmsta stuga, grönt, varmt och solen stod som en vakande mor över jorden. Jag, person; ”D”, ”S”, och ”B” beger oss till stugan, glada och förväntansfulla.
Väl där packar vi upp ett dussintal påsar med chips, läsk, godis, tvspel, mängder av ”trippmusik”, som Sphongle, Dot allison, och en mängd annan tripp-pop.
Går ut på en bräda som slingrar sig ut i vattnet som en orm, längst därute står en blomkruka med starka krasse-blommor som dels är ytterst fina att se på, och även ätbara.
Vi slår oss ner, solen brassar och sen öppnar vi oss en varsin folle.
Drar upp påsarna med dom pytte små pillrena, kollar lite suspekt, och slutligen sväljer alla ner sina 20mg. Klockan är någonstans runt 3 tiden.
10-30 minuter senare.
Ölen är slut och den lilla 2 stycks batteri drivna cdspelaren som vi hittat är i fullgång.
En viss yrsel uppfattas, och jag lämnar de andra för att gå en bit. Person D hänger på, och går i lugn takt runt en sväng på gården.
Vi pratar och det framkommer att även han känner sig lite illamående redan (som vi båda skämdes för). Kanske var det ölen som ställde till det?
Sphongle’s ”DMT” strömmar ur högtalarna och spyan är snart framme. Går snabbare runt och helt plötsligt försvinner den. En otrolig energi byggs upp inom mig och mina oroligheter är som helt bort blåsta.
Gruppen samlas uppe på verandan, dom andra två känner inget påstår dom, medan person D och jag sitter och skäms över vår snabba reaktion.
Åska, dunder och oväder hörs. Det är överallt; Under oss, över oss, i oss.
”Vad fan är de som händer” Utbrister någon. Oroliga blickar flackar och försöker hitta källan till ljudet, det är ju klar blått på himlen!
”Är vi i Mordor” lyckas jag klämma fram ur i min hals. Himlen ser skräckinjagande ut, och sannolikheten att Sarouns stora öga skulle dyka upp är ingen omöjlighet.
I min hast råkar ja stänga av vår lilla töntiga philips spelare, och all åska upphör.
Förvånande och nedlåtande blickar riktas mot honom. Alla tänker samma tanke men vågar inte framföra den. En gigantisk skrattsalva bryter ut och vi inser att detta enorma ljud sensation enbart var från vår lilla cd-spelare.
- Nu börjar resan. Säger någon. Och det gjorde den.
Ett visst irrationssubjekt syns i mitt vänstra ögonfält. Vrider mig för att kolla lite noggrannare på detta. Till min förvåning har den enorma 50 liters vatten dunken börjat röra sig. Som en gigantisk tjur står den och frustar mot mig. Jag ser hans saliv vrider sig om hans kinder!
Skriker till och pekar, som lekfulla barn med sockerplast sätter vi oss framför den och försöker analyserna den. Ena tycker den liknar ett par boxerkalsonger, den andre tycker en kurvig kvinna på ett pedestal, och den tredje säger inget. Vi kollar till person D som ligger och kvävs i sitt eget skratt, pekandes upp i himmelen och lyckas trycka fram-
”eee…. En!!!… en boll!” Han är kritvit i ansiktet, övre delen vinröd och hans ser döende ut. Han får ingen luft och han nästan svimmar, vi stänger av musiken i panik och försöker få honom på fötter. Alla är så borta att man knappt orkar bry sig om honom, men verkligheten kommer inkrypande att han verkligen kan dö här. Detta händer faktiskt PÅ RIKTIGT. Han får hämta sig men han yrar om bollar och vargar på himlen som öppnade sina käftar mot honom.
När vi sitter där lyckas jag smälla en enorm mygg so mkom emot, den faller död ner på backen, och jag bockar mig ner för att titta lite närmare på den.
Mitt blick zoomar in på det döende krypet på verandan, som den sedan formar sig till en midja och två ben av en kvinna med grön gnistrande strumpbyxor, och gnider sina ben inbjudande till mig. Jag tar upp den motvilligt och säger
”Inte kan man döda något sådant här fint?” Ingen förstår mig, och fortsätter med sitt.
Jag och person S har varit bästa kompisar sen vi föddes, vi är synkade i allt vi gör. Mitt under ruset blir det en paus i låten och våra blickar möts rakt över hela tomten. ALLT stannar, världen står i paus, D som är mitt i ett språng upp för en trappa stannar, person B som röker en cigg vars rök står helt stilla. Inte en rörelse, inte ett ljud förutom jag och S som kan röra sig fritt, vi kollar på varandra och skrattar samtidigt som vi skriker av lycka, en lycka som bara visar hur mycket vi är sammanfogde. Låten fortsätter och allt blir som vanligt igen.
S smyger iväg bakom huset i tron att han skulle kunna gå osedd och kissa vid dasset. Där trodde han fel, tänkte jag och smög likt Kate Archer(No one lives forever) efter honom. Borta i trädsnåret ser jag honom, kanske 10 meter framför mig, han står där bara och kollar ut i oändligheten.
Helt knäppt tyst smyger jag fram, som en katt i jakt efter sitt byte närmar jag mig honom, 1 meter innan flyger han runt i en 180 graders snurr och kastar något som liknade en enorm bagett mot mig, vi börjar skratta och han förklarar hur man kan se något som liknade ett mellanrum mellan alla träden, som om världen vore uppstaplade kulisser.
Världen är underbar, allt är grönare och en fuktighet ligger överallt. I varje sten och varje trädstam tycks ett grön-blå skimrande mönster ligga, det blänker och glimmar när man kollar närmare på det. Varje sekund finns det något nytt att upptäcka, att leka med ciggarett rök kan underhålla mig alldeles för länge, den tjocka mattan som rör sig uppåt och världen böjer sig efter rökens former. Ett skrik hörs inifrån huset och vi springer in för att se vad som händer med person B. När vi kommer in ligger han livrädd under bordet och pekar med beniga fingrar under bokhyllan, där han påstår sig sett ett monster. Skuggan underifrån kastar sig ut som en hand, en hand som vill oss illa och dra in oss under.
Stannar och pratar lite med B, hans ansikte tycks mögla inifrån med gröna bubblor, kinderna sjunker in och hans ser döende ut. Han spottar ut en snus och drar sina händer längs tungan och frågar mig om han har mycket ”snusvatten” där.
Det bruna vattnet tränger upp i hans hals som små spindlar, små små spindlar svarta och med sex ben, och i ögonen speglas ett otroligt antal gröna siffror som skrämmer mig. Allt tar en hemsk form, mina kompisar får svarta hål i ansiktena, för varje cigg dör dom lite mer, gråare, kropparna sjunker in, och skälletes former syns nästan. (Efter detta sluta jag röka, och S började kallas för Döden)
Gruppen trängs upp längs en smala trappan till övervåningen för att hitta nya och roligare saker att testa. Väl i trappan går allt mycket snabbare och mina ben känns jätte långa och tecknade på ett humoristiskt sett.
Uppe på övervåningen hittar vi en skål med salta pinnar som vi börjar trycka i oss, även där i tycks mina svarta spindlar vara och jag utbrister -
”Det är skalbaggar i skålen…” person B som precis tagit upp en stor och girig näve med pinnar kollar på dom, som han sedan kastar kraftigt ner på golvet så allt splittras.
Mitt under våra skrattsalvor smyger han iväg i det lilla rummet och kryper under en stor säng med vita skynken som hänger ner från taket över den.
Han påstår sig hittat en hemlig gång där. Allt blir till en riddar & drake historia, person B ligger under sängen och är helt försvunnen. Det enda som finns kvar är som en lång svans av skugga som vibrerar där under.
S insveper sig i det vita slöjet och somnar som en prinsessa på sängen, jag, den ståtliga riddaren kryper under sängen för att finna och förinta den sovande draken.
D Springer ner och försvinner. Livet blir till en gammal svartvit film, där man även ser filmklippen emellan sekvenserna. Tanken att allt som jag tänker på händer, är närvarande hela tiden och tankar som att den påhittade NARKOTIKAPOLISEN skulle komma och döda oss vilken sekund som helst är svår att våga forska vidare på.
Jag smyger ner och kollar in i köket där ett rött, liksom eldande sken lyser.
D Står där och kastar in något i en tillsynes enorm ugn.
”HAN ELDAR MED MINA SPINDLAR!”
Han vänder sig om och jag ser att han håller på att ta fram mer chips den lilla tjockisen.
S och jag pratar ledsamt att drogen tycks avta och att vi inte känner något allt längre. DETTA VAR EN LÖGN. Just då hittar vi en portal i köket, just på en punkt i rummet när man går igenom vidgas allt runtomen och sedan slår den tillbaka lika snabbt, Som ett snabbt slag i huvudet är den. Vi roar oss genom att gå igenom den på olika sätt, i limbo, springandes och gåendes sakta. Sekunderna i den är som en kortvarig orgasm.
man blir jääävligt sugen.
