Vi jobbar vanligen till vi är 65 år.
Livet är ett livslångt lärande. Vi går i skolan, vi får arbetslivserfarenhet, vi har intressen, vi finns till, vi kanske läser massa böcker, vi leker testar och provar saker, vi hamnar i krig, sitter i koncentrationsläger, lyckas och misslyckas, möter och lär av andra och allt vad det kan vara. Kanske sitter på flashback.
En del tillbringar 3-4 år av dessa 65 år på en högskola. Det är alltså ungefär 5% av åren. Denna tid spenderar andra på annat vis. Troligtvis lär de sig också något annat på denna stund.
Hur som helst så matas man med, nästan som en indoktrinering att dessa välutbildade som ägnar 5% av åren till en högskoleutbildning medan andra gör något annat nästan är som en annan ras. Ett slags högre stående varelser. Hur ofta hör man inte detta ordet välutbildad? Ligger väldigt mycket värdering i ordet.
Man kanske är grymt välutbildad utan dessa år? Men du står ändå utanför de förträffligt duktiga välutbildade människorna. Det dras en stark gränslinje här. Rena apartheid.
Blir ju nästan som en självuppfyllande profetia med denna matning också, självförtroende och bemötande påverkas. Var kommer detta ifrån? Från en maktgalen och självgod elit för att trycka ner människor som ska veta sin plats i samhället och tjäna denna till en billig penning? Eller av vårt starka behov av att klassa in människor i bättre och sämre? Varför ska till exempel en undersköterska som jobbar med människor och lär sig massvis om människor ofta anses som sämre? För att de inte lärt sig dessa kunskaper och allt annat de lärt sig i livet inte har inbringats på en högskola? En högskola man ägnar 5% av tiden upp till 65 års ålder åt.
Utgår lite från att de flesta har en gymnasieutbildning.
Kan se andra vinklar på detta också, men jag tar det från detta perspektiv denna gång.
.
Livet är ett livslångt lärande. Vi går i skolan, vi får arbetslivserfarenhet, vi har intressen, vi finns till, vi kanske läser massa böcker, vi leker testar och provar saker, vi hamnar i krig, sitter i koncentrationsläger, lyckas och misslyckas, möter och lär av andra och allt vad det kan vara. Kanske sitter på flashback.
En del tillbringar 3-4 år av dessa 65 år på en högskola. Det är alltså ungefär 5% av åren. Denna tid spenderar andra på annat vis. Troligtvis lär de sig också något annat på denna stund.
Hur som helst så matas man med, nästan som en indoktrinering att dessa välutbildade som ägnar 5% av åren till en högskoleutbildning medan andra gör något annat nästan är som en annan ras. Ett slags högre stående varelser. Hur ofta hör man inte detta ordet välutbildad? Ligger väldigt mycket värdering i ordet.
Man kanske är grymt välutbildad utan dessa år? Men du står ändå utanför de förträffligt duktiga välutbildade människorna. Det dras en stark gränslinje här. Rena apartheid.
Blir ju nästan som en självuppfyllande profetia med denna matning också, självförtroende och bemötande påverkas. Var kommer detta ifrån? Från en maktgalen och självgod elit för att trycka ner människor som ska veta sin plats i samhället och tjäna denna till en billig penning? Eller av vårt starka behov av att klassa in människor i bättre och sämre? Varför ska till exempel en undersköterska som jobbar med människor och lär sig massvis om människor ofta anses som sämre? För att de inte lärt sig dessa kunskaper och allt annat de lärt sig i livet inte har inbringats på en högskola? En högskola man ägnar 5% av tiden upp till 65 års ålder åt.
Utgår lite från att de flesta har en gymnasieutbildning.
Kan se andra vinklar på detta också, men jag tar det från detta perspektiv denna gång.
.