Var torsk på sub i ca ett år, tog varje dag sista 8 månaderna. Har varit ren från sub och andra opiater/opioider i över en månad nu, och har inga planer på att gå tillbaka på ett bra tag.
Månad 1-3
Jag hade precis flyttat till en ny stad med nytt jobb, så jag kände inga människor än. Tog sub varje helg för jag hade det tråkigt. De positiva effekterna var att jag hade mycket mer energi, mer kreativitet och livet var bra. Det var sommar så jag gick ofta ut och tog långa promenader med musik i lurarna och utforskade omgivningarna. Var förstoppad några dagar efter helgen men när helgen började närma sig igen så var magen ok igen.
Av tidigare erfarenheter och vad jag läst så ska opiater/opioider förstöra aptiten, men jag upptäckte att om du tar sub några dagar i rad så får du en riktigt nice aptit - allting smakar mycket bättre.
Månad 3-6
Nu börjar jag ta sub varje dag efter jobbet, och så klart kör jag på under helgerna också. Jag börjar lära känna lite människor som jag ibland umgås, och då ser jag till att alltid vara subbad. Min personlighet förändrades från att vara en rätt försiktig person till någon som var passionerad över saker och tyckte allting var jätteintressant. Jag är fortfarande kreativ och pysslar med kreativa saker på kvällarna och tycker det känns riktigt härligt. Jag är dock lite tröttare på morgnarna då jag måste tvinga mig själv att gå till sängs kl 1.
Jag reflekterade inte speciellt mycket över ett beroende eller abstinensen jag eventuellt skulle få. Jag kommer ihåg att jag provade en vecka utan sub, och de första två dagarna var lite konstiga men efter det så kände jag mig bra. "Okej", tänkte jag. "Nu har jag tagit varje dag i flera månader och får ändå ingen abstinens, det här är ju lugnt".
Månad 6-9
Nu tar jag sub varje dag, även under arbetstid. Mitt schema var ca tre linor varje dag. I början var första linan efter lunch runt kl 2-3, men ju längre tiden gick desto tidigare tog jag första linan. Det hände till och med att jag tog en lina innan jobbet, men det var nog bara 2-3 gånger. Vanligast blev runt kl 10-11. Sista linan försökte jag ta 6-7 så jag kunde somna i god tid för att orka gå upp på morgonen.
Under denna period blev det mer och mer svårt att ta mig ur sängen på morgonen. Jag har alltid varit morgontrött men det här var något annat, det var som ett stort slimemonster drog ner mig i sängen varje morgon. Det sög att komma till jobbet sent varje dag, hade konstant dåligt samvete. Jag började även sjukskriva mig minst en gång i veckan pga ont i mage, vilket iofs var sant men mest var det pga jag var så extremt trött på morgonen. Tror mina kollegor märkte att jag var inte på topp, men ingen sa någonting.
De positiva effekterna blev mindre och mindre, nu hade ruset förändrats till någonting annat. Det kändes konstigt att inte vara påverkad, men det gav mig inte så mycket.
Under den här perioden funderade jag jättemycket över hur det skulle vara att sluta - skulle jag få sån AT som man läser om här på FB där folk är deprimerade i flera månader? Det lät hemskt, ingenting jag ville genomlida. Hur skulle jag kunna förklara det för mitt arbete, för min flickvän? Ingen visste någonting. Nästan varje kväll låg jag och hade ångest över hur jag skulle lösa det här problemet, men min konsumtion ökade bara för varje vecka. Nu hade det även börjat påverka min ekonomi, jag spenderade flera tusen kronor varje månad för dessa 8mg piller. Fan också.
Månad 9-12
Jag började sjukskriva mig allt mer och mer under denna period, det var alltid samma problem - "magont". Jag hade visserligen en uppblåst mage under hela den här perioden, men i efterhand kom jag på att det var pga att jag drog ner stor del av mina linor i min mage. Jag snortade alltså alldeles för hårt. Det kändes riktigt pissigt på jobbet, det kändes som jag inte riktigt var del av mitt team och bidrog någonting. Folk verkade inte ens förvånade att jag var sjuk längre, det blev normalt. Jag hade ångest varje kväll inför hur det skulle vara att sluta, och det började bli svårare och svårare att dölja för min flickvän att någonting inte stod rätt till. Jag hade fortfarande mycket energi och gjorde mycket saker, men bara sånt som krävde att jag inte gick ut eller träffade folk. Mycket tv-spel och saker på datorn. Städade bara när jag var tvungen och samma med tvätt.
Jag kände mig urusel, hur fan kunde jag - en person som jobbat så hårt hela mitt liv för att nå dit jag är idag - gått och blivit en missbrukare? Jag har brukat droger till och från i 10 år men aldrig varit i närheten av ett beroende. Hur kunde det här hända mig?
Allting kändes hopplöst. Jag var säker på att om jag slutade skulle jag behöva genomlida en helvetisk AT som skulle pågå i månader. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Nu kände jag nästan inga positiva effekter av subutexen jag tog varje dag, upp till 8mg om dagen - det var bara för att hålla mig frisk. Det blev även ett helvete med att införskaffa det, jävla Postnord.
Efter allt strul med Postnord, och när jag insåg att jag var sjukskriven typ 25% varje månad gjorde att jag bestämde mig för att sluta. Så en dag satte mig ned med min flickvän och berättade allt. Vad subutex är, hur länge jag tagit det, varför jag tagit det och att jag vill sluta. Hon blev jätteledsen för jag gått bakom hennes rygg men hon skulle stötta mig så gott hon kunde. Jag pratade även med min chef som ville stötta mig också. Det var en stor lättnad!
Jag trappade ner kraftigt under två veckor och sedan klippte det helt. Började träffa en terapeut specialiserad på missbruk, och det gör jag fortfarande. ATn var mycket lättare än vad jag hade förväntat mig, hade en del lyrica och benso för det värsta men jag hade förväntat mig något mycket värre. I efterhand har jag förstått att mina doser inte var så höga.
Nu har jag, som sagt, varit ren i en månad och alla negativa effekter har försvunnit. Jag äter mycket bättre mat, min energi är mycket högre och tankarna är mycket klarare. Gick upp säkert 6-8kg under denna tid pga all snabbmat och godis jag åt. Jag tänker inte på sub så mycket längre, men jag vet inte heller om jag aldrig kommer ta det igen. Men det ska aldrig gå så långt som det gjorde förut.
