Jag fick nyss ett ryck och gick in på en dejtingsajt där jag för längesen varit aktiv. Jag är sedan länge inte alls singel och har inte egentligen haft problem att träffa någon som jag tycker matchar. Nu tittade jag igenom lite sajter där jag tidigare varit medlem (och fortfarande tydligen är) för att se om gräset var grönare någonstans.
Det var det inte! dejtingsajter är fyllda av kvinnliga "2-poängare" som söker yngre "8-poängare". Jag kanske överdriver lite, men inte fan kan detta spegla verkligheten? Eller ljuger de bara för sig själva och faller för vem som helst som kan spelet. Om jag skulle hitta någon som söker mig fick jag närmast gå till demensavdelningen på ålderdomshemmet. Innan jag ens visat mig!
Utomlands brukar tex en skild 37årig kvinna med barn söka en stabil något äldre man. Här söker de (rika) 29åringar! Vilken j-a rik 29åring vill ha en skild kvinna med barn? (Naturligtvis finns de som blir förälskade etc...). 50-åringarna letar efter stabila 35-åringar etc. Jag tycker att det finns något väldigt sjukt i allt detta. Är det så ont om kvinnor, eller tror de sig ha detta värde? Tror man att man hela livet kan vara ung kvinna med alla privilegier det innebär?
Min teori är att man i Sverige så intensivt propagerat för att kvinnor, speciellt unga, är förtryckta och förfördelade till den grad att de till slut börjat tro på det själva. Utan att förstå att de passerat en absolut höjdpunkt i "värde" tror flickkvinnorna att detta bara är början. Snart kan de få vad de verkligen vill ha. Skiljer man sig sedan (eller för all del väntar) så har man bara att casha in.
Vad tror ni, har kvinnorna rätt till eliten endast och enbart. Är det kanske så att demografin kommer att ge dem rätt?
Det var det inte! dejtingsajter är fyllda av kvinnliga "2-poängare" som söker yngre "8-poängare". Jag kanske överdriver lite, men inte fan kan detta spegla verkligheten? Eller ljuger de bara för sig själva och faller för vem som helst som kan spelet. Om jag skulle hitta någon som söker mig fick jag närmast gå till demensavdelningen på ålderdomshemmet. Innan jag ens visat mig!
Utomlands brukar tex en skild 37årig kvinna med barn söka en stabil något äldre man. Här söker de (rika) 29åringar! Vilken j-a rik 29åring vill ha en skild kvinna med barn? (Naturligtvis finns de som blir förälskade etc...). 50-åringarna letar efter stabila 35-åringar etc. Jag tycker att det finns något väldigt sjukt i allt detta. Är det så ont om kvinnor, eller tror de sig ha detta värde? Tror man att man hela livet kan vara ung kvinna med alla privilegier det innebär?
Min teori är att man i Sverige så intensivt propagerat för att kvinnor, speciellt unga, är förtryckta och förfördelade till den grad att de till slut börjat tro på det själva. Utan att förstå att de passerat en absolut höjdpunkt i "värde" tror flickkvinnorna att detta bara är början. Snart kan de få vad de verkligen vill ha. Skiljer man sig sedan (eller för all del väntar) så har man bara att casha in.
Vad tror ni, har kvinnorna rätt till eliten endast och enbart. Är det kanske så att demografin kommer att ge dem rätt?
jag ursäktar ^^ 