Här kommer ett lite längre inlägg, men det behövs.
Året är 1981. En vindpinad torsdagskväll i september-oktober. Låt oss att Östers IF möter AIK i på Värendsvallen Växjö inför 3 000 åskådare, match i Fotbollsallsvenskan (eller Svenska cupen). Höstlöven dalar ner från träden och publiken hör spelarna ropa till varandra, utom ibland när hejarklacken sjunger. "Svensk fotboll drar för lite publik!" klagades det då och betydligt fler går på ishockey, andra stannar hemma och ser på någon av Sveriges då två TV-kanaler eller hör på någon av de då två radiokanalerna (nödvändigtvis inte sport). (TV-sända vanliga seriematcher är ändå ovanliga i Sverige vid denna tid, vanligtvis gäller Sveriges radios sportsändningar för sådant). Man skyllde också på att klubbar som IFK Göteborg och Malmö FF dominerade totalt (även om just Östers IF stack fram ibland). Bara när svenska landslaget spelade hemmamatch var det publikfest i Sverige (och när svenska lag mötte topplag i någon av Europacuperna).
Runt 1998-1999 och framåt rättade sig detta sakta till (just när TV-sända seriematcher i Sverige blivit vardag med TV-kanaler som Sportkanalen, Supersport, Canal + och Viasat Sport).
Nu är problemet inte för lite publik på samma vis, men under 2016 har vi bland annat sett följande hända.
*Malmö Redhawks hänger med nöd och näppe kvar i SHL 2015-2016 (efter flera år i Hockeyallsvenskan med stor hall). 2016-2017 visar annat men säsongen har bara börjat.
*Karlskrona HK slår ut AIK vid SHL-kvalet i mars. Djurgårdens IF, som om de går tillbaka i topp fyller Johanneshovs ishall eller Globen vid behov, är inte i närheten av fornstora dagars glans. Lag som IF Björklöven är inte längre i närheten av SHL.
*IK Tellus tar IFK Kungälvs plats i Elitserien i bandy (sedan IFK Kungälv inte betalat ut spelarlönerna).
*BK Häcken slår i april-maj ut Hammarby IF (som mellan 2010 och 2014 hände i Superettan) och Malmö FF (vilka kunnat bjuda på publikfest i finalen) för att sedan vinna Svenska cupen i fotboll för herrar.
*Helsingborgs IF rasar under september-oktober mot kvalplats för att hänga kvar i Fotbollsallsvenskan för herrar, samtidigt som Athletic FC avancerar i Superettan. Umeå IK är på väg ur Fotbollsallsvenskan för damer.
Många tänker sig nog publikintresset kombinerad med seriesystemet som en upp- och nervänd pyramid. Ju högre upp ett lag ligger till, ju mer publik kommer och så är det ofta internationellt sett (i länder där ligorna är ojämna).
Men just nu i Sverige ser vi ständigt publiklagen svagprestera (vilket på sikt sänker även deras publiksiffror) till förmån för mindre klubbar som håller en eller två säsonger, sedan åker ur och tackar sin publik för det som varit, på publiklagens bekostnad (dessa småklubbar kanske fyller sin idrottsplats till max bara i slutet av Superettan och första hemmamatcherna i Allsvenskan).
Vissa applåderar detta, och beskriver det som kampen mellan en idyllisk landsbygd och stöddiga storstadsbor.
Men jag hävdar att svensk idrott inte har råd att låta detta fortsätta. Detta måste lösas. Förslag?
*Låsta serier? Svårt om man vill få upp publiklag. Införa krav på visst publikantal de närmast, förslag fem, föregående åren i elitlicensen?
*Försöka göra serierna något ojämnare, sportsligt och ekonomiskt? (med risk för sjunkande publik igen som tidigare, men tanken är då att om några lag får ligga i topp i flera års tid drar just de mer publik, i ställer för att som nu gå från succé till fiasko på en säsong)
Låt inte sportsligt, men något måste göras. Hur skall det gå till.
Året är 1981. En vindpinad torsdagskväll i september-oktober. Låt oss att Östers IF möter AIK i på Värendsvallen Växjö inför 3 000 åskådare, match i Fotbollsallsvenskan (eller Svenska cupen). Höstlöven dalar ner från träden och publiken hör spelarna ropa till varandra, utom ibland när hejarklacken sjunger. "Svensk fotboll drar för lite publik!" klagades det då och betydligt fler går på ishockey, andra stannar hemma och ser på någon av Sveriges då två TV-kanaler eller hör på någon av de då två radiokanalerna (nödvändigtvis inte sport). (TV-sända vanliga seriematcher är ändå ovanliga i Sverige vid denna tid, vanligtvis gäller Sveriges radios sportsändningar för sådant). Man skyllde också på att klubbar som IFK Göteborg och Malmö FF dominerade totalt (även om just Östers IF stack fram ibland). Bara när svenska landslaget spelade hemmamatch var det publikfest i Sverige (och när svenska lag mötte topplag i någon av Europacuperna).
Runt 1998-1999 och framåt rättade sig detta sakta till (just när TV-sända seriematcher i Sverige blivit vardag med TV-kanaler som Sportkanalen, Supersport, Canal + och Viasat Sport).
Nu är problemet inte för lite publik på samma vis, men under 2016 har vi bland annat sett följande hända.
*Malmö Redhawks hänger med nöd och näppe kvar i SHL 2015-2016 (efter flera år i Hockeyallsvenskan med stor hall). 2016-2017 visar annat men säsongen har bara börjat.
*Karlskrona HK slår ut AIK vid SHL-kvalet i mars. Djurgårdens IF, som om de går tillbaka i topp fyller Johanneshovs ishall eller Globen vid behov, är inte i närheten av fornstora dagars glans. Lag som IF Björklöven är inte längre i närheten av SHL.
*IK Tellus tar IFK Kungälvs plats i Elitserien i bandy (sedan IFK Kungälv inte betalat ut spelarlönerna).
*BK Häcken slår i april-maj ut Hammarby IF (som mellan 2010 och 2014 hände i Superettan) och Malmö FF (vilka kunnat bjuda på publikfest i finalen) för att sedan vinna Svenska cupen i fotboll för herrar.
*Helsingborgs IF rasar under september-oktober mot kvalplats för att hänga kvar i Fotbollsallsvenskan för herrar, samtidigt som Athletic FC avancerar i Superettan. Umeå IK är på väg ur Fotbollsallsvenskan för damer.
Många tänker sig nog publikintresset kombinerad med seriesystemet som en upp- och nervänd pyramid. Ju högre upp ett lag ligger till, ju mer publik kommer och så är det ofta internationellt sett (i länder där ligorna är ojämna).
Men just nu i Sverige ser vi ständigt publiklagen svagprestera (vilket på sikt sänker även deras publiksiffror) till förmån för mindre klubbar som håller en eller två säsonger, sedan åker ur och tackar sin publik för det som varit, på publiklagens bekostnad (dessa småklubbar kanske fyller sin idrottsplats till max bara i slutet av Superettan och första hemmamatcherna i Allsvenskan).
Vissa applåderar detta, och beskriver det som kampen mellan en idyllisk landsbygd och stöddiga storstadsbor.
Men jag hävdar att svensk idrott inte har råd att låta detta fortsätta. Detta måste lösas. Förslag?
*Låsta serier? Svårt om man vill få upp publiklag. Införa krav på visst publikantal de närmast, förslag fem, föregående åren i elitlicensen?
*Försöka göra serierna något ojämnare, sportsligt och ekonomiskt? (med risk för sjunkande publik igen som tidigare, men tanken är då att om några lag får ligga i topp i flera års tid drar just de mer publik, i ställer för att som nu gå från succé till fiasko på en säsong)
Låt inte sportsligt, men något måste göras. Hur skall det gå till.
