Att inte göra ett val trots valmöjligheten

Har du en biologisk människosyn där människan är passiv, underkastad och allt har en förutbestämd mening?

Har du en existentialistisk människosyn där människans val och ångest står i centrum? Där människan är ett subjekt.

En social människosyn där din omgivning är den som påverkar dina val och ditt liv.

Förstår fortfarande inte vad andra människor eller din syn på dem har med ditt val att göra? Ditt val utgår från dig själv och inte din syn på andra människor enligt mig. Jag kan förstå att fritt-val-diskussionen och determinism (om ditt val var förutbestämt eller ej) kan komma in i bilden, men människosyn är fortfarande långsökt i mina ögon.

Jag vill ha sagt att jag inte greppar kopplingen. Inte alls.

Jag märker det.
På vilket sätt kommer du ifrån din människosyn när du gör val?
På vilket sätt påverkar de dig inte och har aldrig gjort?
Din första människosyn kom när du trycktes ut ur din mamma.
Påverkad för evigt, satt i bana. Osv.
Och sen och så vidare.

Fortfarande val opåverkade av människosyn?
Ge dig eller försök vinn.
Övertala mig.
Kom igen. Gör det.
Jag vill att du gör det.
Då lär jag mig något.

Hur ser du på människan? Är människan ett djur med fri vilja? Eller ett djur som drivs av instinkter? Eller är det omgivningen som väljer åt människan?

Du har den utgångspunkten att människan har en fri vilja. Där människan är ett subjekt.. Så uppfattar jag det iaf.

Jag tror att det du kallar människosyn är det jag kallar determinism. Du utgår från att världen är deterministisk och byggs upp av en kedja av orsak-verkanssamband. Denna kedja av händelser sträcker sig från det första som hände mig fram tills nu. Här kan man säga att diskussionen övergår till en "existerar fria val"-diskussion. Är det alltså så att denna händelsekedja är det som ligger till grund för det jag gör? Svaret på det är att jag inte vet. Jag har tänkt för lite på det för att ha en uppfattning. Jag ställer mig nog intuitiv till frågeställningen, och har där gett ett svar högre upp i tråden på hur jag tänker.

Oavsett tycker jag att det är väldigt missvisande och fel att kalla detta för människosyn.
Varför måste det vara det ena eller det andra? Människan kan vara ett djur med fri vilja som också drivs av instinkter, eller? Du får samma svar som ivanivan - jag vet inte än.

Om du läser mitt svar till ivanivan, håller du med om att det egentligen är det vi talar om, och inte vår syn på andra människor?

Hur kan du som kropp komma och påstå att en händelsekedja inte har hänt?
En kropp som nu påverkar vad du nu kan ha tänkt?
För mig låter det befängt.
Jag ställer frågor så som jag ser dom.

Nu har du läst någonting som jag inte har skrivit.

Jo men det är dom frågorna jag vill att du ska svara på.
Ta ställning.
Gör ett val.
Här och nu.

Enligt frågeställningen från TS kan man ställa frågan, vad har du för människosyn? Hur ser du på människan?

Men att man kanske har en relativistisk hållning till det är ju rätt förnuftigt. Vi har förmodligen det till allt vi har en hållning till. Men har du 33,33 % hållning till de 3 människosynerna?

Bara för att min kropp påverkar det jag har tänkt innebär det inte att det som kommer ut ur min kropp är någon absolut sanning. Jag kan påstå - utan någon som helst förankring - i princip vad jag vill. Ingenting hindrar mig från att skriva att jag är död. Ett påstående som vore absurt.

Jag har dock aldrig påstått att händelsekedjan inte hänt, men jag vet inte hur den relaterar till de val jag gör.

Om mitt val är någonting spontant som uppkommit i min hjärna eller något som var "menat att hända" till en följd av det vi kallar händelsekedjan kan jag inte svara på. Så jag säger det en sista gång, jag vet inte. Än.

Du behöver inte relatera. Du behöver bara inse att den påverkar dig och de dina val.
Att säga att det du är uppbyggd av inte påverkar dig och din personlighet?
Som i sin tur påverkar dina val?
Hade du gjort samma val om din uppbyggnad var en hunds?
Nej,
du är påverkad av din uppbyggnad som människa.
Och hade gjort andra val vid uppbyggnad av annat.

Det är som att du försöker berätta att du inte är du. Att du kan vara något helt annat än vad precis, exakt, du är.
Tro på dig själv för fan.