Tidigare erfarenheter av psychedeliska: Cubensis, toppisar, LSD och DMT
Det var tre år sedan jag åt svamp, så jag var ruskigt taggad inför denna kväll, så direkt min kompis med svampen kom så kastade vi i oss 2,5g var. (Bör väl tillägga att King Cambodian är väldigt potenta svampar). Vi var i sällskap med tre stycken vänner som bara rökte gräs.
Efter 20 minuter så började jag känna mig skum i kroppen. Jag frågade min kompis om han kände detsamma, men han var osäker. Jag gick runt ett tag, sen sa jag "Jo, nånting är det. Häng med ut på balkongen på en cigg".
Väl ute på balkongen stod jag och kollade ner på den mörka gräsmattan. Dessto längre jag kollade på gräsplätten, desto mer förvandlades den till gatusten i mina ögon. Tillslut började alla de där "gatustenarna" forma ett 3D-djup, som en liten grop. Sen började det bli som att gatustenarna rasade ner i marken, men ändå aldrig tog slut. Jag kollade på träden och såg hur deras grenar blev längre, och började svajja. Jag sa till min kompis "Jag hallucinerar som fan, känner du inget?". Han kände i kroppen sa han, men hade inga syner.
Vi gick in och hängde med dom andra. Desto mer svampen kickade in, desto mer innesluten i mig själv blev jag. Det slutade med att jag bara höll mig lite avsides och observerade mina vänner. Jag kände mig mycket "Högre" än dom, och kände ingen vits med att prata eller interagera med dom. Det räckte med att bara kolla och lyssna på vad dom gjorde.
Tillslut bestämde dom för att ta ut oss i skogen för en promenad. Jag kände att det spelade ingen roll, men ville dom gå ut så kunde jag haka på. För mig dög det lika bra att sitta där inne och philosofera, men jag hakade på ut ändå.
Väl ute började allt känns så självklart. Jag gick där i min värld, som i ett flöde. Tiden existerade inte. Det varken kändes som tiden gick fort, eller sakta. Den existerade inte alls. Det enda viktiga var nuet. Jag gick runt där och beskåda naturen, och kände hur jag hade kontakt med den. Hur allt var mellan mig och naturen, jag kände hur mina vänner inte förstod. Allting kändes oerhört viktigt för mig. Jag såg hur stigen vi gick på lös, och hur det låg blå vacker dimma mellan träden.
Vi vandrade på då det plötsligt brakade till i skogen, och mina vänner som ej käkat svamp blev väldigt nyfikna på vad det var. Jag stannade, och tänkte "Det är inte viktigt, men dom får väl stanna och kolla om dom vill" . Jag såg verkligen mig själv som en högre makt än de andra jag gick med. Dom försökte prata med mig, men jag orkade inte svara. Jag fick fram bra meningar att säga i huvudet, men jag började bara spinna vidare på dom och försvann mer och mer i huvudet.
Vid det här tillfället var det inte jag, Rastaman92 som gick där. Jag var bara nånting spirituellt som observerade, och följde det konstanta flödet. Det var så befriande. Det fanns inga måsten, det enda som existerade var nuet. Det som hände just då. Att vi hade varit i lägenheten fanns inte kvar i mitt huvud, vart vi va på väg spelade ingen roll, och att vi skulle tillbaka förr eller senare existerade inte heller. Allting var så vackert, men det spelade inte heller någon roll. Jag gick där och spacade iväg totalt i mitt huvudet, och det var det som var det viktiga.
Vi gick upp till en utsikts-plats. Jag minns inte så mycket från den, mer än att jag satte mig lite avsides för jag orkade inte vara vid mina vänner som skojjade och hade sig. Dom som inte förstod.
För i mitt huvudet förstod jag precis allting. Allt fick svar.
Tillslut började vi strosa tillbaka, och hamnade i lägenheten. Då började jag landa. Jag började inse vem jag var. Jag började inse att alltid var en upplevelse som svampen hade gett mig. Det var en jobbig känsla, att varje materiell sak man såg, så tänkte man "Ja just fan.". Man såg sig själv, sina vänner, allting var som nytt, men ändå inte. Tankarna började flöda extremt mycket här också. Jag kände mig nere, och tankarna var väldigt schizofrena, och väldigt nedlåtande och elaka mot mig själv. Jag bestämde mig för att lyssna på dessa tankar och ta lärdom utav dom.
Jag hade fortfarande hallucinationer i form av massa rörande och rinnande mönster på golvet. Jag kollade på hallisarna och bara tänkte.
Efter ett tag kom min kompis som ej tagit svamp, och sa att han hade en dos DMT, och undrade om jag ville röka den. Det ville jag.
Jag stoppade avslappnande ljud via hörlurarna i öronen, han ångade upp DMTn, och jag drog 3 djupa bloss som jag höll in länge. Jag satte mig i skräddare, och blundade. Nu så vart allt fridfullt. Inte alls som att ta DMT nyktert. Jag hamnade i ett instängt, mysigt "rum", där färger i neon åkte runt ovanför mig, under mig, framför mig, överallt. Som hela väggarna var gjorda av rörliga, väldigt färgglada mönster. Allt var bara frid och harmoni. Det kändes som jag var borta hur länge som helst.
När jag väl vaknade upp igen, var allting frid. Jag var glad igen. Enligt min vän hade jag varit försvunnen i 15 minuter av DMTn.
Jag satte mig efteråt, fortfarande lite inne i min egna värld, och började ta några pilsner under tiden som jag landade mjukt.
Jag måste ge denna trip 5/5 svampar, då den var extremt lärorik, och jag har funnit mig själv mycket bättre efter denna trip. Hela trippen var en stor uppenbarelse. Jag kan inte sluta förvånas över att folk tar svamp eller andra psychedeliska substanser, bara som en kul grej. För mig handlar det om medvetande-utveckling, och jag förstår inte hur man kan ha roligt och skojj på det.
Min första tripprapport förresten, så döm mig inte !
Det var tre år sedan jag åt svamp, så jag var ruskigt taggad inför denna kväll, så direkt min kompis med svampen kom så kastade vi i oss 2,5g var. (Bör väl tillägga att King Cambodian är väldigt potenta svampar). Vi var i sällskap med tre stycken vänner som bara rökte gräs.
Efter 20 minuter så började jag känna mig skum i kroppen. Jag frågade min kompis om han kände detsamma, men han var osäker. Jag gick runt ett tag, sen sa jag "Jo, nånting är det. Häng med ut på balkongen på en cigg".
Väl ute på balkongen stod jag och kollade ner på den mörka gräsmattan. Dessto längre jag kollade på gräsplätten, desto mer förvandlades den till gatusten i mina ögon. Tillslut började alla de där "gatustenarna" forma ett 3D-djup, som en liten grop. Sen började det bli som att gatustenarna rasade ner i marken, men ändå aldrig tog slut. Jag kollade på träden och såg hur deras grenar blev längre, och började svajja. Jag sa till min kompis "Jag hallucinerar som fan, känner du inget?". Han kände i kroppen sa han, men hade inga syner.
Vi gick in och hängde med dom andra. Desto mer svampen kickade in, desto mer innesluten i mig själv blev jag. Det slutade med att jag bara höll mig lite avsides och observerade mina vänner. Jag kände mig mycket "Högre" än dom, och kände ingen vits med att prata eller interagera med dom. Det räckte med att bara kolla och lyssna på vad dom gjorde.
Tillslut bestämde dom för att ta ut oss i skogen för en promenad. Jag kände att det spelade ingen roll, men ville dom gå ut så kunde jag haka på. För mig dög det lika bra att sitta där inne och philosofera, men jag hakade på ut ändå.
Väl ute började allt känns så självklart. Jag gick där i min värld, som i ett flöde. Tiden existerade inte. Det varken kändes som tiden gick fort, eller sakta. Den existerade inte alls. Det enda viktiga var nuet. Jag gick runt där och beskåda naturen, och kände hur jag hade kontakt med den. Hur allt var mellan mig och naturen, jag kände hur mina vänner inte förstod. Allting kändes oerhört viktigt för mig. Jag såg hur stigen vi gick på lös, och hur det låg blå vacker dimma mellan träden.
Vi vandrade på då det plötsligt brakade till i skogen, och mina vänner som ej käkat svamp blev väldigt nyfikna på vad det var. Jag stannade, och tänkte "Det är inte viktigt, men dom får väl stanna och kolla om dom vill" . Jag såg verkligen mig själv som en högre makt än de andra jag gick med. Dom försökte prata med mig, men jag orkade inte svara. Jag fick fram bra meningar att säga i huvudet, men jag började bara spinna vidare på dom och försvann mer och mer i huvudet.
Vid det här tillfället var det inte jag, Rastaman92 som gick där. Jag var bara nånting spirituellt som observerade, och följde det konstanta flödet. Det var så befriande. Det fanns inga måsten, det enda som existerade var nuet. Det som hände just då. Att vi hade varit i lägenheten fanns inte kvar i mitt huvud, vart vi va på väg spelade ingen roll, och att vi skulle tillbaka förr eller senare existerade inte heller. Allting var så vackert, men det spelade inte heller någon roll. Jag gick där och spacade iväg totalt i mitt huvudet, och det var det som var det viktiga.
Vi gick upp till en utsikts-plats. Jag minns inte så mycket från den, mer än att jag satte mig lite avsides för jag orkade inte vara vid mina vänner som skojjade och hade sig. Dom som inte förstod.
För i mitt huvudet förstod jag precis allting. Allt fick svar.
Tillslut började vi strosa tillbaka, och hamnade i lägenheten. Då började jag landa. Jag började inse vem jag var. Jag började inse att alltid var en upplevelse som svampen hade gett mig. Det var en jobbig känsla, att varje materiell sak man såg, så tänkte man "Ja just fan.". Man såg sig själv, sina vänner, allting var som nytt, men ändå inte. Tankarna började flöda extremt mycket här också. Jag kände mig nere, och tankarna var väldigt schizofrena, och väldigt nedlåtande och elaka mot mig själv. Jag bestämde mig för att lyssna på dessa tankar och ta lärdom utav dom.
Jag hade fortfarande hallucinationer i form av massa rörande och rinnande mönster på golvet. Jag kollade på hallisarna och bara tänkte.
Efter ett tag kom min kompis som ej tagit svamp, och sa att han hade en dos DMT, och undrade om jag ville röka den. Det ville jag.
Jag stoppade avslappnande ljud via hörlurarna i öronen, han ångade upp DMTn, och jag drog 3 djupa bloss som jag höll in länge. Jag satte mig i skräddare, och blundade. Nu så vart allt fridfullt. Inte alls som att ta DMT nyktert. Jag hamnade i ett instängt, mysigt "rum", där färger i neon åkte runt ovanför mig, under mig, framför mig, överallt. Som hela väggarna var gjorda av rörliga, väldigt färgglada mönster. Allt var bara frid och harmoni. Det kändes som jag var borta hur länge som helst.
När jag väl vaknade upp igen, var allting frid. Jag var glad igen. Enligt min vän hade jag varit försvunnen i 15 minuter av DMTn.
Jag satte mig efteråt, fortfarande lite inne i min egna värld, och började ta några pilsner under tiden som jag landade mjukt.
Jag måste ge denna trip 5/5 svampar, då den var extremt lärorik, och jag har funnit mig själv mycket bättre efter denna trip. Hela trippen var en stor uppenbarelse. Jag kan inte sluta förvånas över att folk tar svamp eller andra psychedeliska substanser, bara som en kul grej. För mig handlar det om medvetande-utveckling, och jag förstår inte hur man kan ha roligt och skojj på det.
Min första tripprapport förresten, så döm mig inte !
