Är världen god eller ond?

Ikväll är en sådan kväll, sådan att när jag tittar in i folks kök så ser jag bara en tryckande ondska. En känslokyla. Allt har för länge sedan förlorat sin mening och nu går vi i väntans tider, väntan på undergången som förhoppningsvis kan medföra en nystart som är mindre besudlad.

Jag frågar mig om det ens är möjligt att känna kärlek i denna världen, dvs om jag inte är ensam här på jorden. Det är min tröst, tanken på att jag är ensam och att alla andra är zombies som ser ut som människor. Det känns som jag är omgiven av omåttligt känslokall psykopati och jag bara väntar på att något ska hända.

Folk går med kutiga ryggar i mörkret utan att besvära varann för alla vet att det är kört. Det enda som fortfarande kan roa är sadism, känslan av att jag är kvar fast det är inte den där snubben och så skrattar man. Själen har förruttnat på de få som är kvar.

Det som skulle bli gjort på jorden har redan gjorts så vi väntar. Kanske kommer vi åka ut i rymden eller något. Med tiden måste ju något ske.

Både och. Världen, den som vi känner den består av mindre beståndsdelar som kallas för människor och människor är ambivalenta vad det gäller gott och ont, de agerar ibland gott och ibland ont, beroende på tillfället och om man ska titta på detta utifrån ett större perspektiv genom att packa i hop alla dessa beståndsdelar i tendenser och paradigm, så blir bilden väldigt dåligt vinklad, då man inte kan mäta på det sättet om man inte har alla fakta.

Ja visst är det så. Men är inte den ultimata ondskan egentligen att vara helt känslolös. Alltså det som normalt kallas ondska präglas egentligen ofta av översvallande känslor. Man vill ha något så mycket att man begår brott för att få det osv. Värre är egentligen total känslokyla där personen fortfarande inte är så apatisk att den inte kan agera.

Detta är vad jag menar är utmärkande för den moderna världen, total känslokyla. Ett slags oberäknelighet i denna känslokyla. Folk visar upp diciplin i sina jobb, tar hand om sina kroppar men är egentligen helt tomma. Det enda som kan få den att dra på mungiporna är sadism.

Dags att flytta till afrika? Sägs ju att negrer (är det kanske främst de i västafrika?) är glada och bekymmerslösa, äter bananer ur träden, dansar, ligger med både kvinnor och djur.

Haha, faktiskt ingen dum ide. Jag har funderat på att resa till gambia. Där är folk ju glada.

Nej, världen i sig är varken god eller ond. Det är mänskliga begrepp och kräver en människa för att så att säga existera. Ungefär som att det krävs ett fungerande öra och en hjärna för att ljud ska uppstå, för annars existerar endast tryckvågor i luft. Hur i vilken mån man som människa uppfattar världen som ond eller god, samt överhuvudtaget reflekterar över det, har nog att göra med den personliga fysiologin, hormonnivåer, livssituationen, eventuell prägling o.s.v.

Det finns nog en och annan vit fårfarmare från norra mellansverige med liknande aktionsideal.

En blixt producerar ljuset och ljudet samtidigt.
Vi bara upplever det uppdelat.
Och beroende på vart du står från mig så
upplever du det olika ifrån mig.

Men det var fortfarande en och samma blixt.

Du menar alltså att världen är indifferent. Det är ju detsamma som att säga känslokall.

Frågan jag borde ställa är kanske varför alla verkar så döda, somom naturen erövrat dem och gjort dem indifferenta.

Jag vet inte exakt vad du menar. Jag lade till följande i mitt förra inlägg: "Hur i vilken mån man som människa uppfattar världen som ond eller god, samt överhuvudtaget reflekterar över det, har nog att göra med den personliga fysiologin, hormonnivåer, livssituationen, eventuell prägling o.s.v."

Jag är rätt säker på att den upplevelsen du har inte delas av alla andra, d.v.s. det är i högsta grad en uppfattning/upplevelse du själv hyser. Faktum är att jag skulle våga mig på att påstå att många, människor och djur, har en hel del inre stormar om man skulle kunna ta del av dem. Allt som finns syns inte för ögat.

Samtidigt har ju alla människor, samt säkert de flesta djur, känslor och personliga upplevelser av den omkringliggande världen, så jag tvivlar på att de flesta är indifferenta. Tvärtom, så är jag säker på att en lång rad känslor kokar inom många av dem, konstant eller sannolikare med jämna mellanrum, må de sedan vara av lite olika karaktär och ofta inte kopplade till frågor om världens godhet eller eventuella ondska. Av naturliga skäl är mycket, speciellt kanske hos vissa djurarter, i första hand kopplat till det som är närmast och sker i nutid.

Varför ser alla människor ut som tomma skal då?

För att tomheten är utsträckt över oöverskådlig framtid.

Jag kör i den här tråden för ingen bryr sig om min.