Medborgerlig Samling (samlingstråd)

MED är ett neokonservativt parti. Se mitt inlägg i AfS-tråden:

(FB) Gamla SDU bildar nytt parti: Alternativ för Sverige

Nej, där har du fel. KD är det enda riktiga NeoCons vi har i Sverige.

KD har tendenser åt det hållet ja, men MED är mer renodlade neocons.

Läs inlägget jag länkade till ovan.

Ja man kan bl a beskylla honom för att vara en av landets mest intelligenta individer. Dygd, och vad som är dygd, är däremot en definitionsfråga. Hårt arbete, sund kost, meditation och strikt träning kanske, men det utesluter absolut inte knulla runt och Netflix. Har du kanske själv fått för lite sex i ditt liv, och missunnar därför andra detsamma?

Nej, MED är snarare mer åt det libertarianska hållet. Närmare Ron Paul än George Bush. Det är en jäkla skillnad, du är helt ute och cyklar här.

Intressant, med tanke på att partier och politiska organisationer där Bard engagerar sig snabbt brukar drabbas av interna bråk och strömhopp av sympatisörer över relingen.

Case in point: Liberati (en slags folkpartistisk Stureplanscenter som Bard grundade), Liberaldemokraterna (ett nyliberalt parti som Bard grundade), Piratpartiet (som Bard gick med i efter det att han lämnat de havererade Liberaldemokraterna).

Frågan är dock om Bard hinner kvadda MED innan valet. Det är bara sex månader dit.

Nej, Ron Paul vill inte kriga i andra länder.

Och George Bush II var inte neokonservativ, även om han hade en del neocons i sin regering och lät dem sköta försvars- och utrikespolitiken med katastrofalt resultat.

Att neocons ibland seglar under libertariansk eller "klassisk borgerlig" flagg är inte konstigare än att trotskister låtsas vara sossar. Men försvars- och utrikespolitiken avslöjar dem alltid.

Att han är intelligent betvivlar jag inte, jag tror dock inte att han är ”en av landets mest intelligenta inidivider”. Han ligger troligtvis >1SD över medel likt cirka 1.5milj andra svenskar.
Vad som kännetecknar de fyra kardinaldygderna är väl avhandlat sedan antikens Grekland och tyvärr saknar han rättfärdighet, klokhet och måttfullhet. Mod bör man dock ge honom!
Eftersom detta är dygder som MED lyfter fram i partiprogrammet under ideologisk hemvist och som jag delar blev jag aningen besviken då Bard inte är poster boy för dessa. Jag har inget emot Bard som person dock.

OT. Jag är i ett lyckligt förhållande, men jag anser att människan är mer än djur som enbart lever för att äta och föröka sig. Jag önskar helt enkelt att de folkvalda som ska representera mig i riksdag/landsting/kommun ska ha ett bildat och dygdigt leverne.

Rättfärdighet, klokhet och måttfullhet, är återigen en fråga om definition. Jag delar inte din definition.

Bard är allt annat än en tanklös maskin som endast lever för att äta och föröka sig.

Rösta på KD då.

Förresten verkar Alexander Bards medlemskap i MED inte nå ut, förutom till de redan frälsta.

MSM tiger ihjäl denna nyhet.

Bard måste se till att beväpna sin autism för att få till lite uppmärksamhet i det hela.

DEL 1








Tyvärr är det väl så att du har rätt.

Den borgerliga omsvängningen beträffande svenskt NATO-medlemskap passar också tidsmässigt bra ihop med Ilan Sadé & Co:s övertagande av ledningen för Borgerlig Framtid (som sedan blev MED när den förre partiledaren vägrade lämna ifrån sig hemsidan). Man ville positionera sig inför en framtida, eventuell folkomröstning om NATO. Man skulle ju kunna tänka sig att någon professionell aktör skulle ha velat blåsa liv i Borgerlig Samling och försöka ta partiet in i riksdagen som ett nej till NATO- eller neutralt till-NATO-parti. Därmed skulle det bli mindre tydligt för väljaren att den som är borgerlig måste rösta ja till NATO. Anledningen till att vi fick ett ja till EU men nej till euron var sannolikt att inget borgerligt parti var mot EU-medlemskap, eller neutralt i frågan, medan uttalat borgerliga miljardärs-profiler tog ställning mot euron och att även centern inte sade ja till euron.

(Ytterligare ett motiv för övertagandet av Borgerlig Framtid och omstöpningen av partiet kan som sagt ha varit att förekomma Kasselstrandarnas förväntade bildande av ett parti ekonomiskt litet till höger om SD som också var invandringskritiskt. Min gissning är väl dock att man trodde att Kasselstrand skulle agera litet mer rationellt och inte gå på känsla. AfS är ett parti med 0,1 %-potential, typ. Jag tror det var svårt att tänka sig att en person som tagit sig in på Handelshögskolan i Göteborg och tagit examen där skulle agera som om han fått total kortslutning i skallen och lägga krokben för sig själv på det sätt han nu gjort.)

Däremot har jag svårt att tro att Alexander Bard är en uttalad Neocon-figur. Jag tror det finns en del som skiljer jämfört med Ilan Sadé. Det som de har gemensamt är sannolikt främst en position ekonomiskt till höger om mitten samt homosexualiteten. Jag har nu kollat upp vad Ilan Sadé är för figur litet närmare. Under sin tid i Centerns ungdomsförbund var han öppet homosexuell (och tyckte bl a att det var taskigt att utvisa homosexuella asylsökare till muslimska länder). Idag verkar han leva ihop med en annan man. Alexander Bard är homo- eller bisexuell. Det är ju ingen hemlighet ända sedan Army of Lovers-tiden.

Rent spontant gissar jag att Alexander Bard inte har någon baktanke med sitt engagemang i MED. Jag tror att sannolikheten för en libertariansk Ron Paul-utrikespolitik eller schweizisk högerliberal utrikespolitik skulle vara större med Alexander Bard som partiledare även om jag inte tror att han heller gillar Putins inställning till bögeriet. Men med Alexander Bard vid rodret skulle nog folk inte ta MED på allvar. Då skulle folk ta MED som något slags skämtparti trots att Alexander Bard är väldigt skärpt och i alla fall ett tag gått på Handels i Stockholm (inträdeskrav: 5,0 i snitt). Men som kandidat på riksdagslistan skulle det väl gå att ha med Alexander Bard, speciellt om man i valutskicket påpekade att han gått ett tag på Handels och lät honom ha synpunkter på ekonomiska frågor i stället för på frågor typ sexköp.

Både Ilan Sadé och Alexander Bard tror jag dock skrämmer en del väljare p g a sin homosexualitet. Men bland höginkomsttagare i storstäderna är de kanske inte så många. En äldre, relativt välbärgad skogsägare ute i bushen i 70-80-årsåldern som kanske mest funderar på moderaterna även om han är skeptisk till invandringspolitiken skulle dock kanske rynka på näsan åt ett parti med en homosexuell partiledare. Mitt intryck är att mainstreammedia undvikit att sätta strålkastarljuset på det faktum att Tomas Tobé (m ) är homosexuell, lever med en man och skaffat barn med en surrogatmamma (olagligt i Sverige) för att hindra överströmning av väljare till SD. Ulf Kristersson har sannolikt insett detta problem och därför gett Tobé en andraplansroll. Eftersom Kristersson är adoptivförälder kan han också ha insett att orsaken till att en del adoptivbarn stödjer SD trots att många SD-väljare i garderoben säger ”uurrrrk, krääääks” inför tanken på att dessa adoptivbarn skall skaffa barn med svennar. De adopterade tycker att det är värre att sådana som de själva skulle ha kunnat adopterats iväg till homopar. Den tanken är för dem så pass vidrig att detta slår den sannolikt rätt vanliga motviljan mot blandäktenskap bland SD:s gräsrötter.

Men ett relativt homoliberalt parti på högerkanten med ungefär samma inställning i homo-frågor som moderaterna tror jag faktiskt inte är någon dum idé om man vill erbjuda väljarna en så komplett uppställning invandringskritiska partier längs höger-/vänsterskalan som möjligt och som kannibaliserar så litet som möjligt på varandras väljarsegment och täcker in så många väljarsegment som möjligt. SD har liberaliserats en del i homo-frågor. Jimmie Åkesson har gått på gay-klubb tillsammans med sina säpo-vakter (han blev dock utkastad eller så var det någon som försökte göra det). Samtidigt verkar SD försöka plocka väljare från (kd). Och då är homo-vänlighet inte någon tillgång. Att göra Julia Kronlid till andranamn på riksdagslistan indikerar väl tydligt ambitionerna att plocka (kd)-röster. Kristdemokraterna själva och systemmedia verkar ha snappat upp denna ambition från SD:s sida. Detta indikeras av uppmärksammandet av (kd):s plötsliga engagemang för sjukvården (som kom efter att SD deklarerat sin ambition att göra sjukvården till en paradfråga).

Ett MED som skulle vara ungefär som moderaterna med undantag för utrikespolitiken (mer Ron Paul och schweizisk stil på det hela) och invandringen (nej till invandring à la Pat Buchanan och i viss mån även Donald Trump där man även minimerar H1-B visas för underbetalda programmerare) så har man helt klart en egen potentiell nisch. För att locka höginkomsttagare i storstadsområden från moderaterna skulle man kanske kunna lägga till enskilda sakpolitiska förslag som komplement. SD:s förslag med syfte att hindra kommuner från att köpa bostadsrätter skulle nog kunna locka en hel del människor i storstadsområdena som i och för sig inte är speciellt mycket mot invandring (och kanske t o m njuter av tanken att ”sosse-packet” drabbas på olika sätt av invandringen) men som aldrig i livet skulle vilja bo i ett invandrartätt område och inte vill se värdet på sin bostadsrätt sänkt p g a inflyttning av somaliska 10-barnsfamiljer som kommunen köpt lägenheter åt. Det sistnämnda har faktiskt hänt i moderatstyrda kommuner. Den här typen av scenarios borde te sig speciellt skrämmande för de som kört en lägenhet dyrt och riskerar att få sälja med miljonförluster. Undervisning via nätet, som för utlandselever, för att slippa invandrartäta skolor skulle också kunna vara ett förslag som går hem i storstäder, och även annorstädes. Man skulle också kunna kapa kostnader på det här viset.

Med det litet omstöpta MED jag skisserar ovan, där skillnaden i huvudsak är att man släppt den där Neocon-skiten, så skulle man kunna få följande uppställning av invandringskritiska partier som utmanare till 7-klövern:



FORTSÄTTNING NEDAN

FORTS


DEL 2




(MED): Skulle ta röster främst från moderaterna. Högre andel höginkomsttagare än för SD. Mindre andel socialkonservativa än SD. Även folkpartister och centerpartister skulle kunna tänkas rösta på partiet. Större potential än SD i storstäder.

(SD): Samma väljarbas som nu. Tappet av moderater till MED skulle antagligen vara rätt litet eftersom de moderatsegment SD lyckats behålla sannolikt har en mindre andel höginkomstmoderater än vad MED har. SD verkar också ha haft svårt att locka moderater i storstäder och högutbildade. Den typ av moderater SD lyckats plocka in är sannolikt snarare relativt högavlönade LO-grupper som byggelektriker och resemontörer.

(Vänsteralternativ till SD): Den stora sakpolitiska skillnaden mot SD skulle vara ett nej till slopande av den bortre parentesen för sjukförsäkringen. Partiets grundidé skulle vara att skydda de stora välfärdssystemen mot ytterligare nedskärningar genom att stoppa invandringen. Till skillnad från SD skulle partiet i stadgarna ha ett förbud mot samarbete med moderaterna. Därmed skulle det bli svårare för sossarna och vänsterpartiet i slutdebatten inför valet skrämma bort några procent från det invandringskritiska lägret genom att säga ”samarbete med moderaterna innebär åtminstone en liten risk att ’A-kassan’ för långtidsarbetslösa försvinner och ersätts med socialbidrag”. För den som är en långtidsarbetslös 55-åring och är starkt mot invandring innebär något typ en 0,5-procentig risk för att förlora ”A-kassan” (aktivitetsstöd) att man hellre röstar på sossarna eller vänsterpartiet. Därför måste man erbjuda ett alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD som absolut inte vill samarbeta med moderaterna om man inte vill förlora långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna väljare. Nej till kärnkraft skulle kunna vara ytterligare en differentieringsvariabel. Då skulle man kunna locka över en del miljöpartister. Vindkraft ger idag billigare el än kärnkraft. Som baskraft kan man ha kolkraft samt bygga ut någon älv.

Det vänsteralternativ jag pratar om finns tyvärr inte i dagsläget. Till skillnad från för det invandringsförespråkande lägret finns idag inga think tanks eller politikverkstäder med rationellt tänkande människor som försöker fundera ut hur man skall få så många som möjligt att rösta invandringskritiskt. Finansiärer som har i princip obegränsat med pengar finns inte heller. Det som finns är i princip idioter som gapar rätt ut, går på känsla och inte har några pengar. Ofta har de en väldigt skruvad verklighetsuppfattning. De saknar elementär verklighetskontakt. De verkar heller inte ha någon egentlig vilja att försöka förstå hur väljarna funkar och hur man utifrån insikter om detta skall kunna åstadkomma bästa möjliga resultat.

Det sistnämnda får mig osökt att tänka på AfS och Kasselstrand. Låt oss titta på deras potentiella målgrupp. Alla verkar idag tala om bra sjukvård. Så där skiljer de inte ut sig speciellt. Men när det gäller förslaget platt skatt skiljer de ut sig. Den stora, påtagliga konsekvensen för något väljarsegment av en platt skatt på drygt 20 % blir en sänkt marginalskatt på runt 35 % för höginkomsttagare. Vi talar här kanske om topp 15 % av de som jobbar för vilket detta skulle kunna göra någon påtaglig skillnad. Som andel av befolkningen talar vi om kanske 8 %. Vidare är höginkomsttagare den grupp som i minst grad brukar rösta invandringskritiskt. SD brukar få typ 5 % bland kvinnorna och typ 10 % av männens röster i denna kategori. Högt räknat ger detta en potential på 8 % x 0,10 = 0,8 %. Från dessa 0,8 % får vi räkna bort de som ändå röstar på SD. Låt oss vara generösa mot AfS och begränsa den gruppen till ¼. Sedan får vi dra bort de som låter sig luras av att Rapport och Aktuellt säger att (m) numera är ett invandringskritiskt parti. Detta ger, lågt räknat, ¼ till. Totalt alltså ½, d v s hälften av dessa 0,8 %. Då är vi nere på en potential av storleksordningen 0,4 %. Sedan har vi ytterligare förluster naturligtvis, som t ex förluster till MED. Men icke höginkomsttagar-segmenten, då? Visst, det kan tillkomma en del folk av den typ som dras till MUF och moderpartiet eftersom de vill intala sig själva och andra att de är rikare än de är. Jag minns två sådana figurer från gymnasiet. De var skolans ledande ”MUF:are” och klädde sig som om de tillhörde den internationella storfinansen. Men de hade det jävligt kämpigt i skolan. De var nollor som inte skulle bli något. Den ene av dessa båda nollor tog livet av sig för några år sedan. Han fick det lika kämpigt på arbetsmarknaden som i skolan. Den andre är idag uteliggare, men lever att döma av folkbokföringen. Han ger sig inte. Kommer här osökt att att tänka på när han knuffades mellan elevskåpen av en grupp betydligt smartare elever som också gick 4-årig teknisk linje. Han var alldeles röd i ansiktet men lyckades hålla tillbaka tårarna. Han lyckades intala sig att det var han som var eliten och att de andra, jeansklädda figurerna var de som var packet. Antagligen lyckas han fortfarande tillbaka tårarna. Han tillhör fortfarande ”eliten” trots sin prekära situation. Han är ett extremexempel på en potentiell moderat- eller AfS-väljare av den typ som är ute efter att hävda sig. Eller kanske potentiell MED-väljare. Visst, det finns det wannabee-överklass-väljare bland medel- och låginkomsttagarfolk. Hälften av moderaternas väljare är sådana människor. Men de brukar välja det parti som lättast ger känslan av att tillhöra de besuttna eller ”eliten” på något sätt. Ett litet, utmobbat parti brukar ha svårt att ge den här typen av människor den känslan, att stärka självkänslan på det här viset. Därför tar det etablerade ”överklasskänsla”-partiet lejonparten av de här väljarsegmenten.