DN jämför Jimmie Åkesson med Donald Trump?

Skulle det betyda att han är trovärdig?

Åkesson skulle aldrig i livet försöka vinna några poäng av olagligt eller olämpligt agerande, hos enskilda politiker för motståndarpartier.
Han skulle aldrig nämna Mona Sahlins agerande med "osant intygande", eller Erik Bandt:s nominering 1939 av Adolf Hitler till Nobels Fredspris, där han bl.a. påstod "Mein Kampf" var en bok av "glödande fredskärlek". (Riksdagsman för S)

När Åkesson blir påhoppad av Riksfånen Löfven, vore det annars högst motiverat att "betala igen" med enskilda sossars agerande!

Och återigen är vi tillbaka där vi började. JÅ har nästan en gudsstatus bland många.

Det gäller även Hillary, men det är på ett annat sätt. Trump kommer undan med att bete sig som en idiot i största allmänhet.

Eller så har det ingenting med gudstatus att göra utan att många kan se skillnad på partimedlemmar som beter sig si eller så och partiets partiledare och partiets politik.

Han kommer även undan med att ge PK-etablissemanget långfingret trots ständiga mediakampanjer mot honom. Folk älskar honom ändå. De behöver honom. Alla andra politiska parter vill skuldbelägga och utplåna vita människor.

Du kan kalla det vad du vill. Oavsett vilket kommer han undan med att bete sig på ett sätt som skulle sänka många andra.

Han kommer undan med att säga som det är i en tid av förljugenhet. Till viss del.

Det är väl inte det minsta märkligt Åkesson har högsta förtroende hos de sina.

Trots ideliga fula påhopp där man försöker göra honom ansvarig för enskilda SD-ares ibland tvivelaktiga agerande, tappar han aldrig masken för att ge igen.

Skulle själv aldrig kunna stå och ta emot så mycket skit, utan att betala tillbaka med samma lömska angrepp på motståndaren!

Ja med tanke på all smutskastning är det otroligt höga siffror.
Han brukar dessutom toppa de flesta undersökningar vid debatter.

Att just jämföra honom med Trump är bara ytterligare ett försök till smutskastning och som vanligt slår det tillbaka och SD:s siffror ökar...

Det finns väl en underliggande gemensam nämnare i kritiken av etablissemanget och globaliseringen. Det intressantaste är egentligen den vanliga människans/väljarens perspektiv. Den som väljer etablerade partier och politiker vet vad han får, för dessa drar alla åt samma håll med samma agenda. Har man rättat in sig i ett lands politiska mittfåra så har man rimligen en direkt jämförbar världsåskådning och verklighetsuppfattning med motsvarande medborgare i andra demokratier. Men de alternativa politiska rörelserna spretar åt alla håll, vilket gör det mer komplicerat att läsa av och förutse alternativa politiska utvecklingsvägar i världen. Att man gillar Åkesson behöver inte betyda att man gillar UKIP, Front National, Gyllene Gryning eller Trump. Det finns gemensamma nämnare i vad man är emot, men vad man vill ha istället kan skilja sig åt. Det är mycket som kommer med i paketet om man godtar en president Trump.

I en mening bottnar det i etablissemangets natur som sådant. Etablissemanget signalerar trygghet, konformism och personlig vinning åt den som önskar vara del av det. Resurserna är på etablissemangets sida. Att välja det etablerade är en försäkring för många människor, även smarta och driftiga sådana. Att ställa sig utanför är kostsamt på många sätt, i Nordkorea betyder det döden eller fängelse medan det i västvärlden kan betyda förlust av sociala privilegier och mobbning. Det gör att de alternativa rörelserna i olika grad består av människor som är okänsliga för eller inte bryr sig om att sticka ut, som inte behöver det starka sociala band som etablissemanget formar omkring sig, och så vidare. Win-or-lose-personer, all in-personer, risktagare, socialt inkompetenta, rättshaverister, samvetslösa personer, modiga personer, trotsiga personer, icke-pk, fritänkare, innovatörer, misantroper och andra missnöjda - alla söker de sig till de alternativa rörelserna, och ibland är det oklart vilka kategorier som dominerar toppskikten i dessa rörelser. Som eftertänksam "alternativare" vill man se modiga, icke-pk fritänkare och innovatörer leda, men i verkligheten är det ibland snarare samvetslösa rättshaverister utan verklig tro på människan och på sunda värderingar. I en person som Trump ser vi tendenser åt båda håll, vilket understryker hur pass svårt det är att navigera bortom etablissemangets och globaliseringens trygga farvatten.


Det här tillhör de mer skamlösa och därtill spridda påståendena om Trump, allt i syfte att vända latinos emot honom. Han har sagt något i stil med att såväl våldtäktsmän som knark idag kan ta sig över gränsen ganska obehindrat, något han vill stoppa. Han har också lyft fram många släktingar till offer för illegals. Men att han skulle ha hävdat att alla mexikaner (eller rentav spansktalande) är våldtäktsmän verkar vara en ren skröna.

Här har vi också en skillnad mot det normalt brukar se ut i organisationer. Det normala är att högsta hönset är ytterst ansvarig för exakt allt som sker. Om det sker något har du misslyckats som ledare. Det kan dock hända saker ändå, men då krävs det ett agerande i efterhand. JÅ tycks vara immun mot båda dessa saker.

Det ska normalt sett mycket till för att man bara ska kunna skylla ifrån sig, och i synnerhet om man inte agerar efteråt för att förebygga.