Vad är feminismens mål? Vad händer sedan om/när de är uppfyllda?

Vad är feminismens mål? Vad händer sedan om/när de är uppfyllda?

Har jag rätt om jag säger att feminismens mål inte är några sakfrågor, utan att upprätthålla en ständig kamp? Att själva kampen och splittringen och kriget mellan män och kvinnor är själva målet, därför att feminismen designades med just detta syfte? På samma sätt som marxismen bildades med klasskampen som själva målet, det vill säga målet var inte att få igenom några särskilda krav, utan att upprätthålla en konstant kamp som splittrade medelklass mot underklass (medan super-överklassen, de som har kallats "de 1%" eller numera allt oftare "de 0.0001%" av banker och mediemoguler) därmed sitter säkra eftersom den i kamp nedtryckta medelklassindividen inte har kraft och ork nog att utmana super-överklassen om dominansen i samhället, så att super-överklassen blir i stort sett omöjlig att byta ut.

Vi vet ju redan att storbankirer finansierade bolshevik-revolutionen i Ryssland, och att den utfördes av invandrare som bytte namn från namn som Bronstein till ryskklingande namn som Trotsky (det finns långa listor på hur detta gäller merparten av de ledande bolshevikerna). Således var bolshevismen inte ett folkligt uppror, utan ett uppror finansierat av finanseliten för att hetsa underklassen till att slakta medelklassen och upprätthålla kamp mellan dem så att super-överklassen kunde plundra landet i fred. Ett exempel på en sådan storbankir var Olof Aschberg, som skickade pengar till Lenin och fick ut miljarder av plundrandet av massmördade individer ur ryska medelklassen. Även Jacob Schiff och Kuhn, Loeb & Co (senare omdöpt till Lehman Brothers, som senare offrades med konkurs i senaste stora bankkrisen) finansierade bolshevikerna. Aschberg såväl som Kuhn, Loeb & Co fick förmånliga handelsavtal med Sovjetregimen, som i övrigt var stängd för andra privata ekonomiska intressen inklusive inhemska ryska företagare eller större bönder, som istället massmördades efter att ha kallats "kulaker".

Även feminismen finansieras på flera håll från Wall Streets superöverklass. George Soros låg bakom finansieringen av FEMEN - de sistnämnda fick dock stödet indraget då de började aktivera sig i Israel, som ju ligger Soros varmt om hjärtat, och avsikten var ju inte att Israel skulle drabbas av detta gift, som Soros så gärna ville sprida över västvärlden. Målet, även här, är kamp, det vill säga inga specifika krav, utan upprätthållande av kamp som splittrar. Här för att splittra familjer och vända man mot kvinna och vice versa, återigen med målsättningen att försvaga medelklassens förmåga att över tid organiskt ersätta delar av super-överklassen med viss rotation allt eftersom nya talanger och genier dyker upp i medelklassen. Skiljda familjer som utväxlar barn fram och tillbaka varje vecka och har "bonusbarn" och ny partner som i sin tur också har barn som ska utväxlas fram och tillbaka, samtidigt som båda föräldrar arbetar (dvs paret ska dela på 2 jobb och ett hushåll på 2 personer istället för 1 jobb och ett hushåll på 2 personer), kan knappast engagera sig i politisk kamp mot blockerandet av all form av social rörlighet eller möjlighet att byta ut den ytterligt korrupta super-överklassen, som inte bara är ett problem för att den inte kan bytas ut, utan också för att den skapar krig, förstörelse och kamp överallt i samhället istället för sammanhållning och leder till folks död och lidande, för att ge ännu mer profit åt de som redan är så rika att de fullständigt kan köpa nästan vem som helst på jorden.

OM "feminismen" skulle gå över till att istället ställa tydliga krav - med vissa rimliga marginaler (t.ex. krav på "lika lön" måste tillåta en felmarginal både upp och ned med minst säg 1-3% eftersom exakthet är i stort sett omöjlig - om man kräver på kronan samma kommer man ju vara dömd till evig kamp, samt ta hänsyn till skillnader i förmåga t.ex. en späd gruvarbetande kvinna kan inte tjäna samma som en kraftig gruvarbetande man, om fysisk styrka är viktig för arbetsuppgifterna) - så kunde den kanske bli en mer positiv kraft. Om den också skulle göra sig av med vanföreställningen om att alla män är fiender och totalt ovilliga att få bra villkor för kvinnor igenom, så skulle den ju kunna samarbeta med männen och även hjälpa de modiga män och kvinnor som kämpar hårt mot psykopater som Soros - vilket är ett mycket viktigare mål än om enskilda ören fördelats exakt exakt rätt mellan män och kvinnor. Är detta en tanke som är skrämmande och främmande för feminister?

Det kommer alltid finnas saker att gnälla om - även i ett Demolition Man-liknande feministiskt drömsamhälle. Det räcker med att en glass har fel smak, eller att en karl sitter bredbent, eller att en karl försöker hjälpa en kvinna med något - för att det ska kunna kallas diskriminering och kvinnoförtryck. De kommer helt enkelt aldrig bli nöjda.

Problemet med människan är att när den har skaffat sig en känsla så kan de inte ändra den känslan.

Så även om alla mål feminismen har skulle vara uppfyllda så fortsätter feministerna att bekämpa män.

Det bästa männen skulle kunna göra vore att inte gynna de kanaler som bekämpar dem utan öppna nya media-platt-former som ej bekämpar män och dessutom inte bekämpar kvinnor.

Ska denna civilisation fungera så bör t.ex en man och kvinna kunna gå ihop och skaffa gemensamma mål , den förmågan minskar stadigt i västvärlden.

Allt kvinnosakskvinnorna kunde önska sig rimligen blev i Sverige uppfyllt 1980.
Sen dess har pendeln svängt rätt hårt åt andra hållet, men det är kvinnorna som tror att de har nackdelarna idag fast det är tvärtom.

De har fått allt de pekat på sen dess, precis som tröstlösa barn, fast det är män och pojkar som råkar mest illa ut. Dödsfall, brott emot, inför lagen, diskrimineringar på jobbet, i skolan och i den samlade mediavärlden.
Vilket leder till att redan unga män tar livet av sig dubbelt så ofta som unga kvinnor.
De har lärt sig att de är värdelösa och att världen är en bättre plats utan dem.

Till och med Zara Larsson hatar dem, och alla Sveriges unga kvinnor håller med.

Kvinnosakskvinnorna la ner där, runt 1980, men det tyckte inte den forne kommunisten Gudrun Af Skyrman var en bra ide, utan hon startade upp "härskartekniksystemet feminismen" som du känner igen från Stalins Ryssland på 30-talet, Hitlertyskland, Kina under Mao osv.
Underkasta dig själv och din egen vilja till rörelsen, så kommer rörelsen att driva dina frågor mycket större och hårdare än någon kan göra individuellt. Tillsammans är de starka.
Tyvärr är hela ideologin byggd på en lögn och inte en enda av dem kan svara på den enklaste av alla frågor.
Varför?
Ingen kan svara på "vilken rättighet män har, som inte kvinnor har"?

Målet är att gnälla på karlar och se till att kvinnor blir ensamma och sexuellt frustrerade. På så sätt finns det fler kvinnor att gnälla tillsammans med. Till slut vaknar de upp, barnlösa, fula och ensamma. Då gnäller de ännu mer. Ett gnäll på karlar från tonåren till döden.

Som karriärfeminist är mitt mål att nå största möjliga framgång med minsta möjliga ansträngning. Här i Sverige så tycker karlarna också att jag ska nå toppen. Så målet är uppfyllt.
Det vi feminister brukar kalla "matriarkatets diktatur" har alltså inträtt genom idog kamp sedan 1900-talet.

Nu gäller det att behålla makten och att inte förlora mark till karlar som har mer självförtroende än förr. Genom att hålla karlarna nedtryckta och osäkra på sig själva kan vi lätt hålla ställningarna och vår beredskap är god.