Citat:
Ursprungligen postat av
Tidsresenaren
Detta med regeringsfrågan har ju varit en het potatis det sistone, vilket har märkts genom mediebevakningen, partiledardebatter i TV och Riksdagen osv..
Jag kan förstå att SD behövde pejla av lite ödmjukare när dom var nya i Riksdagen, medan dom var ett av dom mindre partierna. Men kollar man på opinionen efter senaste valet så har SD ökat i opinionen kraftigt, där man är minst fortsatt 3:e största parti och ibland även det största.
Dom ökar i alla fall hela tiden och alla vet att SD kommer göra ett jättebra val 2018. Eftersom dom andra partierna vet att SD fortfarande trots detta är villiga att kompromissa, så är väl detta ett guldläge för många av dom (åtminstone för dom mindre partierna) att kunna få igenom sina hjärtefrågor?
M kan få igenom stora skattesänkningar, C kan förbättra för landets småföretagare, V kan höja bidragen, MP kan förbättra miljön, L får sitt älskade NATO-medlemskap, S stoppar lönedumpning, KD förbättrar villkor för barnfamiljer. Det enda dom behöver gå med på är att stoppa invandringen, eller liknande krav från SD.
Är det så att det är SDs historia som är problemet så kan väl SD bara svara med samma mynt. ”Nej med det tanke på er mörka historia av hur ni skött Sveriges stora ödesfråga så kommer vi inte ta er med tång!” Varför förändrar dom inte attityden? Åtminstone i takt med opinionen?
Varför är det fortfarande så att SD, som troligen idag är största parti, ska slicka röven på KD som är det minsta partiet - i direktsänd partiledardebatt? Eller är det så enkelt att invandringsfrågan är dom andra partiernas hjärtefråga också (dvs massinvandring i deras fall)? I så fall borde SD göra en stor sak av detta faktum och oftare.
Nej, problemet är inte deras historia egentligen. Problemet är att de utmanar de övriga om makten. Det är pga SD som S förlorat många väljare och att småpartierna håller på att åka ut. Deras blotta närvaro har inneburit att blockens spelade konflikt kommit i rampljuset. De är ett hot mot den etablerade ordningen och partiernas makt.
Rödgröna kan inte samarbeta med SD oavsett eftersom de gjort en så stor grej av att vara antirasister m.m. Men Om SD och borgarna skulle samarbeta så skulle rödgröna bli ett närmast irrelevant block. Det är därför Löfven med flera desperat kallar SD för rasister och nazister, för att genom att brännmärka dem göra det svårt för borgarna till att ta steget till att samarbeta med SD.
Borgarna å sin sida är också begränsade av sina tidigare svartmålningar av SD och kan inte göra U-svängen innan SD är accepterade av maktskiktet i samhället, vilket de själva motarbetar eftersom SD är ett hot mot partierna. Detta trots att sjuklövern nu kör SD-politik gällande invandringen.
Varför SD gör som de gör är en svårare fråga. Att de slickar borgarrövar i debatter (har inte sett dessa själv) beror antagligen på att de vet att borgarnas väljare är positiva till ett samarbete, och att dessa blir irriterade på sitt parti som vägrar samarbeta trots att SD är beredd på "att gå med på allt".
Men SD är överdrivet undergivna mot de andra och liknar mest ett cuckparti. Min bästa förklaring är att de precis som alla svenskar är formade av den PK-kultur och PK-förtryck vi har. De har hamnat i den skamfulla rollen och saknar självkänsla och förtroende för sina egna åsikter. Eftersom åsiktskorridoren varit så snäv och oförlåtande så kunde de aldrig gå på lika hårt som liknande partier i andra länder kunnat göra, utan valde istället en sorts offerrollsstrategi. Sen tror jag det handlar mycket om Åkessons personlighet också. Han är ingen Trump precis.
SD borde vara betydligt tuffare i min mening. Särskilt som M säger att de kommer regera med ett passivt stöd av SD. Rimligen borde ju SD genast säga att de inte tänker stödja någon passivt. Vad ska AKB säga då utöver att gnälla om hur dumma SD är eller försöka undvika frågan med "det är långt till valet" eller liknande? Och även S skulle få liknande frågor: "är ni beredda att stödja en M-regering om det blir si eller så?" Partierna skulle tvingas käbbla offentligt om vem som skulle stödja vem och det skulle se väldigt illa ut inför väljarna oavsett hur de svarar. Hur skulle SMPV-väljare ställa sig till att hamna på fel sida i en DÖ-situation t.ex.?
Problemet för SD skulle vara om det skrämmer bort borgerliga väljare, men jag tror inte problemet är stort. Om de ställde rimliga krav på t.ex. minskad invandring på M så är det trots allt anledningen till att man bytte till SD och det skulle vara M som skulle se oförsonliga ut i den viktigaste frågan för dessa väljare.
Uppriktigt tror jag att SD skulle må bra av en ny, mer driven partiledare. De får så ytterst lite uträttat trots allt som händer.