Allt handlar om pengar

Allt liv konkurrerar om utrymme, resurser, tryggad framtid osv.
Människan har lyckats konkurrera ut resten av livet på jorden och besitter därmed en makt som gör den erövringen permanent.
Människor konkurrerar sinsemellan pga samma orsaker. Man handlar med varandra och det är fördelaktikgt för bägge parter, men givetvis handlar det i slutändan om vem som tjänar mest på affären. Vem blåser den andra mest.
Människor bor i länder. Länderna handlar med varandra. Samma sak här angående blåsning förstås, men intressantast i sammanhanget: affärerna gynnar bägge, men vad den andra partens vinst går till i slutändan, det vet vi ej. Vinsten används förmodligen till att göra ännu större vinst, kanske genom att handla med ett annat land. Som handlar med ett tredje land och så vidare. I slutändan gör de fattigare länderna vad som helst för slutprodukten. Genom vår kanske till synes schyssta affär är det i slutändan någon som utnyttjas.

I de rika länderna har vi ett överskott av pengar och "välfärd" (som givetvis kan köpas för pengar). Detta möjliggör för oss leva ett "gott liv" som inte handlar bara om pengar. Grejen är att vårt uppbygda system med pengar och handel är för komplext för att vi direkt ska märka vad som egentligen pågår. Det är pengarna som gör detta möjligt för oss... I slutändan köper pengar alltså även känslan att pengar inte är allt och ger oss möjlighet att blunda för verkligheten. Känslan av att vi kan göra något meningsfullt och gott för andra uppenbarar sig. Den möjligheten har vi köpt för pengar, och existerar på någon annans dyra bekostnad.

Går säkert att mala på flera hyllmeter om detta ämne och jag förstår om ni tycker jag är förvirrad, känslokall eller något liknande. Jag har dock väldigt svårt att komma till någon annan slutsats. Allt handlar om vem som blåser vem mest. Blåser du inte andra blir du själv blåst. Hur kan man leva med denna insikt? Göra allt för att bli rik, begå självmord, försöka hjärntvätta sig själv?

Tack för ordet

Handel är ömsesidigt utbyte. Jag har en banan. Du är sugen på en banan. Jag ger dig bananen om du putsar mina skor. Jag får fina skor o du en banan. Vem menar du förlorar? Vem är lurad? Båda är ju nöjda.

Problemet uppstår om du roffar åt dig alla bananer och jag behöver bananer för att överleva. Då hamnar jag putsa dina skor resten av livet.

Dessutom behöver även du bananer för att överleva. Om inte du roffar åt dig bananerna gör någon annan det och du blir dennas slav, dock har du en högre position i hierarkin om du kan sälja bananerna till mig som är för naiv för att inse att jag blir utnyttjad av en hierarki. Indirekt kommer jag då att slava för den som roffar åt sig bananerna.

Det kommer alltid att finnas personer som är beredda att utnyttja dig för att komma enklare undan. Inser du inte det kommer du själv bli utnyttjad av dessa personer.

Givetvis finns det andra livsmedel än bananer så detta är en förenkling men jag hävdar bestämt att det även i stor skala är så här det fungerar. Lägst i hierarkin är det riktigt illa, och det understöder vi.

Fast det rimmar ju lite illa med den historiska utvecklingen. I början av industrialiseringen var vi i Sverige "utnyttjade" och "blåsta" av till exempel UK som var före oss. Det lät oss växa och skapa vårt eget välstånd. Sedan på 80-talet höll vi på att "utnyttja" och "blåsa" länder som Taiwan och de andra tigerekonomierna genom att "utnyttja" deras låga produktionskostnader. Den handeln gjorde att de länderna kunde växa i välstånd och idag har det rätt bra. Idag gnäller folk på att vi "utnyttjar" och "blåser" andra fattiga länder och kräver att vi skall sluta med det och istället reglera priserna med fair trade och dylikt.

Det mest intressanta är att man inte tittar på vad som händer med de länderna som blir "blåsta" på en lite längre tidshorisont.

Girighet..

Allt handlar inte om pengar. Om man ser på altruistiska beteenden är inte pengar prio.

Det finns ingen renodlad altruism, även moder Teresa hjälpte folk för att det fick henne att känna sig bra i viss mån.

Altruism gentemot sina egna barn är stark och skulle jag definiera som "renodlad". Men ja, det faller sig inte helt naturligt med altruism gentemot helt främmande människor. Men jag tror att man kan jobba med sin altruism genom att bli mer öppen och förstående mot andra.

Moder Teresa måste vara bland det sämsta auktoritetsargumentet som jag någonsin skådat..

Sant, dåligt exempel.

Men dina barn är ett ännu sämre exempel eftersom att vara altruistisk mot dem hjälper dina egna gener. Du hjälper i stort sett dig själv när du är död.

För att vi ska kunna minimera orättvisor så behöver vi alla vara överens om vad begreppet rättvisa är för något och varför det är värt att sträva efter. Redan här blir det problem då olika människor har olika syn på rättigheter/skyldigheter/ansvarsförhållanden och även kanske vilken grad av rättvisa som är önskvärd.

Det finns ju spännande forskning som visar på hur materiellt välstånd bara är positivt för det mänskliga välmåendet upp till en viss nivå, och i stora delar av världen har den nivån överskridits med råge. Ändå fortsätter det ekonomiska ekorrhjulet att snurra i konsumismens anda. Frågan är vem som vågar stoppa det?

Vårt välmående bygger dock på vårt välstånd dvs position i systemet, under oss finns ekorrhjulet kvar och möjliggör för oss att öka vårt välmående på andra sätt.

Den som försöker stoppa ekorrhjulet, kliva av det eller nåt liknande, blir omkörd av de som snurrar vidare i hjulet och får finna sig i att slava för dem, samtidigt som de själva sjunker neråt - närmare och närmare den nivån där ekorrhjulet är ALLT.