Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2016-10-12, 10:35
  #1
Medlem
Vardagsfilosofs avatar
Hade till en början väldigt svårt och hitta vart denna tråden skall placeras eftersom det är en såpass komplex frågeställning, testar här så kan moderator byta om det finns bättre ämnen för detta.

Jag är en kille i 19 års åldern som är på jakt efter en framtid, mitt problem är att jag verkligen inte hittar någon som skulle passa mig. Känner mig så fruktansvärt velig. Innan studenten var jag jag glasklar, jag skulle plugga. Efter sommaren ändrades tankarna, jag ville jobba. Just nu jobbar jag, men trivs inte på min arbetsplats. Tycker att det är ansträngande att gå till ett jobb där man inte känner att man vill vara, sen ser jag inte heller någon framtid där heller. Under hela mitt liv har jag försökt och rikta in mig på något där jag kan bli stor, nå framgång både ekonomiskt men även i livet med familj osv. Jag känner att jag inte har något mål, på så sätt är det svårt och nå dit. Hur ska jag egentligen hitta det som passar mig?

Varje dag går jag omkring i mina tankar, tankar på ett bättre liv. Frågar mig ständigt frågan, Vad är du bra på? Vad gillar du? Vad har du passion för? Vad hade du gjort idag om det var din sista dag? Svårt och få fram konkreta svar när det kommer till dessa frågeställningar från min sida.

Jag är en ambitiös, hardworking person som med mål kan gå långt, jag har provat lite olika saker. Känner dock aldrig att jag får in "handen i hansken". Ser mig själv som en entreprenör, under ett par månader fastnade jag för företagande, skissade mycket osv sedan flög jag in på andra tankar, nu ligger affärsplanen under någon bok i hyllan.

Många gånger slår mig tanken att resa iväg, tex till London och se vad som kan erbjudas där. Sen så tänker jag, det är jag själv som måste ta ett steg, mentalt. Problem löser sig inte bara för att man väljer och byta geografisk plats.

Läst ett flertal böcker, nu på sistonde har det blivit mycket "mind power" osv. Har under större delen av mitt liv haft en väldigt negativ inställningar till olika saker, nu kämpar jag för att ändra det. Tänker positivt, förösker se möjligheter i allt, står på mig, försöker stärka självkänslan.

Vad ska jag ta mig till? Känner att jag behöver en kompass i livet för att hita vad jag verkligen vill, för att sedan sätta upp mål och kriga för det.

Tacksam för alla svar!

/ Velig ung man
Citera
2016-10-12, 10:55
  #2
Medlem
Hör hemma under utbildning och studier möjligtvis.

Citat:
Ursprungligen postat av Vardagsfilosof
Känner mig så fruktansvärt velig.

Ja känslor är inget att bygga en framtid på. Du behöver använda hjärnan, om du har någon.

Citat:
Innan studenten var jag jag glasklar, jag skulle plugga. Efter sommaren ändrades tankarna, jag ville jobba.

Som sagt, du känner si, du känner så. Varför använder du känslor som kompass? Går det bra för dig tycker du?

Citat:
Just nu jobbar jag, men trivs inte på min arbetsplats. Tycker att det är ansträngande att gå till ett jobb

Ja men grattis, nu förstår du varför man säger "jobbigt", det är för att jobb är jobbiga. Det är så det ska vara, något du inte verkar begripa.

Citat:
Under hela mitt liv har jag försökt och rikta in mig på något där jag kan bli stor, nå framgång både ekonomiskt men även i livet med familj osv. Jag känner att jag inte har något mål, på så sätt är det svårt och nå dit. Hur ska jag egentligen hitta det som passar mig?

Eh ville du nå framgång, eller ville du ha något som passar dig? Det är nämligen två skilda saker. Jag kan redan här bedöma att du inte är avsedd att nå framgång i livet, däremot kanske du kan finna en plats i världen som passar dig.

Citat:
Varje dag går jag omkring i mina tankar, tankar på ett bättre liv. Frågar mig ständigt frågan, Vad är du bra på? Vad gillar du? Vad har du passion för? Vad hade du gjort idag om det var din sista dag? Svårt och få fram konkreta svar när det kommer till dessa frågeställningar från min sida.

Du finner inga svar, eftersom du saknar livserfarenhet och självkännedom. Du vet inte vad du är bra på, vad du gillar, vad som passar dig, eller hur? Du vet inte, och då kommer du aldrig finna några svar.

Du behöver skaffa livserfarenhet, det gör du genom att prova på allt och lite till.

Citat:
Ser mig själv som en entreprenör, under ett par månader fastnade jag för företagande, skissade mycket osv sedan flög jag in på andra tankar, nu ligger affärsplanen under någon bok i hyllan.

Du är ingen entreprenör, du är en lat drömmare. Du önskar du vore entreprenör, men det är du inte, långt ifrån.

Citat:
Många gånger slår mig tanken att resa iväg, tex till London och se vad som kan erbjudas där. Sen så tänker jag, det är jag själv som måste ta ett steg, mentalt. Problem löser sig inte bara för att man väljer och byta geografisk plats.


Åk du om du har råd och vågar. Men räkna inte med att det kommer regna erbjudanden över dig, du är ju ingen alls, kan inget, vet inget, har inget att erbjuda. Men livserfarenhet kan du vinna.

Citat:
Vad ska jag ta mig till? Känner att jag behöver en kompass i livet för att hita vad jag verkligen vill, för att sedan sätta upp mål och kriga för det.

Skaffa en mentor? Frågan är om någon är villig att ta dig under sina vingar dock...
Citera
2016-10-12, 12:48
  #3
Medlem
yggdrazils avatar
Det är väl en ganska vanlig position. Det är väldigt få som bara föds med en vettig passion, eller som får ut det av det utbildningssystem vi har där så mycket är identiskt mellan dig och dina klasskamrater.

Jag tror inte vi ska lägga så mycket energi på vår passion innan vi har hittat den. Precis som i romantiken, har man ingen passion är det inget fel på en flört. Förutom det faktum att en flört kan leda till en passion lär man sig mycket av sina intellektuella flörtar, saker som kan fungera både som synergi och komplement till en framtida passion. Dessutom, om man uttryckligen letar efter en passion hittar man alltid fel och problem med alternativen. Om man tar sig an dem som flörtar kan man låta sig förföras av ett ämne man aldrig trott att man skulle utveckla en passion för (passioner är något man utvecklar, inte bara har). Det är klart, någon måtta får det kanske vara, att förälska sig i 1800talsknyppling kanske inte leder någon vart, men jag misstänker att någon med din inställning kommer fixa den gallringen lätt, om inte automatiskt och undermedvetet.

Jahaja, det var ju kul läsning, men det hjälper ju inte dig i din situation nu. Du undrar vad du ska ta dig an och försöker komma på ett mål att ta sikte mot. Jag kan inte hjälpa dig specifikt (om jag kunde ge dig ett svar baserat på det du sagt så hade ju alla följt de råden och då hade det ju inte varit så unikt att ta den vägen) men jag tycker du ska skaffa dig så mycket livserfarenhet som möjligt. Testa olika saker. Att flytta utomlands är betydligt mer än ett geografiskt skifte, man upplever en ny kultur, tränar språk och lär sig klara sig utan mamma och pappa runt hörnet. Plugga är jag också för. Det du lär dig är ju intressant men det gäller även universitetsupplevelsen.

Och när du snubblar över en intellektuell flört, häng på och se vart det går.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback