Känner av en spirituell energi då och då, alltid i naturen.
Övertygad om dess kraft och innebörd, men lite svårt att sätta fingret på den.
Det är nog samma energi folk refererar till som Gud.
Studerat Jesus liv lite på sistone..
Han provocerade ju onekligen sin omgivning genom att utge sig för att vara Guds son. Det var redan infekterade tider.
Det blev nästan som lite ultimatum med, antingen med eller emot..?
Lägger ingen värdering i detta, mest observationer..
GIllade hans karaktär, att in i det sista hålla fast vid sin övertygelse och att sprida sitt budskap oavsett vad folk utsatte honom för.
Jag tycker Kristendomen är fin. Den framstår som snäll och ödmjuk i sin framtoning. Möjligen aningen infantil då den grundar sig på tolkningar av bland annat Bibeln och därmed lite ytlig utan logisk grund. Det går inte att resonera sig fram till Kristendomen utan det är mera en subjektiv gemenskap baserad på väldigt luddiga begrepp.
Jag gillar Bibeln då den är så full av fantasi och möjliga historiska skildringar, men jag gillar inte när det är för diffust och svamligt. Exempelvis är gud och alla andra budskap medvetet diffusa begrepp eller medvetet svårskriven med massor av underförstådda meningar och metaforer. Eller så har översättningarna och alla ändringar gjort den i princip värdelös som meningsfull lärobok. Synd att den inte ens fungerar som sagobok heller på grund av den rattlösa handlingen.
Men själva budskapen är väl rätt ok.
__________________
Senast redigerad av SituationReport 2016-12-05 kl. 21:15.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!