Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
"Ni" och "alltid" är ord jag inte tyckte passade i din post. Detta är första gången jag någonsin postat om honom, och dessa "ni" du talar om anser jag att jag inte tillhör.
Sent omsider har jag nu sett debatten och jag tycker din beskrivning är en grov förenkling. Det går en tydlig skiljelinje mellan Mikael Olsson och de andra tre. Det Janne J säger är ju snarare att man som journalist skall vara påläst och gjort research och det håller jag helt med om. Visserligen menar även de andra tre (alla utom Mikael) att om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det. Det kan man ju tolka som att det skall läggas tillrätta men ingen av de andra tre vill ju egentligen hindra debatten som sådan. De vill bara i olika grad in och peta lite. Det är en helt annan sak än den ståndpunkt Mikael Olsson har.
Men Mikael Olsson verkar inte tänkt igenom sin ståndpunkt, han vill helt klart att personer på högerkanten inte skall få komma till tals på lika villkor som andra i media, men han halkar fram och tillbaka i hur det skall gå till. På ett ställe menar han i princip att SD:are och allt till höger därom aldrig skall få sändas direkt eftersom det inte gör att man kan redigera vad de säger medan han senare håller med om att de skall få vara med i direktsända debatter förutsatt att den som leder debatten är extremt påläst om just högerextremism. Vad jag kan höra av publikens frågor är det ingen som delar Mikaels ståndpunkt utom möjligen en med brytning som verkar mena att eftersom SD har språket men inte de som SD "angriper" (invandrare gissningsvis) så måste någon försvara invandrarna i debatter.
Mikael Olsson är lustig på fler sätt.
Notera hur han flera gånger talar om att medierna inte skall hjälpa till att ge "demagogen" en "tribun" med syftning på högerextremister och SD-politiker. Det klingar lite av gammelkommunist över hans sätt att predika detta, peka och vifta med armarna, precis som en demagog. Lustigt nog har han själv haft en "tribun" varje lördagsmorgon i minst ett decennium med sitt program "Konflikt" där man bevisligen en gång och förmodligen många fler gånger farit med osanning, d.v.s. varit "demagoger":
http://www.svt.se/ug/jag-trodde-pa-journalistiken
Ännu roligare, med tanke på hur Mikael Olssons Konflikt gjorde bort sig med den somaliska journalisten som varnade för extremism i förorten (svt-länken ovan), är att Mikael Olsson på ett ställe i Publicistklubbsdebatten säger att han själv aldrig gör några misstag som journalist.
Demagogen har talat.
Bra beskrivning. Och javisst, Mikael Olsson var ett avslöjande praktfiasko i sändningen.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Jo, jag håller med om att det fanns en sådan vinkel hos allihop. Men såsom jag uppfattade det, även om det var lite förvirrat ibland, så tror jag en sådan som Janne J i vart fall skiljer på journalistik (t.ex. intervju, reportage) och debatt.
När det gäller journalistik tycker jag inte alls det är något fel i sig att ställa mycket kritiska frågor till en som som Vavra Suk. Det stora problemet är snarare att det ställs alldeles för lite kritiska frågor till dem som är på vänsterkanten, de har ofta mycket mer inflytande och är ofta oerhört extrema.
När det gäller debatt så blir det ju för ett företag som SVT lite beroende på vad det är för en debatt. Om den är modererad av SVT själva så har jag förståelse för att man vill ha viss kontroll över vad som sägs, och kanske bryta in när det blir extremt eller oklart. Dock samma problem här, tendensen är alltid hårdare mot dem som är på högerkanten än de som är på vänsterkanten. Vore det jämnt skulle jag inte ha invändningar. Modererad debatt är oftast intressantare än pajkastning.
Sedan sänder ju SVT debatter som andra leder. T.ex. direkt från Riksdagen i SVT Forum. Mig veterligen är de inte inne och pillar i dem så där sköter de väl sitt uppdrag?
Mikael Olsson däremot är ju extremist av ungefär samma slag som Vavra Suk, alarmistisk, suggererar ett analkande hot. Sedan är det ju upp till var och en att bedöma om någon av dem har någon substans i sina varningar. Personligen gillar jag ingen av dem och jag har svårt att se att det högerextremistiska maktövertagande som Mikael (i stil med Arnstad) tror är i analkande är särskilt troligt. SD är inga högerextremister på det viset längre, de skulle aldrig få uppåt 20% röster om de vore fascister.
Jag håller med dig om det mesta ovan, inklusive att högerextremister av idag inte är 'på det viset längre'. Det verkar som om svenska journalister i allmänhet är fullständigt okunniga om att högerextremismen utvecklas, precis som alla andra ideologier. Jag är ingen anhängare, men tycker att de är ungefär samma blandning av poänger och missförstånd som övriga ideologier. Många texter är vid läsningen lockande och relevanta, som "Manifesto for a European Renaissance".
I själva verket kanske man är så okunnig att man inte vågar ta upp högerradikala frågor. Man är rädd för att på det sättet införa dem i den politiska dagordningen. Då är det enklare att förfasas och reducera allt till ett värdeomdöme 'fy'.
Vad gäller bristen på kritiska frågor till vänster är det en stor skam. Där tar man inte alls till TABU utan lindar in i bommull ungefär som man inte frågar satanistiska rockhjältar om de bränner kyrkor.
Vad det handlar om är som när Mattias Karlsson i Aktuellt sa en del saker som det inte fanns källa på, det var det som Janne och Aktuelltchefen var eniga om att pressa fram ett svar från Mattias Karlsson om var han fick sitt påstående från, ja det SD säger i TV är påståenden eftersom de oftast inte lyckats presentera källor för vissa saker de säger.
Han kanske inte lade fram källan just då i studion, men det är väl å andra sidan lätt att ta fram statistik och konstatera att det han sade var en sann utsaga?
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
"Ni" och "alltid" är ord jag inte tyckte passade i din post. Detta är första gången jag någonsin postat om honom, och dessa "ni" du talar om anser jag att jag inte tillhör.
Citat:
Summering av debatten: samtliga, även Janne Josefsson, hade perspektivet att om man ska ha debatt i tv så ska man försöka styra den så att människor inte säger fel saker. Om någon lyckas säga fel saker så har journalisterna gjort ett misstag.
Det enda man inte var överens om var hur misstaget ska rättas. Vissa ville att man ska banda allt, medan sådana som Janne vill att man ska 'rätta' folkvalda politiker och andra på ort och ställe.
Det enda man inte var överens om var hur misstaget ska rättas. Vissa ville att man ska banda allt, medan sådana som Janne vill att man ska 'rätta' folkvalda politiker och andra på ort och ställe.
Sent omsider har jag nu sett debatten och jag tycker din beskrivning är en grov förenkling. Det går en tydlig skiljelinje mellan Mikael Olsson och de andra tre. Det Janne J säger är ju snarare att man som journalist skall vara påläst och gjort research och det håller jag helt med om. Visserligen menar även de andra tre (alla utom Mikael) att om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det. Det kan man ju tolka som att det skall läggas tillrätta men ingen av de andra tre vill ju egentligen hindra debatten som sådan. De vill bara i olika grad in och peta lite. Det är en helt annan sak än den ståndpunkt Mikael Olsson har.
Men Mikael Olsson verkar inte tänkt igenom sin ståndpunkt, han vill helt klart att personer på högerkanten inte skall få komma till tals på lika villkor som andra i media, men han halkar fram och tillbaka i hur det skall gå till. På ett ställe menar han i princip att SD:are och allt till höger därom aldrig skall få sändas direkt eftersom det inte gör att man kan redigera vad de säger medan han senare håller med om att de skall få vara med i direktsända debatter förutsatt att den som leder debatten är extremt påläst om just högerextremism. Vad jag kan höra av publikens frågor är det ingen som delar Mikaels ståndpunkt utom möjligen en med brytning som verkar mena att eftersom SD har språket men inte de som SD "angriper" (invandrare gissningsvis) så måste någon försvara invandrarna i debatter.
Mikael Olsson är lustig på fler sätt.
Notera hur han flera gånger talar om att medierna inte skall hjälpa till att ge "demagogen" en "tribun" med syftning på högerextremister och SD-politiker. Det klingar lite av gammelkommunist över hans sätt att predika detta, peka och vifta med armarna, precis som en demagog. Lustigt nog har han själv haft en "tribun" varje lördagsmorgon i minst ett decennium med sitt program "Konflikt" där man bevisligen en gång och förmodligen många fler gånger farit med osanning, d.v.s. varit "demagoger":
http://www.svt.se/ug/jag-trodde-pa-journalistiken
Ännu roligare, med tanke på hur Mikael Olssons Konflikt gjorde bort sig med den somaliska journalisten som varnade för extremism i förorten (svt-länken ovan), är att Mikael Olsson på ett ställe i Publicistklubbsdebatten säger att han själv aldrig gör några misstag som journalist.
Demagogen har talat.
Citat:
Sent omsider har jag nu sett debatten och jag tycker din beskrivning är en grov förenkling. Det går en tydlig skiljelinje mellan Mikael Olsson och de andra tre. Det Janne J säger är ju snarare att man som journalist skall vara påläst och gjort research och det håller jag helt med om. Visserligen menar även de andra tre (alla utom Mikael) att om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det. Det kan man ju tolka som att det skall läggas tillrätta men ingen av de andra tre vill ju egentligen hindra debatten som sådan. De vill bara i olika grad in och peta lite. Det är en helt annan sak än den ståndpunkt Mikael Olsson har.
Men Mikael Olsson verkar inte tänkt igenom sin ståndpunkt, han vill helt klart att personer på högerkanten inte skall få komma till tals på lika villkor som andra i media, men han halkar fram och tillbaka i hur det skall gå till. På ett ställe menar han i princip att SD:are och allt till höger därom aldrig skall få sändas direkt eftersom det inte gör att man kan redigera vad de säger medan han senare håller med om att de skall få vara med i direktsända debatter förutsatt att den som leder debatten är extremt påläst om just högerextremism. Vad jag kan höra av publikens frågor är det ingen som delar Mikaels ståndpunkt utom möjligen en med brytning som verkar mena att eftersom SD har språket men inte de som SD "angriper" (invandrare gissningsvis) så måste någon försvara invandrarna i debatter.
Mikael Olsson är lustig på fler sätt.
Notera hur han flera gånger talar om att medierna inte skall hjälpa till att ge "demagogen" en "tribun" med syftning på högerextremister och SD-politiker. Det klingar lite av gammelkommunist över hans sätt att predika detta, peka och vifta med armarna, precis som en demagog. Lustigt nog har han själv haft en "tribun" varje lördagsmorgon i minst ett decennium med sitt program "Konflikt" där man bevisligen en gång och förmodligen många fler gånger farit med osanning, d.v.s. varit "demagoger":
http://www.svt.se/ug/jag-trodde-pa-journalistiken
Ännu roligare, med tanke på hur Mikael Olssons Konflikt gjorde bort sig med den somaliska journalisten som varnade för extremism i förorten (svt-länken ovan), är att Mikael Olsson på ett ställe i Publicistklubbsdebatten säger att han själv aldrig gör några misstag som journalist.
Demagogen har talat.
Men Mikael Olsson verkar inte tänkt igenom sin ståndpunkt, han vill helt klart att personer på högerkanten inte skall få komma till tals på lika villkor som andra i media, men han halkar fram och tillbaka i hur det skall gå till. På ett ställe menar han i princip att SD:are och allt till höger därom aldrig skall få sändas direkt eftersom det inte gör att man kan redigera vad de säger medan han senare håller med om att de skall få vara med i direktsända debatter förutsatt att den som leder debatten är extremt påläst om just högerextremism. Vad jag kan höra av publikens frågor är det ingen som delar Mikaels ståndpunkt utom möjligen en med brytning som verkar mena att eftersom SD har språket men inte de som SD "angriper" (invandrare gissningsvis) så måste någon försvara invandrarna i debatter.
Mikael Olsson är lustig på fler sätt.
Notera hur han flera gånger talar om att medierna inte skall hjälpa till att ge "demagogen" en "tribun" med syftning på högerextremister och SD-politiker. Det klingar lite av gammelkommunist över hans sätt att predika detta, peka och vifta med armarna, precis som en demagog. Lustigt nog har han själv haft en "tribun" varje lördagsmorgon i minst ett decennium med sitt program "Konflikt" där man bevisligen en gång och förmodligen många fler gånger farit med osanning, d.v.s. varit "demagoger":
http://www.svt.se/ug/jag-trodde-pa-journalistiken
Ännu roligare, med tanke på hur Mikael Olssons Konflikt gjorde bort sig med den somaliska journalisten som varnade för extremism i förorten (svt-länken ovan), är att Mikael Olsson på ett ställe i Publicistklubbsdebatten säger att han själv aldrig gör några misstag som journalist.
Demagogen har talat.
Bra beskrivning. Och javisst, Mikael Olsson var ett avslöjande praktfiasko i sändningen.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Citat:
Bra beskrivning. Och javisst, Mikael Olsson var ett avslöjande praktfiasko i sändningen.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Jo, jag håller med om att det fanns en sådan vinkel hos allihop. Men såsom jag uppfattade det, även om det var lite förvirrat ibland, så tror jag en sådan som Janne J i vart fall skiljer på journalistik (t.ex. intervju, reportage) och debatt.
När det gäller journalistik tycker jag inte alls det är något fel i sig att ställa mycket kritiska frågor till en som som Vavra Suk. Det stora problemet är snarare att det ställs alldeles för lite kritiska frågor till dem som är på vänsterkanten, de har ofta mycket mer inflytande och är ofta oerhört extrema.
När det gäller debatt så blir det ju för ett företag som SVT lite beroende på vad det är för en debatt. Om den är modererad av SVT själva så har jag förståelse för att man vill ha viss kontroll över vad som sägs, och kanske bryta in när det blir extremt eller oklart. Dock samma problem här, tendensen är alltid hårdare mot dem som är på högerkanten än de som är på vänsterkanten. Vore det jämnt skulle jag inte ha invändningar. Modererad debatt är oftast intressantare än pajkastning.
Sedan sänder ju SVT debatter som andra leder. T.ex. direkt från Riksdagen i SVT Forum. Mig veterligen är de inte inne och pillar i dem så där sköter de väl sitt uppdrag?
Mikael Olsson däremot är ju extremist av ungefär samma slag som Vavra Suk, alarmistisk, suggererar ett analkande hot. Sedan är det ju upp till var och en att bedöma om någon av dem har någon substans i sina varningar. Personligen gillar jag ingen av dem och jag har svårt att se att det högerextremistiska maktövertagande som Mikael (i stil med Arnstad) tror är i analkande är särskilt troligt. SD är inga högerextremister på det viset längre, de skulle aldrig få uppåt 20% röster om de vore fascister.
Citat:
Jo, jag håller med om att det fanns en sådan vinkel hos allihop. Men såsom jag uppfattade det, även om det var lite förvirrat ibland, så tror jag en sådan som Janne J i vart fall skiljer på journalistik (t.ex. intervju, reportage) och debatt.
När det gäller journalistik tycker jag inte alls det är något fel i sig att ställa mycket kritiska frågor till en som som Vavra Suk. Det stora problemet är snarare att det ställs alldeles för lite kritiska frågor till dem som är på vänsterkanten, de har ofta mycket mer inflytande och är ofta oerhört extrema.
När det gäller debatt så blir det ju för ett företag som SVT lite beroende på vad det är för en debatt. Om den är modererad av SVT själva så har jag förståelse för att man vill ha viss kontroll över vad som sägs, och kanske bryta in när det blir extremt eller oklart. Dock samma problem här, tendensen är alltid hårdare mot dem som är på högerkanten än de som är på vänsterkanten. Vore det jämnt skulle jag inte ha invändningar. Modererad debatt är oftast intressantare än pajkastning.
Sedan sänder ju SVT debatter som andra leder. T.ex. direkt från Riksdagen i SVT Forum. Mig veterligen är de inte inne och pillar i dem så där sköter de väl sitt uppdrag?
Mikael Olsson däremot är ju extremist av ungefär samma slag som Vavra Suk, alarmistisk, suggererar ett analkande hot. Sedan är det ju upp till var och en att bedöma om någon av dem har någon substans i sina varningar. Personligen gillar jag ingen av dem och jag har svårt att se att det högerextremistiska maktövertagande som Mikael (i stil med Arnstad) tror är i analkande är särskilt troligt. SD är inga högerextremister på det viset längre, de skulle aldrig få uppåt 20% röster om de vore fascister.
När det gäller journalistik tycker jag inte alls det är något fel i sig att ställa mycket kritiska frågor till en som som Vavra Suk. Det stora problemet är snarare att det ställs alldeles för lite kritiska frågor till dem som är på vänsterkanten, de har ofta mycket mer inflytande och är ofta oerhört extrema.
När det gäller debatt så blir det ju för ett företag som SVT lite beroende på vad det är för en debatt. Om den är modererad av SVT själva så har jag förståelse för att man vill ha viss kontroll över vad som sägs, och kanske bryta in när det blir extremt eller oklart. Dock samma problem här, tendensen är alltid hårdare mot dem som är på högerkanten än de som är på vänsterkanten. Vore det jämnt skulle jag inte ha invändningar. Modererad debatt är oftast intressantare än pajkastning.
Sedan sänder ju SVT debatter som andra leder. T.ex. direkt från Riksdagen i SVT Forum. Mig veterligen är de inte inne och pillar i dem så där sköter de väl sitt uppdrag?
Mikael Olsson däremot är ju extremist av ungefär samma slag som Vavra Suk, alarmistisk, suggererar ett analkande hot. Sedan är det ju upp till var och en att bedöma om någon av dem har någon substans i sina varningar. Personligen gillar jag ingen av dem och jag har svårt att se att det högerextremistiska maktövertagande som Mikael (i stil med Arnstad) tror är i analkande är särskilt troligt. SD är inga högerextremister på det viset längre, de skulle aldrig få uppåt 20% röster om de vore fascister.
Jag håller med dig om det mesta ovan, inklusive att högerextremister av idag inte är 'på det viset längre'. Det verkar som om svenska journalister i allmänhet är fullständigt okunniga om att högerextremismen utvecklas, precis som alla andra ideologier. Jag är ingen anhängare, men tycker att de är ungefär samma blandning av poänger och missförstånd som övriga ideologier. Många texter är vid läsningen lockande och relevanta, som "Manifesto for a European Renaissance".
I själva verket kanske man är så okunnig att man inte vågar ta upp högerradikala frågor. Man är rädd för att på det sättet införa dem i den politiska dagordningen. Då är det enklare att förfasas och reducera allt till ett värdeomdöme 'fy'.
Vad gäller bristen på kritiska frågor till vänster är det en stor skam. Där tar man inte alls till TABU utan lindar in i bommull ungefär som man inte frågar satanistiska rockhjältar om de bränner kyrkor.
Citat:
Bra beskrivning. Och javisst, Mikael Olsson var ett avslöjande praktfiasko i sändningen.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Visst förenklade jag, men jag tycker att du fångat poängen med den förenklingen, när du skriver om uppfattningen att "om någon (de talar bara om högerextrema och SD) politiker säger något extremt så skall man fånga upp det." Det går lite längre än så, även Janne Josefsson talar rätt mycket om hur man ska lägga upp ett program så att man har makten över vad som sägs i det.
Alltså tycker man inte att det är journalistiskt att politiker får tala fritt. Men det är ändå politiker vi ska ge makten. Det blir lite av samma syndrom vanliga människor utsätts för "när du är 18 kan staten beordra dig ut i krig, men du får inte handla en öl på systemet" (äkta eller falskt Guillou-citat som jag nyss såg), men här är det journalister som utsätter politiker för det. Du kan vinna ett val och leda ett land, men du får inte prata fritt på tv.
Hela debatten tycks ha som premiss att journalisterna inte får tappa kontrollen, och att de är väldigt ängsliga inför att något kan gå fel.
Vad det handlar om är som när Mattias Karlsson i Aktuellt sa en del saker som det inte fanns källa på, det var det som Janne och Aktuelltchefen var eniga om att pressa fram ett svar från Mattias Karlsson om var han fick sitt påstående från, ja det SD säger i TV är påståenden eftersom de oftast inte lyckats presentera källor för vissa saker de säger.
Citat:
Vad det handlar om är som när Mattias Karlsson i Aktuellt sa en del saker som det inte fanns källa på, det var det som Janne och Aktuelltchefen var eniga om att pressa fram ett svar från Mattias Karlsson om var han fick sitt påstående från, ja det SD säger i TV är påståenden eftersom de oftast inte lyckats presentera källor för vissa saker de säger.
Han kanske inte lade fram källan just då i studion, men det är väl å andra sidan lätt att ta fram statistik och konstatera att det han sade var en sann utsaga?
Fan vad min respekt för Janne bara växer för varje dag och för varje gång jag ser honom i såna här sammanhang.
Har ju knappast varit någon hemlighet att han är Sveriges enda opartiska och seriösa journalist, men även han har ju varit förd bakom ljuset och kanske inte velat inse hur illa Sveriges demokratiska och yttrandesfriheter har systematiskt tagits bort och ersatts av ren fascism. Nu verkar han ha fått ett obekvämt uppvaknade, frågan är om han vet hur långt kaninhålet går...
All heder åt Janne, Sveriges enda riktiga journalist.
Har ju knappast varit någon hemlighet att han är Sveriges enda opartiska och seriösa journalist, men även han har ju varit förd bakom ljuset och kanske inte velat inse hur illa Sveriges demokratiska och yttrandesfriheter har systematiskt tagits bort och ersatts av ren fascism. Nu verkar han ha fått ett obekvämt uppvaknade, frågan är om han vet hur långt kaninhålet går...
All heder åt Janne, Sveriges enda riktiga journalist.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
