Är det inte ointelligent att såga ointelligenta?

Det har du valdigt ratt i, sa kan man vanda pa det ocksa.

Men jag sager som Jim I pure pwnage.

Om man vill bli battre spela mot battre sjalv.

Men jag forstar poangen med att vara arg mot dom man tycker ar dumma.

Det ar ju ganska dumt att bli det, det ar battre att hitta sin plats I universum kanske?

Ar det sa du menar eller jag fattar inte riktigt vad du ar ute efter nu?

Jag såg på TV en dokusåpa deltagare säga till en annan deltagare, "Du har en väldigt ful personlighet". Inom psykologin kallas det att projicera, d.v.s. det man upplever som sin egen svaghet tillskriver man andra personer. Så att kalla någon ointelligent kanske säger mer om ens egen intelligens eller i vart fall personlighet.

Ett annat exempel på projektion är läkares (dominant maskin) syn på patienter som defekta maskiner (rövslickare). Här är det ju läkarens självupplevda verklighet som projiceras på patienten. Jag är medveten om att detta synsätt har ändrats en del de senaste åren och att läkare nu har börjat anamma alla människors lika värde och tanken att det kanske inte går att förklara människan som varandes en maskin.

Tänk på att alla beteenden mot och uttalanden om andra människor säger väldigt mycket om din egen personlighet och egenskaper med tanke på hur vanligt projicering är.

I och med den här tråden så pekar jag en aning på problemet, ja.
Det väldigt många människor ställer till med är att bete sig just otrevligt/elakt/irriterat mot de "ointelligenta", vilket i grund och botten i de flesta fall inte handlar om en ointelligens utan sociala svårigheter, ofta pga en oförstående och exkluderande omgivning som har svårt att anpassa sig efter faktumet att människor är olika och kommer i alla skepnader - vissa utåtriktade och sociala, andra mer introverta och osociala. När då en introvert och osocial person har svårigheter att hantera en social situation är det väldigt nära till hands för allt för många att klanka ner, håna och allmänt bete sig dåligt mot den som har det svårt. Jag ser tendenser till det här nästan dagligen. Är det inte direkta nedklankningar, självklart inlindat i ett sött paket så att personen inte lätt kan konfronteras med sitt dåliga beteende, så är det en allmänt svår och oinbjudande inställning istället för en inställning som skulle kunna få den med svårigheter att lättare slappna av och ta för sig i det sociala. Men nej då... bättre att själviskt staka ut sina egna gränser för vad som är ok och gäller omkring en som andra sen får anpassa sig efter bäst de vill.. och kan. Jag är så trött på den inställningen! Folk som inte bara tycker det är viktigt att vara "starka i personligheten" utan viktigast av allt är att alla runtomkring uppfattar det ordentligt. Ett jävla inpissning av revir, bekräftelse- och självhävdelsebehov är vad det handlar om i min mening, och det på bekostnad av andras trivsel och hälsa. Och de här människorna känner sig lite förmer och extra intelligenta... (!).
Ja.. jag är kränkt. Jag vill spy på de här människorna! Och då är jag ändå bara till viss del från och till själv drabbad, långt ifrån i samma omfattning som en del andra behöver stå ut med dem.

Får väl också lägga till att jag inte uppfattar det här överallt i samhället utan det är i vissa sammanhang, i vissa grupper och på vissa arbetsplatser. Jag kom just från en arbetsplats där alla var trevliga och respektfulla mot varandra, in på en annan arbetsplats där ett helt annat klimat råder. Det räcker med att ett par personer har en uppblåst personlighet så hämmas och påverkas hela gruppen negativt. Framförallt går folk omkring och känner en allmän otrivsel och att det ligger något hotfullt i luften hela tiden, och såklart är det framförallt något de med mer sociala svårigheter uppfattar.


Så om någon föds med en hjärna som i tidig ålder och under en viss påverkan resulterade i en extrem introvert och osocial personlighet så menar du att den personen inte bör kunna hänvisa till sin genetik och omgivande miljö som tillsammans formade personligheten? Även om det är det mest realistiska man kan göra, titta till de bakomliggande orsakerna till beteendet? Det vore att "spela oförmögen att ändra sitt beteende för att inte bli straffade"?
Jag håller inte med. Varför skulle man vilja dölja det som är sant?


Om jag nu inte pratar om just honom utan fenomenet i allmänhet...
Som jag ser det sker det av två huvudsakliga anledningar.

- en exkluderande miljö där personen inte respekteras för den hen är. Det ligger en förväntan på personen att förändras och mer smälta in, rätta sig i ledet, bli mer normal, leva efter de utstakade normerna, sluta sticka ut och vara så unik (?).
Händer det inte så undviker man gärna att prata med personen. Har man ett möte där allas åsikter bör höras och personen i vanlig ordning inte gärna pratar i grupp så får hen heller ingen fråga vad hen tycker vilket hade varit ett inkluderande och bra sätt att få personen att faktiskt kunna ta de där första stapplande stegen in i den sociala gemenskapen. Istället får personen stå där och lyssna på de andras åsikter och känna att ingen bryr sig om vad hen tycker - "troligen är det för att jag är så underlig..."
Som tur är finns det många bra arbetsledare, chefer och vänner som förstår det här och gör sitt bästa att få in alla i gemenskapen.. men nu pratar jag som sagt om den alltför stora gruppen som ännu inte förstått.

- genom det otrevliga, elaka, irriterande bemötandet som hela tiden sätter personen på plats och förhindrar att hen nånsin får känna sig som en jämlike. Alltid ska man behöva känna sig under någon, som dessutom är arg på en. Varför? "Jo... pga min personlighet. För att jag är som jag är. Det är tydligen inte accepterat trots att jag inte skadar någon".


Håller med. Vi måste kunna påpeka brister och hänvisa till sanningen eller det rätta i olika situationer utan att folk ska behöva gå och känna sig kränkta.
Man behöver varken bete sig otrevligt/kränkande/irriterande eller trippa på tå för någon. Det räcker långt om man är trevlig och respektfull inför sin omgivning, även mot de som har en helt annan livsinställning än en själv.


En värdig behandling vore väl att vi alla skapar reglerna tillsammans? Annars slutar det väl med att det står tio personer i det där mötet på jobbet då de avgörande besluten ska tas och så tycker åtta personer att de där två minsann inte är intelligenta nog för att få ha en röst i besluten. Bättre att de intelligenta styr...