Brå rapporterade att 2015 kom det in ca 18 000 anmälningar om sexualbrott i Sverige. Skulle vi utgå från att samtliga dessa var: med manlig förövare och kvinnligt offer, legitima fall samt pekande alla mot olika gärningsmän, så skulle andelen män anmälda för sexualbrott under året inte komma upp i 1% av männen. 2014 anmäldes ca 6000 våldtäkter och med samma generösa utgångspunkt når man med nöd och näppe över 0,1%. Man kan leka fram och tillbaka med mörkertal och längd på perioder när det kommer till statistisk, men hur man än vrider på det är inte särdeles många män sexualförbrytare som tur är.
Betyder det att våldtäkt och sexualbrott är en icke-fråga? Nej, det betyder bara att vi använt oss av en urvalsgrupp som är så stor att utslaget framstår som obetydligt. För skulle vi skala ner urvalet utifrån fler kriminogena faktorer än kön så skulle vi hitta undergrupper inom vilka personerna mer frekvent är misstänka för brottstypen sexualbrott än inom hela huvudgruppen. Vi skulle få fram utstickande riskgrupper i statistiken, vilket skulle underlätta för riktade brottspreventiva åtgärder. Vi skulle kunna analysera om vi i större grad hittar egenskaper hos riskgrupperna som även återkommer bland förövare i mindre representativa grupperingar och förklara varför vissa personer tenderar att begå en viss typ av brott snarare än andra.
Det skulle aldrig kunna reducera brotten till noll eftersom det alltid förekommer anomalier, men det skulle kunna effektivisera brottsbekämpning om vi så att säga fiskar med mindre håvar, på samma sätt som vi idag riktar exempelvis anti-narkotikakampanjer mot specifika grupper med högre risk att falla i fällan. Det är trots allt anmärkningsvärt att man inte ens talar om ett typiskt åldersintervall bland sexualförbrytare i debatten om kvinnors utsatthet.
Finns det inte en kontraproduktivitet i att bara tala om män och sexualbrott i så generella ordalag som vi gör idag?
Betyder det att våldtäkt och sexualbrott är en icke-fråga? Nej, det betyder bara att vi använt oss av en urvalsgrupp som är så stor att utslaget framstår som obetydligt. För skulle vi skala ner urvalet utifrån fler kriminogena faktorer än kön så skulle vi hitta undergrupper inom vilka personerna mer frekvent är misstänka för brottstypen sexualbrott än inom hela huvudgruppen. Vi skulle få fram utstickande riskgrupper i statistiken, vilket skulle underlätta för riktade brottspreventiva åtgärder. Vi skulle kunna analysera om vi i större grad hittar egenskaper hos riskgrupperna som även återkommer bland förövare i mindre representativa grupperingar och förklara varför vissa personer tenderar att begå en viss typ av brott snarare än andra.
Det skulle aldrig kunna reducera brotten till noll eftersom det alltid förekommer anomalier, men det skulle kunna effektivisera brottsbekämpning om vi så att säga fiskar med mindre håvar, på samma sätt som vi idag riktar exempelvis anti-narkotikakampanjer mot specifika grupper med högre risk att falla i fällan. Det är trots allt anmärkningsvärt att man inte ens talar om ett typiskt åldersintervall bland sexualförbrytare i debatten om kvinnors utsatthet.
Finns det inte en kontraproduktivitet i att bara tala om män och sexualbrott i så generella ordalag som vi gör idag?