Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2016-10-02, 11:48
  #1
Medlem
Fram tills för bara lite mindre än ett år sedan har jag alltid varit en som inte trott på det här med nationer... Att styrkan i ett land inte ligger i själva nationen och kulturen, utan snarare i människornas samspel med varandra. Och att alla typer av människor passar ihop.
Som 12 åring började jag läsa Marx, och annan kommunistlitteratur, jag gick i tidiga tonår med i SSU och kom högt upp i distriktsstyrelser, tills droger svalde upp mig och jag vart bortförd på behandling.
När jag kom ut från behandling som 16 åring, började jag hänga i allt mer autonoma vänsterkretsar och i säkert två år, tills min 18e födelsedag kallade jag mig för antifascist. For the record hade jag samtidigt faktiskt ett genuint intresse för politik mer än att slåss, och leva lite rövare.

Idag skäms jag något oerhört över "mitt gamla jag", alla de gamla bekanta som fortfarande går runt och skriker refugees welcome vägrar ens titta mot mig om vi går förbi varandra för att nu är jag i kretsarna klassad som en nazist, jag tror det är det enda skällsordet mina gamla bekanta känner till.

Anledningen till min uppväckelse, var min äldre bror som började predika för mig när vi jobba tillsammans, då var jag 17 och sen har det gått sakta men säkert och idag kallar jag mig utan tvivel för nationalist och anser att ett land, en nation, måste ha sin kultur, och den måste ha en befolkning som vet vad sin kultur är, och det måste ha en befolkning som känner kärlek och stolthet för sin nation. Ja, nationalism. Det Sverige vi ser idag i total kollaps är följden av ett så jävla passivt folk utan något som helst jävlar anamma i sig, och kulturbeblandningar, och alltför många som är precis vad jag var. Godtrogna jävla idioter utan någon som helst vuxenansvar. Så fort jag mognat, och börjat jobba, så började jag allt mer se världen för vad den var, och just också för att jag själv läser och undersöker mycket.

Jag är bara nyfiken. Vad anser ni riktiga nationalister om en sån som mig? Nu menar jag ni som är organiserade nationalister, och som faktiskt gör saker för vårat land. Och hur väcker vi de stackarna som fortfarande går och sover och skyller allt på vita män, finns det någon räddning?
Citera
2016-10-02, 12:09
  #2
Medlem
Nurjenfs avatar
riktigt bra inlägg. känns som många som bara lever efter den identiteten man blivit förd av av delvis slumpen, skapar ett illusionärt syfte och en identitet som är svår att styra mot annan kurs.

politik borde inte vara nån identitet man slussas in i på grund av omständigheter även om det såklart är bra att ha nån distanserad grundåsikt.
__________________
Senast redigerad av Nurjenf 2016-10-02 kl. 12:14.
Citera
2016-10-02, 15:31
  #3
Medlem
Nationer är ett bra sätt att fördela resurser på i ett hierarkiskt världssystem. Kanske krävs nationalism i dessa nationer inom den kapitalistiska ideologin just för att kunna skapa illusioner om vad "vi här" har byggt upp och förtjänat och således skapa ett ideologiskt narrativ.

Det är är nog förnuftigt att du lämnat en vänster där- vad jag förstog det som- våld var en del av gruppens sätt att utagera. Är man en del av en politisk grupp (eller någon grupp öht) som brukar våld bör man nog fundera på om ens politiska åskådning verkligen inte bottnar i avsaknad av tillhörighet eller liknande. Har du dessutom studerat marx och annat vänsterfilosofiskt borde du ha insikt i vad våld egentligen bottnar i. Att du plötsligt bytt uppfattning från rött till blått för att din bror predikade om nationalism på kneget verkar också indikera på att du nog inte varit så insatt i den röda politiken trots allt?
Citera
2016-10-02, 16:15
  #4
Medlem
Endevils avatar
Det är starkt att komma till insikt om vänsterns destruktivitet och lämna den röda irrläran bakom sig. Några andra som gjort samma resa är Kromann och Mild samt om jag minns rätt också skribenten Oskorei i "Den Nya Högern". Jag tror att det är utmärkt att f.d vänsteranhängare berättar om sitt uppvaknande.
Citera
2016-10-02, 17:30
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Endevil
Det är starkt att komma till insikt om vänsterns destruktivitet och lämna den röda irrläran bakom sig. Några andra som gjort samma resa är Kromann och Mild samt om jag minns rätt också skribenten Oskorei i "Den Nya Högern". Jag tror att det är utmärkt att f.d vänsteranhängare berättar om sitt uppvaknande.

En solklar majoritet har inte större insyn i politiken än hur mycket skatt som skall betalas och vart välfärdskassan går. Det är inte särskilt intressant att dessa individer byter färg titt som tätt, då de ofta skiftar för just kortsiktiga mål som skulle gynna deras inskränkta vardag. Mer intressant hade det varit om t.ex Joxe Azurmendi eller Slavoj Zizek ändrade uppfattningar.
Citera
2016-10-03, 06:14
  #6
Medlem
Linnaeusss avatar
Jag tycker verkligen att vänstermänniskor bör reflektera litet över sina nuvarande ambitioner och fundera över om Sverige verkligen kommer att vara densamma om majoritetsbefolkningen byts ut mot afrikaner och araber. Samt om det verkligen kommer att vara så underbart och älskvärt som deras ideologiska önskedrömmar får dem att tro.
Citera
2016-10-14, 19:17
  #7
Medlem
Deweys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Linnaeuss
Jag tycker verkligen att vänstermänniskor bör reflektera litet över sina nuvarande ambitioner och fundera över om Sverige verkligen kommer att vara densamma om majoritetsbefolkningen byts ut mot afrikaner och araber. Samt om det verkligen kommer att vara så underbart och älskvärt som deras ideologiska önskedrömmar får dem att tro.
Du menar att vänstermänniskors högsta utopi skulle vara att alla i Sverige skulle vara av arabisk/afrikansk härkomst..? Väldigt märklig idé du har om vänsterns utopism må jag säga (som ju annars är en veritabel guldgruva av konstigheter att gräva i på riktigt)
Citera
2016-10-16, 07:25
  #8
Medlem
Linnaeusss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dewey
Du menar att vänstermänniskors högsta utopi skulle vara att alla i Sverige skulle vara av arabisk/afrikansk härkomst..? Väldigt märklig idé du har om vänsterns utopism må jag säga (som ju annars är en veritabel guldgruva av konstigheter att gräva i på riktigt)
Det känns åtminstone som något som "lika gärna kan ske" enligt dem när de klagar på att svenskar tar upp för mycket plats och representation i sitt eget land medan inget maxtak sätts på icke-européers demografi.
Citera
2016-10-16, 08:12
  #9
Medlem
Saccards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av zutt420
Jag är bara nyfiken. Vad anser ni riktiga nationalister om en sån som mig? Nu menar jag ni som är organiserade nationalister, och som faktiskt gör saker för vårat land. Och hur väcker vi de stackarna som fortfarande går och sover och skyller allt på vita män, finns det någon räddning?
Man brukar ju säga att den som inte var röd som ung saknar hjärta. Det ligger dock i människans mognad att till slut inse att ulliga utopier som bygger på kramar och regnbågar helt enkelt inte fungerar utanför teorierna. Världen är ett mycket finstämt instrument som, för att fungera optimalt, helst bör lämnas ifred. Så fort människan börjar mickla med den så går det åt skogen, oavsett om det handlar om att hugga ner regnskog eller rasblanda. Vissa upptäcker detta redan i unga år, så som både du och jag gjorde, för andra tar det längre tid. Några kommer aldrig till klarhet.

Vänsterdårarna för en kamp mot verkligheten och har vi lärt oss något av historien så är det att den som tar ett nappatag med naturen alltid förlorar. Kulturmarxismen, vänsterliberalismen, det vansinniga folkutbytet, bögpropagandan, könsbytandet, självhatet och alla de andra degenererade galenskaperna som vänstern rullat in sig i är blott en parentes i historien. De som följer denna väg och som inte kommer till sans i tid kommer istället att gå under. Det är väl belagt att vänstern mår riktigt dåligt. Narkotikamissbruk, psykisk ohälsa och självmord är vanligt förekommande i de här grupperingarna och att individen inte mår bra är ett tecken i sig på att något är fel. Det spelar ingen roll hur många slagord om "tolerans" och "solidaritet" som skriks om man sedan går hem och proppar sig full av tabletter eller sitter och skär sig i armarna för att lindra ångesten som kommer av att man begår sig mot det som är naturligt. Det är först när man hittar sin plats i sin kultur, i sin bygd, i sin familj, i sina traditioner, som man blir "hel". Nationalism är kärleken till allt detta och ansvaret att försvara det mot mordiska horder av främlingar och förrädare.

Välkommen över till den goda sidan. Du har nu påbörjat en lång väg att vandra som kommer att leda dig till intressant litteratur och intressanta diskussioner men också, framförallt om du kommer från extremvänstern, skrämmande insikter om att sånt du tidigare avfärdat som "rasistiska foliehattsteorier" faktiskt är sant och att människor du tidigare trodde var genuint goda egentligen bara agerar utifrån sina egna lumpna agendor. Det är en spännande väg fylld med både glädje och sorg, humor och frustration, men allteftersom du vandrar kommer du att förstå att du aldrig mer kan vända tillbaka in i vänsterliberalismens förljugenhet. Ja, det låter högtravande men det var precis så det var för mig och jag har hört samma sak från flera andra.

Du ska även få ett författartips på vägen. Eller ja, det är väl egentligen mer av ett lyssnartips eftersom det finns mängder med intalat material på Youtube. Mannen ifråga är den numera avlidne amerikanen William Luther Pierce. Hans texter och inspelningar var till stor nytta för mig när jag tog mig ur "åttaklövern" och började tänka utanför boxen.

Ett par exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=0rxoz3jwMgg (del 1)
https://www.youtube.com/watch?v=a9iTqe-nXMc (del 2)

och
https://www.youtube.com/watch?v=EL6w4Emwyi4
Citera
2016-10-16, 08:47
  #10
Medlem
praeles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Saccard
Man brukar ju säga att den som inte var röd som ung saknar hjärta. Det ligger dock i människans mognad att till slut inse att ulliga utopier som bygger på kramar och regnbågar helt enkelt inte fungerar utanför teorierna. Världen är ett mycket finstämt instrument som, för att fungera optimalt, helst bör lämnas ifred. Så fort människan börjar mickla med den så går det åt skogen, oavsett om det handlar om att hugga ner regnskog eller rasblanda. Vissa upptäcker detta redan i unga år, så som både du och jag gjorde, för andra tar det längre tid. Några kommer aldrig till klarhet.

Vänsterdårarna för en kamp mot verkligheten och har vi lärt oss något av historien så är det att den som tar ett nappatag med naturen alltid förlorar. Kulturmarxismen, vänsterliberalismen, det vansinniga folkutbytet, bögpropagandan, könsbytandet, självhatet och alla de andra degenererade galenskaperna som vänstern rullat in sig i är blott en parentes i historien. De som följer denna väg och som inte kommer till sans i tid kommer istället att gå under. Det är väl belagt att vänstern mår riktigt dåligt. Narkotikamissbruk, psykisk ohälsa och självmord är vanligt förekommande i de här grupperingarna och att individen inte mår bra är ett tecken i sig på att något är fel. Det spelar ingen roll hur många slagord om "tolerans" och "solidaritet" som skriks om man sedan går hem och proppar sig full av tabletter eller sitter och skär sig i armarna för att lindra ångesten som kommer av att man begår sig mot det som är naturligt. Det är först när man hittar sin plats i sin kultur, i sin bygd, i sin familj, i sina traditioner, som man blir "hel". Nationalism är kärleken till allt detta och ansvaret att försvara det mot mordiska horder av främlingar och förrädare.

Välkommen över till den goda sidan. Du har nu påbörjat en lång väg att vandra som kommer att leda dig till intressant litteratur och intressanta diskussioner men också, framförallt om du kommer från extremvänstern, skrämmande insikter om att sånt du tidigare avfärdat som "rasistiska foliehattsteorier" faktiskt är sant och att människor du tidigare trodde var genuint goda egentligen bara agerar utifrån sina egna lumpna agendor. Det är en spännande väg fylld med både glädje och sorg, humor och frustration, men allteftersom du vandrar kommer du att förstå att du aldrig mer kan vända tillbaka in i vänsterliberalismens förljugenhet. Ja, det låter högtravande men det var precis så det var för mig och jag har hört samma sak från flera andra.

Du ska även få ett författartips på vägen. Eller ja, det är väl egentligen mer av ett lyssnartips eftersom det finns mängder med intalat material på Youtube. Mannen ifråga är den numera avlidne amerikanen William Luther Pierce. Hans texter och inspelningar var till stor nytta för mig när jag tog mig ur "åttaklövern" och började tänka utanför boxen.

Ett par exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=0rxoz3jwMgg (del 1)
https://www.youtube.com/watch?v=a9iTqe-nXMc (del 2)

och
https://www.youtube.com/watch?v=EL6w4Emwyi4
Här har man stigit upp tidigt idag och ätit en brakfrukost med omelett och starkt kaffe, hunnit städa och tvätta, och så sätter man sig ner och får läsa det där... Vad ska man säga? Den typen av texter, och William Pierce alla tal fyller en med minnen från när man själv fick sitt uppvaknande. Så många timmar man spenderade i sin ensamhet och läste och läste och försökte få klarhet i vad det här som händer i denna värld.
Det tal med William Pierce som påverkade mig allra mest är The gift of life, då jag fick en förståelse över vad det verkligen är som är betydelsefyllt i livet: https://www.youtube.com/watch?v=vS7TqP6cRJ4

Jag vill väl
Citera
2016-10-16, 13:23
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av zutt420
Fram tills för bara lite mindre än ett år sedan har jag alltid varit en som inte trott på det här med nationer... Att styrkan i ett land inte ligger i själva nationen och kulturen, utan snarare i människornas samspel med varandra. Och att alla typer av människor passar ihop.
Som 12 åring började jag läsa Marx, och annan kommunistlitteratur, jag gick i tidiga tonår med i SSU och kom högt upp i distriktsstyrelser, tills droger svalde upp mig och jag vart bortförd på behandling.
När jag kom ut från behandling som 16 åring, började jag hänga i allt mer autonoma vänsterkretsar och i säkert två år, tills min 18e födelsedag kallade jag mig för antifascist. For the record hade jag samtidigt faktiskt ett genuint intresse för politik mer än att slåss, och leva lite rövare.

Idag skäms jag något oerhört över "mitt gamla jag", alla de gamla bekanta som fortfarande går runt och skriker refugees welcome vägrar ens titta mot mig om vi går förbi varandra för att nu är jag i kretsarna klassad som en nazist, jag tror det är det enda skällsordet mina gamla bekanta känner till.

Anledningen till min uppväckelse, var min äldre bror som började predika för mig när vi jobba tillsammans, då var jag 17 och sen har det gått sakta men säkert och idag kallar jag mig utan tvivel för nationalist och anser att ett land, en nation, måste ha sin kultur, och den måste ha en befolkning som vet vad sin kultur är, och det måste ha en befolkning som känner kärlek och stolthet för sin nation. Ja, nationalism. Det Sverige vi ser idag i total kollaps är följden av ett så jävla passivt folk utan något som helst jävlar anamma i sig, och kulturbeblandningar, och alltför många som är precis vad jag var. Godtrogna jävla idioter utan någon som helst vuxenansvar. Så fort jag mognat, och börjat jobba, så började jag allt mer se världen för vad den var, och just också för att jag själv läser och undersöker mycket.

Jag är bara nyfiken. Vad anser ni riktiga nationalister om en sån som mig? Nu menar jag ni som är organiserade nationalister, och som faktiskt gör saker för vårat land. Och hur väcker vi de stackarna som fortfarande går och sover och skyller allt på vita män, finns det någon räddning?
Ni är många och vi tror och måste tro på att sådana omvändelser kan äga rum, annars vore all vår strävan om folkbildning ju meningslös, om vi från början trodde att sådan inte har någon effekt.

Var anser du att du befinner dig idag? Är du en som tror på nationalismens idéer, eller en som också kämpar för dem? Om det förstnämnda, så är nästa steg att ta att börja kämpa. Om det sistnämnda, bör du försöka göra så mycket nytta som överhuvudtaget kan göras inom rimliga ramar av tid och engagemang.

Något du kan och bör göra är t.ex. i så fall att ge namnen på personer du känner som är aktiva antifascister till nationella så att antifascisterna kan börja bearbetas. Dels att de som är våldsverkare kan identifieras och lagföras, dels att de som inte är våldsverkare kan utsättas för lagom doser av fakta portionerade över lagom tid tills poletten trillar ner.

Kom sedan också ihåg principen att:
a. upplysa en person till att bli sympatisör ger på sin höjd en röst i ett val
b. aktivera en redan upplyst person till att kämpa, ger utöver en röst i ett val också deltagande i aktioner, drev mot styrande maktmissbrukare, flygbladsutdelningar
c. aktiverande av en redan upplyst person på ovanstående sätt PLUS till att kunna folkbilda folk i sin omgivning kan ge 10 röster i ett val, som vid aktivering blir 10 gånger ökad aktivitet, och om detta blir en kedjereaktion kan 10 blir 100, som blir 1000 som blir 10000 och så vidare.

Så maximala nytta görs gneom en kombination av att väcka andra, aktivera andra redan väckta, och få det till en kedjereaktion så att de man väcker också uppmanas till aktivering. Aktivering kräver att man coachar och guidar och föreslår bra aktiviteter som båda tror på, och som är lagom svåra för personerna att utföra.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback