Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-10-02, 03:13
  #1
Medlem
area50s avatar
För att göra mitt inlägg så kort som möjligt - utan större detaljer - så följer här mina inre problem:

Jag är nyligen 24 år fyllda; Har aldrig haft en tjej, oskuld, kämpar med min vikt & självförtroende då jag har tränat de senaste åren, ser väl helt ok ut med dessvärre har jag missköt min kropp när jag var yngre pga ångest & mitt egna ointresse av idrott (se hudbristningar & lönnfet), min "mandom" är inte mycket att skryta med - vilket kan få mig att må dåligt ibland, mådde skit på gymnasiet (skolkade pga olika orsaker som gjorde att jag hamnade i en "ond" ångestfylld cirkel) & kämpar nu med att plugga upp de sista betygen, har varit mindre deprimerad de senaste åren, är porrberoende/skadad & onanerat till saker som jag skäms över, bor hemma, aldrig haft en riktigt jobb en längre tid, känns som om jag aldrig kommer att få chansen att jobba inom det jag verkligen vill, tanken skrämmer mig att bli fast i något "skitjobb" som inte låter mig ha tid till att göra något kreativt, minnen från stundtals mobbing från högstadiet sitter fortfarande kvar, har halvtaskig relation med min farsa, ser alla kompisar i min ålder som faktiskt gör något/jobbar med som det de trivs med som i sin tur får mig att känna mig värdelös, känner mig som jag alltid varit en skämt i många utav mina bekantas ögon, har ångest inför att slumpartat träffa gamla vänner (eller "ovänner) som man inte umgåtts med på flera år när jag är ute på stan, har självmordstankar lite då & då, är också väldigt oroad även detta landets framtid samt värden när man ser på allt som händer idag, känner ångest inför om jag någonsin skulle duga till att faktiskt skaffa en familj, kan också fastna i existens-frågar så som vad livet & universum faktiskt handlar om - om det jag gör spelar någon större roll, & nu är det bara 6 år kvar tills jag själv är 30 år vilket ibland kan få mig att känna att jag har missat hela min ungdom...

Allt detta får mig ibland att bara vilja gå in i väggen... Finns det någon som kan ge en råd för att försöka lösa mina "problem & få en positiv syn på livet??
__________________
Senast redigerad av area50 2016-10-02 kl. 03:55.
Citera
2016-10-02, 03:22
  #2
Medlem
Zaedrewss avatar
Du är nyligen 24 år fyllda... Du har liksom all tid i världen på att nu fixa till allt som du nu känner är fel. Det är väl en sak. Mitt råd sätt dig nu ner och tänka vad du verkligen vill. Vill du plugga så gör det. Detta med att nu blivit mobbad kan sätta sina spår men det är liksom något man bara måste skaka av sig annars kommer det följda dig resten av ditt liv.
Citera
2016-10-02, 03:44
  #3
Medlem
girigfans avatar
Kan också känna att livet är kämpigt, väldigt få har det enkelt! Brukar tänka tillbaka till tiden när jag blev utsatt och utsatte andra dör elakheter som liten, men det är liksom ett spel som hör till barndomen, det förflutna. Bara koppla av och kolla rakt framåt, jobbtitlar och liknande är inget du behöver oroa dig över, se framåt och du har själv identifierat dina bekymmer, gör nånting åt det och kämpa på.
Citera
2016-10-02, 04:38
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av area50
För att göra mitt inlägg så kort som möjligt - utan större detaljer - så följer här mina inre problem:

Jag är nyligen 24 år fyllda; Har aldrig haft en tjej, oskuld, kämpar med min vikt & självförtroende då jag har tränat de senaste åren, ser väl helt ok ut med dessvärre har jag missköt min kropp när jag var yngre pga ångest & mitt egna ointresse av idrott (se hudbristningar & lönnfet), min "mandom" är inte mycket att skryta med - vilket kan få mig att må dåligt ibland, mådde skit på gymnasiet (skolkade pga olika orsaker som gjorde att jag hamnade i en "ond" ångestfylld cirkel) & kämpar nu med att plugga upp de sista betygen, har varit mindre deprimerad de senaste åren, är porrberoende/skadad & onanerat till saker som jag skäms över, bor hemma, aldrig haft en riktigt jobb en längre tid, känns som om jag aldrig kommer att få chansen att jobba inom det jag verkligen vill, tanken skrämmer mig att bli fast i något "skitjobb" som inte låter mig ha tid till att göra något kreativt, minnen från stundtals mobbing från högstadiet sitter fortfarande kvar, har halvtaskig relation med min farsa, ser alla kompisar i min ålder som faktiskt gör något/jobbar med som det de trivs med som i sin tur får mig att känna mig värdelös, känner mig som jag alltid varit en skämt i många utav mina bekantas ögon, har ångest inför att slumpartat träffa gamla vänner (eller "ovänner) som man inte umgåtts med på flera år när jag är ute på stan, har självmordstankar lite då & då, är också väldigt oroad även detta landets framtid samt värden när man ser på allt som händer idag, känner ångest inför om jag någonsin skulle duga till att faktiskt skaffa en familj, kan också fastna i existens-frågar så som vad livet & universum faktiskt handlar om - om det jag gör spelar någon större roll, & nu är det bara 6 år kvar tills jag själv är 30 år vilket ibland kan få mig att känna att jag har missat hela min ungdom...

Allt detta får mig ibland att bara vilja gå in i väggen... Finns det någon som kan ge en råd för att försöka lösa mina "problem & få en positiv syn på livet??

Hej, oerhört tråkigt att du känner så här och jag vill bara säga att du är verkligen inte ensam att känna så här, det är oerhört vanligt och jag har flera vänner som kommit till mig med liknande berättelser.

Jag föreslår att du sätter dig ner och tar en kall öl eller något annat och funderar riktigt seriöst på vad för typ av person du vill vara och vad för typ av jobb som du känner skulle vara kul att gå till 5 dagar i veckan.(Skriv kanske ner det så du kan jämföra dina idéer i efterhand?) Tänk inte bara på de bäst betalda utan något som du skulle tycka vara roligt, pengar och framgång kommer oftast till den som är duktig på sitt jobb och det blir man enklast genom att glädjas av det man jobbar med.

Här är en checklista på vad jag skulle ha gjort:

1. Du har redan tagit ett stort steg till förändring genom att börja plugga upp dina betyg. Det ska du definitivt vara stolt över. Har du inte gjort det redan så är det dags att du bestämmer vad du vill plugga till för utbildning när du är klar med komvux så att du har något att se fram emot.

2. Rörande din kropp föreslår jag att du tar kontakt med en personlig tränare för ett första förutsättningslöst möte där ni kan diskutera hur du känner rörande din kropp och vad du vill åstadkomma med träningen(vill du bygga muskler? Gå ner i vikt? Förbättra din kondition? kanske allt?) De hjälper dig med Coachning, kost och att träna på rätt sätt.
Om du tränar på gym idag finns det förmodligen en personlig tränare där, annars kan du leta upp ett gym som har det på google. Jag vet att det finns på bland annat SATS annars.

3. Bristningar har jag tyvärr inte så mycket kunskap om men att boka ett möte för information om olika tillvägagångssätt på en hudklinik känns som ett naturligt första steg då det handlar om din hud. (Du kanske inte har råd att göra något åt bristningarna just nu men det är kanske något som du kan lägga till bland dina målsättningar när du fått ekonomin i rullning?)

4. Rörande porr och liknande behöver du inte direkt skämmas eftersom att du inte har någon person att skämmas inför då det du gör i din ensamhet är något som endast du vet. Tänk på att den porren du skäms för inte heller är till enbart för dig utan den skulle inte finnas om det inte fanns många människor som tände på det, du är förmodligen inte onormal med andra ord.

5. Det verkar som att du har väldigt mycket saker som du tänker på som genererar ångest och det gör att du förmodligen känner att allting känns väldigt hopplöst. Det kan sätta käppar i hjulen ibland. Och det är faktiskt bra att ha något att kunna prata med dessa saker om. Det är aldrig kul att känna sig ensam Ta kontakt med en psykolog Det låter klyschigt jag vet, men det hjälper verkligen om du ger det chansen.

6. Du beskriver en väldans massa saker som har hänt dig tidigare i livet. Det är dags att du lämnar den gamla person du varit och börjar bygga på en ny förbättrad version av dig själv.

Du vill väl såklart som många andra vara en person som kan titta på sig själv stolt i spegeln och känna självkänsla och glädje. Det är du och varenda av oss på den här jorden värda. Om det betyder att du behöver vara för dig själv ett tag och kanske till och med ta avstånd från dina nuvarande vänner som uppenbarligen ger dig ångest så gör det!

Om inte för alltid, ett litet tag så du får chans att återhämta dig psykiskt och på andra sätt som du känner att du vill förbättra.


Nu är det dags att du borstar av dina axlar från den skit du har varit med om hittills och fixar till frisyren lite inför framtiden.



Det finns också personer som arbetar med livscoachning, googla lite på det och se om det är något för dig!

Jag hoppas och vet att du kommer klara av detta, allt som krävs är lite jävla viljestyrka. Det klarar du!


Ett stort lycka till!
__________________
Senast redigerad av Logisksvensk 2016-10-02 kl. 05:00.
Citera
2016-10-02, 05:57
  #5
Medlem
-vaas-s avatar
Well, bara för the record så för en del betalar de av karma tills de är 30 för vad de gjorde i livet innan där all energi du lämnat av dig studsar tillbaka - det är olika för en del där ..en del människor inte har detta och saknar handikapp som gör de kan leva fullt ut när de är 20.

Det är en slags baksida med att ha en "själ" - den innebär mycket negativt med iom känslolivet blir komplicerat än vad det blir för andra där de kan bara köra på utan faser baserade kring att de ska utvecklas genom prövning internt.

Allt är konsekvenser baserat ur något där allt är länkat där negativa delar av livet alltid är baserade ur något med avsikten att det ska leda till något - där avsikten med det negativa är alltid att det ska leda till det positiva - allt är motsatser där för det positiva ska ske; det måste komma ur det negativa.

Universum är en fucked up plats, där karma är mångbottnad på det sättet att det både fyller funktionen som att ordna prövningar som utvecklar din 'spirit' - viljekraft - och avvecklar inpräglingen så ditt falska jag avvecklas av det.

OM du befinner dig i ett såntdär tillstånd är det universums sätt att säga "well, det är något du ska inse här först innan du får leka igen" - där för att du ska inse det du ska du måste höja medvetandet där det görs genom att inte runka och låta sexdriften göra en smartare genom att spara den.
Citera
2016-10-02, 07:47
  #6
Medlem
Jättebra inlägg du fått!!
Jag kan bara hålla med dom.

Gör en fem års plan.
Var vill du vara om fem år?
Vad krävs för att komma dit?
Ditt självförtroende kommer bli bättre automatiskt när du börjar klättra..

Ångest är hemskt, jag vet. Men springa och lyssna på offspring brukar funka för mig.....😎Prova.
Citera
2016-10-02, 08:39
  #7
Medlem
knarkpulvers avatar
Inga tips eller så, bara ett kämpa på till dig!!
Citera
2016-10-02, 08:53
  #8
Medlem
Zigarettens avatar
Livet är ett jävla pisshjul, jag är övertygad om att vi lever i helvetet då det inte finns någon äkta glädje någonstans. Men trots det så gör man det bästa av vad man har, då man inte vet vad som kommer efteråt, det finns ingen anledning att ge upp.

För det enda man i grund och botten har är sitt egna liv, allting annat är bara komfort eller tidsfördriv.
Jävligt existentialistiskt men skitsamma.
__________________
Senast redigerad av Zigaretten 2016-10-02 kl. 08:57.
Citera
2016-10-02, 11:17
  #9
Moderator
TheLuckys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av area50
För att göra mitt inlägg så kort som möjligt - utan större detaljer - så följer här mina inre problem:

Jag är nyligen 24 år fyllda; Har aldrig haft en tjej, oskuld, kämpar med min vikt & självförtroende då jag har tränat de senaste åren, ser väl helt ok ut med dessvärre har jag missköt min kropp när jag var yngre pga ångest & mitt egna ointresse av idrott (se hudbristningar & lönnfet), min "mandom" är inte mycket att skryta med - vilket kan få mig att må dåligt ibland, mådde skit på gymnasiet (skolkade pga olika orsaker som gjorde att jag hamnade i en "ond" ångestfylld cirkel) & kämpar nu med att plugga upp de sista betygen, har varit mindre deprimerad de senaste åren, är porrberoende/skadad & onanerat till saker som jag skäms över, bor hemma, aldrig haft en riktigt jobb en längre tid, känns som om jag aldrig kommer att få chansen att jobba inom det jag verkligen vill, tanken skrämmer mig att bli fast i något "skitjobb" som inte låter mig ha tid till att göra något kreativt, minnen från stundtals mobbing från högstadiet sitter fortfarande kvar, har halvtaskig relation med min farsa, ser alla kompisar i min ålder som faktiskt gör något/jobbar med som det de trivs med som i sin tur får mig att känna mig värdelös, känner mig som jag alltid varit en skämt i många utav mina bekantas ögon, har ångest inför att slumpartat träffa gamla vänner (eller "ovänner) som man inte umgåtts med på flera år när jag är ute på stan, har självmordstankar lite då & då, är också väldigt oroad även detta landets framtid samt värden när man ser på allt som händer idag, känner ångest inför om jag någonsin skulle duga till att faktiskt skaffa en familj, kan också fastna i existens-frågar så som vad livet & universum faktiskt handlar om - om det jag gör spelar någon större roll, & nu är det bara 6 år kvar tills jag själv är 30 år vilket ibland kan få mig att känna att jag har missat hela min ungdom...

Allt detta får mig ibland att bara vilja gå in i väggen... Finns det någon som kan ge en råd för att försöka lösa mina "problem & få en positiv syn på livet??

Du bör söka hjälp för att ändra din livssituation. Det är din verklighetsuppfattning och ditt känsloliv som spökar för dig. Börja där så ska du se att du får fart på träningen och slut på onanerandet för att istället träffa tjejer live.
Citera
2016-10-02, 16:59
  #10
Medlem
area50s avatar
Tackar alla för allt stöd hittills, det känns skönt att få skriva av sig om sånt här ibland.

Angående träning så har jag tränat både styrka & kondition ca 4 gånger i veckan sedan jag slutade gymnasiet för några år sedan, & det har faktiskt gjort resultat jämfört med hur jag så ut när jag gick ur skolan. Och jag tror att träningen även har hjälp mig emot depressionen/ångesten (då jag läst att fysisk aktivitet gör det)
Men det jag fortfarande mår skit för är att jag ännu har kvar en ölmage samt lite bristningar som hämmar mig när det kommer till självkänsla.
Just det där med att kontakta tjejer är svårt för mig pga detta... . Jag har själv märkt när tjejer "stött" på mig, men tack vare min självmedvetna ångest om min kropp så har jag aldrig vågat gå vidare med det hela...
Jag har ändå tränat nu i några år men inte lyckats bli av med "ölmagen", & detta är ännu en grej som för mig att känna mig misslyckad & bortkastad...
Jag är - & har alltid varit - en glad samt social person som aldrig haft det svårt att umgås med de flesta människor, och jag tror jag är den siste i min bekantskap som någon skulle tro mår så här dåligt...

Jag vill inte ömka mig för mycket i varje inlägg, men det är så här jag känner.
PS: Jag ska verkligen försöka ta till mig det positiva ni skriver till mig
__________________
Senast redigerad av area50 2016-10-02 kl. 17:06.
Citera
2016-10-02, 17:42
  #11
Medlem
Jag tror du skulle må bra av att omge dej med människor som får dej att må bra och tänka posiriva tankar.

Det finns folk som suger ut ens energi och plötsligt mår man jättedåligt utan att förstå vad som hände.

När det gäller kroppen så finns inget sexigare än en ölmage så var bara dig själv slappna av och må bra så kommer rätt tjej komma till dej.

Du kan bli vad du vill. Du är din egen lyckas smed kom ihåg det!
Citera
2016-10-02, 18:33
  #12
Medlem
area50s avatar
Jag har ibland misstänkt att jag kanske utvecklat bi-polär sjukdom genom åren, då jag ibland kan känna mig positiv & nöjd med mitt nuvarande liv, men för att i vissa stunder helt sjunka ner i ångest & deppighet.
Kan man självdiagnostisera bi-polära syndrom?

Angående det där med öl-mage så tränar jag inte för att bli någon sorts "playboy", utan mest för att faktiskt kunna känna mig nöjd men en naturlig & sund kroppsform
__________________
Senast redigerad av area50 2016-10-02 kl. 18:41.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback