Svensk föreläsare i neuropsykologi: Om man får "ett" stroke.

Mer artificiellt språkbruk: Det är ett press på individen

Vad är det med just psykologer och språk(in)kompetens?

De gör det bara för att reta dig och de verkar lyckas rätt bra.

Om en viss yrkesgrupp har ett visst sätt att uttrycka sig, då kallas det en sociolekt. Den ska i så fall inte ställas mot det vedertagna språket.

Jag ställer mig tveksam till att ett press på är fackspråk, till skillnad från "ett stroke" (som jag fortfarande vidhåller är en förvirrad översättningsform som lyckligtvis dog ut).

Jag vill hellre kalla det sociolekt än fackspråk. Skillnaden må vara subtil, men det förstnämnda handlar mer om ordformerna och det senare mer om orden.

»Ett stroke« är ingen översättning det är en tillämpningsform. Tycker fortfarande att stroke ska uttalas utan genusbestämning. Det gällde även länge för cancer, men idag talar man om en cancer. Det skulle kunna tala för att en stroke är lämpligare än ett stroke rent språkligt. Varken cancer eller stroke är lämpligt i det verkliga livet.

Det förtjänar att påpekas att SAOL anser Stroke vara oböjligt. Alltså slipper vi problemet med Stroke/Strokar/Strokear/Stroekarna. Ett Stroke. anges inte som alternativ form, vilket är fallet med t ex Borr

I övrigt vill jag bara med anledning av min och ts lilla diskussion i en annan tråd upplysa honom om att hela hans instrumentella inställning till språket som ett fixerat och uppifrån styrt regelsystem där varje fråga bara har ett rätt svar är ganska typisk bland aspisar. Hela sättet att argumentera och den totala oförmågan att ens föreställa sig det andra perspektivet likaså.

Jag förstår vad du menar, men psykologiforskare tillhör inte en distinkt socialgrupp. Dialektalt är det förstås också helt utspritt. Jag använder beteckning "psykologer" här eftersom jag inte vet hur psykologer och psykologiforskare (en hel del psykologer byter till forskningsinriktning) ska betecknas gemensamt. Rent teoretiskt besitter forskarna samma kunskap som psykologerna, men innehar inte psykologlicens.


Bli inte förvånad om en psykolog säger ett cancer.

En sociolekt behöver inte följa en strikt indelning i något som vi känner sedan tidigare.

Vi tackar så mycket för din hobbyupplysning om aspergers syndrome. Att föreställa sig andras perspektiv är inte ett diagnostiskt krav. Det är en karikatyr av aspergers syndrome som media skildrat då mindre grava aspergerfall inte hade skapat något tittarvärde. Jag har för övrigt alltid haft hög empatisk förmåga.

Det är emellertid riktigt att begåvade aspergare är språkligt pedantiska, och således ingen slump att jag dömer ut mina lektorer när de beger sig ut på språkliga utflykter.

Ja, i den näst senaste upplagan var det så.

Men psykologiforskare kännetecknas inte av ett särskilt språkbruk. Om psykologi som disciplin attraherar mer eller mindre begåvade individer är en annan femma.

Samtidigt gäller det för oss alla att förstå att det enda som består är förändring och att det enda vi lär oss av historien är att vi inget lär av historien. Inga system är för evigt, inga sanningar är oomtvistliga.

Summa summarum: alla vi som klagar och gnäller har egentligen fel eftersom det inte finns några fel, ty alla har rätt att ha rätt. Men då kan vi inte heller ha fel, så lagom är bäst.

Om en enskild individ säger fel någon enstaka gång kan det vara slumpen. Det kan också vara en omedveten missuppfattning. När någon säger något som bryter mot en vedertagen uppfattning så stör det. Det tar alltid en viss tid innan något nytt accepteras.

Vi har egentligen inget tydligt regelsystem för en/ett. Vi vet att huvuddelen ord får/har n-genus, trots att n-genus inte är bättre än t-genus. Det är precis som med båda/bägge (det enda perfekta synonymparet) där långt många fler använder »båda« före »bägge«.

Den uppenbara rekommendationen är: använd oftare »bägge« och hylla alla som vill ge lånord t-genus.

OK, din påstått höga empatiska förmåga har ju inte varit närvarande i denna tråd, om man säger så, inte i samma grad som din språkliga pedantism, och oförmåga att förstå komplexitet, och vad gäller oförmåga att kunna föreställa sig andras perspektiv skulle jag säga att du passerar, med flying colors. Finns det överhuvudtaget någon annan än du i ditt liv?
Men vad gäller karikatyr av aspie så lyckas du väl, är du så här på riktigt, eller trollar du oss?