Hur påverkas man av att ha blivit slagen nästan dagligen under ungdomen?

Det var ett underligt resonerande.. Absolut inte..behandla henne INTE illa!

Trauman går inte alltid bort och kan förankra sig i det undermedvetna livet ut.

Ett bra sätt att bearbeta trauman är att individen själv får minnas allt, får känna sig älskad, har någon eller något att själv älska...men framför allt är det individens egna bearbetande av sina känslor som är största chansen till ändring...inte för att ex. en psykolog försöker övertala. Medicinering är också ett alternativ ifall man behöver känna sig nedlugnad då man ej kan kontrollera sina utbrott själv.

Att tala med en medmänniska lättar börda för de flesta. Så det är viktigt att vara en bra lyssnare och ej döma...utan istället ställa fråga efter fråga, så personen får berätta så mycket så möjligt om sig själv. Detaljer är viktiga, så följdfrågor avgör mest. Man måste då vara objektiv så klart.

Trauman är destruktiva och man måste själv vara psykiskt stark för att kunna bearbeta sina känslor av sorg och vrede.

PS! Jag känner själv till en svensk grabb, som hans farsa slog hela tiden som liten. Han har fru, barn, villa och eget företag...men hans blick vittnar om raseri och han får utbrott lätt. Han har attackerat människor förut. Inte så skoj, då han är 193 cm och 110 kg viking + han är stark också. Själv blir man sorgsen, speciellt om en sådan människa är god och blev offer utan egen vilja.

Detta är faktiskt ett bra exempel på hur en handling har konsekvenser. Hans farsa misshandlade sin son som liten och sonen kunde lika gärna ha dödat någon innan han bildade familj p.g.a. sitt inneboende raseri. Nu om sonen istället dödar någon som vuxen och får fängelse, så kommer hans egna barn att drabbas och bli faderslösa. Detta i sin tur kan skapa trauma hos barnen...speciellt pojkar, som är känsligare än flickor utan en manlig förebild. Bara möjligt skit hela tiden...från en ond handling.

Nu blev jag lyckligtvis aldrig slagen av mina föräldrar som barn men jag har däremot levt med en man som slog mig dagligen. Det är givetvis ett helt annat trauma men när jag läser beskrivningen av din flickvän så känner jag igen mig lite.

Kan hennes sätt att vara emot dig egentligen vara ett sätt att testa dig? Hon vill försäkra sig om att du verkligen är en bra kille och drar i alla trådar för att se hur du reagerar. Det kan vara både medvetet och omedvetet och något jag själv gjorde då jag till sist träffade min nuvarande man.

Jag har inga egentliga trauman kvar från min destruktiva relation mer än att ingen någonsin får röra min hals. Min dåvarande sambo skadade mig rejält då han tog struptag på mig och det har traumatiserat mig för livet. Det räcker med att någon kramar mig för hårt och i närheten av halsen för att jag ska få fullständig panik och ibland ett utbrott. Att det andra är ett minne blott och med tiden så lär man sig att leva med människor igen.

Jag tycker inte att du ska vara rädd för att fråga henne saker. Om du är rädd så fråga hur mycket du får fråga, fråga en sak i taget - en dag i taget, om det underlättar. Det resulterar i att hon får ett förtroende för dig samtidigt som du lär dig mer om henne och hur du ska hantera hennes bakgrund.

You may have left the past but left with a fragile sense of control. I think you should adress this subconcious fear and you do it by approaching it. Let your man touch you, a little bit everyday. If he does hurt you (your fear coming true) then you know. What will happen is that he wont hurt you and then your body will know that for sure.
Hugs and kisses are the best.