Jag gick ingen nationell linje på Hvitfeldtska, utan gick på IB. Förutom ett enormt stolpskott till lärare var alla lärare underbara. Det var lätt att få vänner också.
Så mycket 'elit' var det aldrig. Dock får man på IB även de utlänningar som inte kan svenska (och därför inte kan gå på en nationell linje) utan kan engelska istället på en nog god nivå för att kunna hänga med i det höga tempot. De studenterna är mer ett tvärsnitt av befolkningen eftersom det finns så få alternativ för de som inte kan svenska. Kan ju därför skilja sig från de nationella programmen.
Skolan själv är stor, men är helt smockfull med elever. Det gör att vissa lokaler är några hundra meter borta från skolområdet, där då skolan hyrt in sig. Åtminstone för mig var det ofta mycket spring i trappor mellan lektioner (i stil med språklektioner 4e våningen södra huset, kila ut och gå 200m in i norra huset, och upp till 4e våningen för NO, på 5 min).
Jag fick iaf. ingen skoldator ._. (8-6 år sen)
__________________
Senast redigerad av drArsMoriendi 2016-09-27 kl. 21:45.