Straffbarhetsålder - hur rättfärdigas det?

Straffbar eller straffmyndig som man brukar kalla det är ett koncept som finns i de flesta moderna länder. Under min uppväxt var det ett koncept jag tyckte var lite underligt, men köpte argumentet att folk under 15 sällan begick brott och därför finns det ingen anledning att straffa de som avviker från regeln.

Men på senaste tiden har vi sett detta förekomma, att polisen släpper gärningsmän (verkar ofta vara marockaner) som hävdar att de är under 15 och inte kan identifiera sig. Enligt åklagarmyndigheten ska sociala myndigheter hantera situationer som dessa.
https://www.aklagare.se/lattlast/ungdomar-och-brott/

Men här kommer vi till problematiken. Sociala myndigheter verkar inte alltid göra något åt detta. Och det har gjort att jag har börjat fundera på om det ens finns någon legitimitet för konceptet "straffmyndig". Filosofiskt kan man nog spåra det till att barn inte har fullt självbestämmande, eftersom man är myndig vid 18 års ålder. Då kan det verka vara rimligt att ha en något lägre gräns för straffbarhet. Men kan detta verkligen rättfärdigas? Är barn oskyldiga till sina handlingar bara för att deras hjärna och därmed förstånd inte är fullt utvecklat? Det låter enligt mig som att man går alldeles för långt i sin tolkning om människors förmågor.

Det första vanliga argumentet för straffbarhetsålder är nämnt ovan, att barn sällan begår brott. Men detta är en non sequitur. Bara för att barn sällan begår brott betyder inte att alla barn ska ses som oskyldiga i det undantag då de begår brott. Med samma logik kan straff överlag argumenteras bort, de flesta människor överlag begår inte brott heller. Det andra vanliga argumentet för detta är att barn är för unga för att sättas i fängelse. Visst, men det betyder inte att de bör ses som oskyldiga för sina handlingar. Rätten bör applicera en annan straffskala på omyndiga, kanske skadestånd+ villkorlig dom, där det senare kan appliceras genom barnhem eller vad nu sociala myndigheter är tänkta att göra med omyndiga kriminella. Detta kanske redan görs, rätta mig om jag har fel.

Då kommer vi till trådens ämne, kan konceptet straffbarhet rättfärdigas och i så fall hur? Bör folk under 15 som begår brott ses som oskyldiga? Varför? Varför inte?

(Hittade massor av trådar med "straffmyndig" som ämne, men inget där diskussionen var tänkt att ifrågasätta detta helt och hållet, vilket är denna tråds syfte.)

Ja. Det var inte mycket mer än så.

alla dessa verkar vara 19.2 år dessutom... fast de har uppgivit 15 års ålder.

Kan du förklara detta? Varför är oförstånd en ursäkt? Och om det inte är oförstånd, vad annars förklarar varför en omyndig är oskyldig till brott?

Det känns som att man kan argumentera för att ointelligenta inte förstår att de bryter mot lagen om man argumenterar för att alla under 15 inte förstår. Skillnaden känns enligt mig ytterst godtycklig.

När man är barn så lär man sig genom att testa saker. Om det var straffbart hade både du och jag fått böta eller mycket möjligt suttit inne för gångerna vi hamnade i slagsmål i lågstadiet eller snattade som tolvåring. Hur skulle det se ut? Man får en viss tid på sig att testa sig fram och mogna. Vid 15 drar vi streck och säger att du borde ha förstånd nog att inte vara en tölp.

Rimligt. Att ha överseende med vissa brott verkar förnuftigt, av den anledningen du nämner. Men tycker du att samma resonemang går att applicera oavsett brott? Jag nämnde en annan straffskala just av denna anledning, och jag tycker det låter vettigt att undanta brott som snatteri eller bråk på skolgården. Men rent hypotetiskt, är det rimligt att enligt straffbarhet säga att en 13-åring som begår mord, våldtäkt, väpnat rån eller annat grovt brott bör ses som oskyldig pga sin låga ålder? För det är ju i praktiken det man gör med en hård gräns för en viss ålder.

Vore det inte då rimligt att man har ett system med att man som under 15-åring har en chans. Resulterar någonting i en polissak ryker den chansen och barnet tas in på polisstationen för ett allvarligt samtal om innebörden av att denna chans numera ryker.

Enkel lösning som hade rått bot på allt detta stenkastande och sådant och "under 15 på papperet", för ett begånget brott = straffmyndig hädanefter, precis som en 25-åring, även om du just kommit ut mammas mage.

Då har du ju fått "testa" som du säger. Det skall bara vara sådant som anmäls som gör att denna chans ryker, så att bråk i klassrummet eller ett enstaka snatteri som löses på plats utan inblandning av myndigheter behöver inte leda till något större.

För det är väl inte rimligt att man ska ha obegränsat med utrymme att "testa o mogna", utan blir något en polissak borde man fatta allvaret i det, oavsett om man är 5 år eller 15 år. Fortsätter man på samma bana så borde man anses vara straffmyndig.

Att det ska göras skillnad på pojkstreck och allvarliga brott håller jag med om.
Det systemet köper jag.

Tycker detta låter som ett bra system. Typ som USAs three strikes, fast en strike utan straff då, om jag tolkat dig rätt.

Jag tycker detta borde diskuteras mer offentligt. Det tas för givet att folk under 15 ska ses som oskyldiga. Det är ett förlegat synsätt, och inte det minsta hållbart när polisen bara släpper folk om de hävdar att de är under 15.

Ja ungefär, fast inte en strike = ett brott, utan snarare att chansen försvinner inte förrens detta samtal på polisstationen är utfört. Poängen är att man ska förstå allvaret i det man gör, men lite mer "gör inte om det så är det OK".
Men det skall inte kunna "rackas upp i hemlighet" så att det kommer som en smäll, (som det kan med USAs three-strike system) utan lite mer som en delgivning, lägger man inte av med sitt beteende efter delgivningen så är man medveten om att det man gör är fel.

Givetvis, om man inte gör några nya brott innan 15-årsåldern så skall givetvis noteringen om brottet/en som man begick som pre-15 försvinna ur straffregistret direkt vid 15-årsåldern (för då försvinner ju denna chans ändå), även om man begick gärningen som 14,9-åring.

Visst, en unge kan begå flera snatterier innan han "åker fast" och detta samtal tas, men dessa lär då hamna rätt tätt inpå varandra.


Och självklart, finns det diagnoser bakom som gör att barnet ifråga har sämre eller ingen inlärningsförmåga alls så får det ju anpassas, precis som att psyksjuka kan slippa straff.
Så det får ju också räknas med i systemet att finns det diagnoser bakom som kan innebära just detta så får man obegränsat antal "strikes" (men det kan ev leda till sluten vård)