Jag tror att terrorism som fenomen är mycket nära förknippat med upplevd maktlöshet och politisk frustration, gott om fritid och tillgång till en kanal för extrema budskap, såsom en moské eller en internetuppkoppling. Finns det ingen politisk frustration finns det ingen vilja att förändra politiken. Finns det ingen maktlöshet väljer terroristen andra sätt att påverka sin omvärld på. Finns det ingen fritid så finns det inga möjligheter till ändlöst grubblande och ältande. Finns det inga kanaler finns det inget sätt på vilket man lätt kan radikaliseras av sin omvärld.
Detta är mycket svepande påståenden, men jag tror att de kan appliceras på de flesta situationer där terrorism förekommer.
Med tanke på detta: hur blir det i subsahariska Afrika i framtiden?
Redan idag finns det gott om politisk frustration och maktlöshet. Men jag tror att det saknas fritid och kanaler nog. Trots att arbetslösheten på många håll är skyhög spenderar många sina dagar på att på olika sätt få mat för dagen, genom annat än ett typiskt arbete. D.v.s tiden går åt ändå. Och även om den inte hade gått åt så är kanalerna för extrema budskap begränsade. Dels genom avsaknad av islam (förrutom på sina håll), men kanske också på grund av avsaknad av telefon, dator etc eller t.o.m avsaknad av internetuppkoppling och informationsåtkomst?
Hur blir det i Afrika när (om) levnadsstandards ökar så pass att människor får mer dötid och bättre tillgång till radikaliserande information? Frustrationen lär ju bara öka i takt med att allt fler får insikt i hur korrupta och dysfunktionella deras regeringar är. Kommer de sitta och surfa, surfa, surfa och bli än mer frustrerade och bestämma sig för att bomba?
Det var ju detta som hände i Sydafrika, Zimbabwe och på andra håll. Välutbildade rika negrer som gått i skola utomlands osv. och sedan kommer hem och börjar krångla. De fattiga negrerna visste inte vad ordet "klasstillhörighet" innebar och de brydde sig inte heller, eftersom de var mer upptagna med att tänka på att få mat på bordet.
Detta är mycket svepande påståenden, men jag tror att de kan appliceras på de flesta situationer där terrorism förekommer.
Med tanke på detta: hur blir det i subsahariska Afrika i framtiden?
Redan idag finns det gott om politisk frustration och maktlöshet. Men jag tror att det saknas fritid och kanaler nog. Trots att arbetslösheten på många håll är skyhög spenderar många sina dagar på att på olika sätt få mat för dagen, genom annat än ett typiskt arbete. D.v.s tiden går åt ändå. Och även om den inte hade gått åt så är kanalerna för extrema budskap begränsade. Dels genom avsaknad av islam (förrutom på sina håll), men kanske också på grund av avsaknad av telefon, dator etc eller t.o.m avsaknad av internetuppkoppling och informationsåtkomst?
Hur blir det i Afrika när (om) levnadsstandards ökar så pass att människor får mer dötid och bättre tillgång till radikaliserande information? Frustrationen lär ju bara öka i takt med att allt fler får insikt i hur korrupta och dysfunktionella deras regeringar är. Kommer de sitta och surfa, surfa, surfa och bli än mer frustrerade och bestämma sig för att bomba?
Det var ju detta som hände i Sydafrika, Zimbabwe och på andra håll. Välutbildade rika negrer som gått i skola utomlands osv. och sedan kommer hem och börjar krångla. De fattiga negrerna visste inte vad ordet "klasstillhörighet" innebar och de brydde sig inte heller, eftersom de var mer upptagna med att tänka på att få mat på bordet.
