Citat:
Självklart har du rätt att göra som du vill, du har rätt till vård men är inte skyldig att ta emot den.
Du berättar väldigt lite om din sjukdomsbild och hur det egentligen ser ut så det är svårt att veta. Du började för 8 år sen, hur gammal var du då, handlade det om pubertetsinduktion?
Det enda jag menar är att man kan tycka att det är svävande anledningar när man mår bra och inte har några problem. Men jag kan försäkra dig om att folk med testosteronbrist som lider av depression, trötthet osv inte tycker att det är bagateller, utan snarare ett rent helvete. Men som sagt, vi har inte sett dina värden och vet inget om din sjukdomsbild, du kanske har rätt att du klarar dig fint utan.
Du berättar väldigt lite om din sjukdomsbild och hur det egentligen ser ut så det är svårt att veta. Du började för 8 år sen, hur gammal var du då, handlade det om pubertetsinduktion?
Det enda jag menar är att man kan tycka att det är svävande anledningar när man mår bra och inte har några problem. Men jag kan försäkra dig om att folk med testosteronbrist som lider av depression, trötthet osv inte tycker att det är bagateller, utan snarare ett rent helvete. Men som sagt, vi har inte sett dina värden och vet inget om din sjukdomsbild, du kanske har rätt att du klarar dig fint utan.
Jag har som sagt lidit av depression och trötthet, för några år sen, men det hade troligtvis inget med mina värden att göra då jag tog samma dos då (och hade stabila värden) och hade gjort det i ett par år, som jag gör nu. Det är egentligen mitt enda orosmoln. Att falla tillbaka i det, men finner det osannolikt av nämnda anledning, och då jag idag har mer livsglädje än de allra flesta, trots att jag essentiellt har lägre värden än vad som är normalt.
Ambitionen från början var väl att jag skulle ges heldoser och inte halva som jag har nu. Anledning att jag inte har högre är för att jag har vägrat, helt enkelt. Då jag mår bra. Att jag mår bra är också anledningen att jag inte klivit av den tidigare. För att jag varit orolig för att inte må bra.
Så för mig har det känts som att jag bara tagit ett halvt steg genom att ha en lägre dos, men av det jag lärt mig genom att läsa på de senaste dagarna är väl mer eller mindre att det kan ha blivit så att jag ersatt den mängd testosteron jag hade naturligt, med en syntetisk sådan, just för att dosen är lägre och jag har lägre värden som ligger i underkant - men mår bra...
Ja, du förstår mitt resonemang.
Hursomhelst så diagnostiserades jag med det här väldigt tidigt och började ta det vid 15-16 års ålder. Det är 7-8 år sen, men vi säger 8 för att vara säkra. Då skedde beslutet över mitt huvud, även om jag såklart säkert hade kunnat vägra ändå, men jag har i alla fall aldrig presenterats med några potentiella risker eller vad som händer med kroppen. Mer än att jag får mer testosteron. Men mina föräldrar bör ju ha hört det, och vad jag minns så lobbade de/tjatade på läkarna att jag skulle få det. Så där var det inga tvivel. Ingen större förståelse heller för den delen.
Men ja. Ponera att jag skulle sluta ta det (inte nu, utan efter diskussion med läkare). Finns det en möjlighet att kroppen kan komma tillbaka på en adekvat produktion eller är chansen att jag ens återvänder till de nivåer jag hade haft utan Nebido, låg?
Det känns nästan som mitt större orosmoln just nu, efter att ha läst svaren här. Alltså kroppens förmåga att återställa sig till vad jag hypotetiskt skulle haft utan att ens ha rört behandlingen.
. 
