Citat:
Ursprungligen postat av
Neonight
"Vi uppmuntrades att hjälpa varandra framför att hjälpa andra" Det var en intressant formulering. Jag kommer ju osökt att tänka på "Finlands sak är vår" och att vi tog emot finnska barn. I det fallet hjälpte vi "andra" och jag vet inte om det går att räkna på hur mycket "vi" fick tillbaks. Ibland verkar det som om vi måste knäcka lite ägg för att göra en omelett så att säga.
Att hjälpa Finland och Tyskland handlade inte om solidaritet utan om att hålla Ryssland på avstånd. Det var aldrig tal om att skicka frivilliga till Norge för att köra ut tyskarna, för det låg aldrig i vårt intresse.
Ur ett nationalstatligt perspektiv är det inte heller stor skillnad mellan finska krigsbarn och våra egna. Sverige har delvis byggts upp av finnar och de barn som blev kvar skulle inte vara svårare att assimilera än tidigare generationer.
Däremot var det knappast tal om att finska desertörer skulle vara välkomna. För inte så länge sedan var det en plikt att försvara sitt land, vilket sedan övergått att bli ett asylskäl om man vill slippa göra så.
Jag påstår inte på något sätt att det gamla samhället skulle vara felfritt. Däremot att det fanns en nationell samling som numera är i upplösning.