Efter att själv ha vuxit upp i landet Sverige och fostrats med mänskliga rättigheter, biståndstänkande, demokratifrämjande, kvinnors rättigheter, barns rättigheter etc etc i kombination med att se FN som det högsta hönset i världen för upprätthållande av världslig fred, blir jag titt som tätt förvånad över att se hur naiva framförallt svenska kvinnor är. Jag förstår inte denna naivitet och jag förstår inte varifrån den kommer. Det är inte fel att vilja skapa en bättre värld. Många är de människor som lider världen över pga. av alla möjliga former av orsaker. Fast om man har ambitionen av att vilja skapa en bättre värld bör man då inte först och främst känna till hur världen fungerar? Räcker det med att så länge man har viljan att vilja skapa en bättre värld så är det tillräckligt?
Varför kan inte framförallt svenska kvinnor se att det råder ett självintresse bland olika aktörer i världen och att de följer sin egen specifika agenda? Det här irriterar mig enormt mycket. När nuvarande utrikesminister antog en feministisk utrikespolitik tog hon kort och gått samma ämne som hon själv hade sysslat med i FN och ramade in den agendan som hon haft där till att bli agenda i Sveriges utrikespolitik. Målet blev att få in ännu fler kvinnor i utrikespolitiken och att män kan också tänkas fylla en roll i att förstå t ex utsatta kvinnor eller andra människor i världen fick helt enkelt inte plats. En feministisk utrikespolitik var helt enkelt till för kvinnorna, de svenska kvinnorna. Detta är ett bra exempel på när jämlikhet tippar helt över ända och övergår till en moteffekt, dvs. att män blir nertryckta och kvinnor får mycket mer inflytande än män. Härmed har den nuvarande utrikesministerns agenda tydligt synliggjorts.
Ytterligare exempel på synliggörande av en inneboende agenda är nuvarande general sekreterare i FN som kommer från landet Syd Korea. Hans agenda har förutom att verka för de frågor som han tycker är intressanta också inneburit att han arbetat för att ta in många fler syd koreaner i FN-systemet. Det är enormt många syd koreaner som har tillsats efter det att nuvarande general sekreterare kom till makten. För att inte nämna nuvarande chef för Världsbanken som även han har samma nationalitet. Varför ser inte svenska kvinnor detta? Att det nu pratas om en kvinna som ny generalsekreterare för FN kommer givetvis också betyda att ännu fler kvinnor tillsätts vid FN. Det finns alltid, alltid en underliggande agenda som spelar roll.
Det finns alla möjliga exempel som man kan plocka fram för att visa vad jag menar med egen agenda. Ännu ett exempel kan härledas till nuvarande statsminister och föregående statsminister. Vad allt för få svenskar känner till är betydelsen av en öppen migrationspolitik i Sverige och vad som är den bakomliggande agendan. Se över följande länk:
http://ukandeu.ac.uk/explainers/the-...an-parliament/
Leta upp - "Table 1. MEPs per member state". Där visas samtliga medlemsstater i EU och fördelningen av MEPs (Members of Parliament). Dessa MEPs representerar varje land och för varje lands talan (inklusive sin partitillhörighets talan) i Europaparlamentet. Antalet MEPs som varje land har avgörs beroende av befolkningsmängd. Dvs. med en större befolkning desto fler MEPs som kan driva frågor som Sverige tycker är viktiga. Huvudorsaken bakom en öppen svensk invandring är antalet seats som Sverige får i Europaparlamentet. Når vi en högre befolkningsmängd och därmed går förbi Ungern (21 seats), då får vi också fler stolar i Europaparlamentet. Således är detta ytterligare ett exempel där respektive statsminister har en agenda som han eller hon följer.
Är det inte dags att vi på allvar börjar förstå att världen inte ser ut så som vi tror att den ser ut. Om t ex Sverige öppnar upp sina gränser och fler immigranter kommer till Sverige, givetvis har de också sin egen agenda och sitt eget självintresse som de följer. Det råder en enormt naiv tankegång i Sverige att all frihet och det som är nytt är något som är bra. Det som är modernt måste ju vara bra, det säger ju sig självt tror jag att många svenskar tänker. Jag har aldrig förstått denna tankegång, främst för att andra länder inte tänker på samma sätt som vi gör utifrån att allt nytt måste vara bra. Med automatik tänker vi också i Sverige att mänskliga rättigheter, bistånd, kvinnors rättigheter, demokratifrämjande etc. förbättrar människors situationer världen över. Vi tar för givet att detta är riktningen som dessa personer ska ta. MEN, har vi någon gång brytt oss om att personligen fråga dessa individer som vi refererar till när vi använder begrepp så som utsatta personer? Kan det faktiskt vara så att vi agerar utifrån hur vi tror själva att de vill att deras situation ska förbättras? Varför tror vi och framförallt svenska kvinnor att utifrån modernitetens altare så är en självförverkligande kvinna bilden av en ultimat kvinna? Vill andra kulturer ens ha en sådan kvinna? Varför tas inte de verkligt utsatta kvinnornas agenda (i fattigare länder) i anspråk för att på allvar förstå deras situation? Är FN vidare ett sådant optimalt forum för världsfred som svenskar i allmänhet tycks tro? Fråga vilken amerikan som helst och denne skulle svara att han eller hon rent ut sagt avskyr FN, då hela systemet sprudlar av trångsint byråkrati. Är bistånd det optimala att arbeta för? Titta på följande klipp och här visas en helt annan bild av betydelsen av bistånd: https://www.youtube.com/watch?v=HIPvlQOCfAQ
Varför, varför får vi aldrig förståelse för andra sätt att se saker och ting? Varför, varför kan framförallt de svenska kvinnorna inte förstå att andra aktörer kan ha en helt annan agenda än den som svenska kvinnor står upp för. I den agendan ryms inte ens mänskliga rättigheter, biståndstänkande, demokratifrämjande, kvinnors rättigheter, barns rättigheter etc etc. Förklarar inte den naiva tron på dessa värden att vi i Sverige faktiskt förstår väldigt, väldigt lite om den riktiga världen utanför våra gränser? Fast det kanske blir så om man är ett land som inte har haft krig på 206 år. Då pratar man sig varm om dessa värden men har ingen som helst praktisk kunskap om vad de betyder i praktiken. Mänskliga rättigheter, biståndstänkande, demokratifrämjande, kvinnors rättigheter, barns rättigheter etc etc. blir bara tomma ord för att varje svensk kvinnas egen agenda ska få näring.
Varför kan inte framförallt svenska kvinnor se att det råder ett självintresse bland olika aktörer i världen och att de följer sin egen specifika agenda? Det här irriterar mig enormt mycket. När nuvarande utrikesminister antog en feministisk utrikespolitik tog hon kort och gått samma ämne som hon själv hade sysslat med i FN och ramade in den agendan som hon haft där till att bli agenda i Sveriges utrikespolitik. Målet blev att få in ännu fler kvinnor i utrikespolitiken och att män kan också tänkas fylla en roll i att förstå t ex utsatta kvinnor eller andra människor i världen fick helt enkelt inte plats. En feministisk utrikespolitik var helt enkelt till för kvinnorna, de svenska kvinnorna. Detta är ett bra exempel på när jämlikhet tippar helt över ända och övergår till en moteffekt, dvs. att män blir nertryckta och kvinnor får mycket mer inflytande än män. Härmed har den nuvarande utrikesministerns agenda tydligt synliggjorts.
Ytterligare exempel på synliggörande av en inneboende agenda är nuvarande general sekreterare i FN som kommer från landet Syd Korea. Hans agenda har förutom att verka för de frågor som han tycker är intressanta också inneburit att han arbetat för att ta in många fler syd koreaner i FN-systemet. Det är enormt många syd koreaner som har tillsats efter det att nuvarande general sekreterare kom till makten. För att inte nämna nuvarande chef för Världsbanken som även han har samma nationalitet. Varför ser inte svenska kvinnor detta? Att det nu pratas om en kvinna som ny generalsekreterare för FN kommer givetvis också betyda att ännu fler kvinnor tillsätts vid FN. Det finns alltid, alltid en underliggande agenda som spelar roll.
Det finns alla möjliga exempel som man kan plocka fram för att visa vad jag menar med egen agenda. Ännu ett exempel kan härledas till nuvarande statsminister och föregående statsminister. Vad allt för få svenskar känner till är betydelsen av en öppen migrationspolitik i Sverige och vad som är den bakomliggande agendan. Se över följande länk:
http://ukandeu.ac.uk/explainers/the-...an-parliament/
Leta upp - "Table 1. MEPs per member state". Där visas samtliga medlemsstater i EU och fördelningen av MEPs (Members of Parliament). Dessa MEPs representerar varje land och för varje lands talan (inklusive sin partitillhörighets talan) i Europaparlamentet. Antalet MEPs som varje land har avgörs beroende av befolkningsmängd. Dvs. med en större befolkning desto fler MEPs som kan driva frågor som Sverige tycker är viktiga. Huvudorsaken bakom en öppen svensk invandring är antalet seats som Sverige får i Europaparlamentet. Når vi en högre befolkningsmängd och därmed går förbi Ungern (21 seats), då får vi också fler stolar i Europaparlamentet. Således är detta ytterligare ett exempel där respektive statsminister har en agenda som han eller hon följer.
Är det inte dags att vi på allvar börjar förstå att världen inte ser ut så som vi tror att den ser ut. Om t ex Sverige öppnar upp sina gränser och fler immigranter kommer till Sverige, givetvis har de också sin egen agenda och sitt eget självintresse som de följer. Det råder en enormt naiv tankegång i Sverige att all frihet och det som är nytt är något som är bra. Det som är modernt måste ju vara bra, det säger ju sig självt tror jag att många svenskar tänker. Jag har aldrig förstått denna tankegång, främst för att andra länder inte tänker på samma sätt som vi gör utifrån att allt nytt måste vara bra. Med automatik tänker vi också i Sverige att mänskliga rättigheter, bistånd, kvinnors rättigheter, demokratifrämjande etc. förbättrar människors situationer världen över. Vi tar för givet att detta är riktningen som dessa personer ska ta. MEN, har vi någon gång brytt oss om att personligen fråga dessa individer som vi refererar till när vi använder begrepp så som utsatta personer? Kan det faktiskt vara så att vi agerar utifrån hur vi tror själva att de vill att deras situation ska förbättras? Varför tror vi och framförallt svenska kvinnor att utifrån modernitetens altare så är en självförverkligande kvinna bilden av en ultimat kvinna? Vill andra kulturer ens ha en sådan kvinna? Varför tas inte de verkligt utsatta kvinnornas agenda (i fattigare länder) i anspråk för att på allvar förstå deras situation? Är FN vidare ett sådant optimalt forum för världsfred som svenskar i allmänhet tycks tro? Fråga vilken amerikan som helst och denne skulle svara att han eller hon rent ut sagt avskyr FN, då hela systemet sprudlar av trångsint byråkrati. Är bistånd det optimala att arbeta för? Titta på följande klipp och här visas en helt annan bild av betydelsen av bistånd: https://www.youtube.com/watch?v=HIPvlQOCfAQ
Varför, varför får vi aldrig förståelse för andra sätt att se saker och ting? Varför, varför kan framförallt de svenska kvinnorna inte förstå att andra aktörer kan ha en helt annan agenda än den som svenska kvinnor står upp för. I den agendan ryms inte ens mänskliga rättigheter, biståndstänkande, demokratifrämjande, kvinnors rättigheter, barns rättigheter etc etc. Förklarar inte den naiva tron på dessa värden att vi i Sverige faktiskt förstår väldigt, väldigt lite om den riktiga världen utanför våra gränser? Fast det kanske blir så om man är ett land som inte har haft krig på 206 år. Då pratar man sig varm om dessa värden men har ingen som helst praktisk kunskap om vad de betyder i praktiken. Mänskliga rättigheter, biståndstänkande, demokratifrämjande, kvinnors rättigheter, barns rättigheter etc etc. blir bara tomma ord för att varje svensk kvinnas egen agenda ska få näring.
__________________
Senast redigerad av asamera 2016-09-21 kl. 15:57.
Senast redigerad av asamera 2016-09-21 kl. 15:57.
Som att våra biologiska förutsättningar bara helt plötsligt skulle sluta att existera, hehe. Givetvis är det så att män och det du nämner som Pathos väcks för en man genom att se andra män som potentiella inkräktare. Vi män vet så klart att alla män, utifrån vår biologiska natur, söker variation när det kommer till sex så därför försvarar vi också vårt eget territorium. Vi män vet också att kvinnor är känslovarelser och kan bli påverkade (oftast under längre tid) av känslor. Bara löjligt att inte låtsas om att våra biologiska förutsättningar inte skulle spela en roll.