Citat:
Ursprungligen postat av
BigFatCone
Jag menar på att konst i sig ska provocera men inte att man nödvändigtvis skapar det i provocerande syfte.
och Varför tycker du det?
Du kanske tycker att jag verkar snäsig, men Vet du själv varför du tycker så???
Dvs du förklarar att konst ska provocera.
och då frågar jag dig - i hur många tusen år har konst funnits?
och När, i hela denna tusenåriga tidsskalan, började "konsten" att få ett provokativt självändamål??
Du förklarade ju att "konst ska vara provokativ", eller hur.
Då borde du ju också tycka att konsten genom alla dessa tusentals år har haft just det provokativa självändamålet.
Tycker du det?
Eller ...
Eller menar du att konsten föddes först under 1800-talet?
Att konst såg sin första dag samtidigt som Duschamp gav en Pissoar till ett konstgalleri?
Fanns inte konst före det?
ok, jag begriper att du tycker att jag är larvig, att du naturligtvis visst då tycker att det funnits konst före Duschamps Provokation.
Men, och här kommer vi till poängen - är det Konst, eller Provokationer, du menar?
För, som jag nyss visat, så kan de båda inte vara samma sak.
om Provokation vore konst, så hade det funnits under alla de tidigare århundradena, och -tusendena.
Men så är det ju inte.
Iaf inte som konstnärligt ändamål eller kvalitetsmarkör.
Provokationer har naturligtvis alltid funnits.
Men det har aldrig haft något med konst att göra.
Provokationer var provokationer, och pajaser ägnade sig åt sånt.
Samma sak idag faktiskt - pajaser som kallar sig konstnärer som ägnar sig åt jippo-verksamhet.
---
Har detta någon betydelse?
Ja, det skulle jag vilja påstå.
För om vi tittar bakåt till "historien," då ser vi att Varje civilisation, varje högkultur, alltid har Definierats av sin Konst.
Konsten ses som det främsta kulturella uttrycket. Som den "kulturella minsta gemensamma nämnaren" som förmår omfamna en hel Era - och göra den förståelig för efterkommande generationer.
Sett på det sättet har alltså konst en betydelse, ett värde långt utöver sig själv.
Så vad händer då när vår tids, vår eras, "konst" egentligen inte är konst utan bara provokativa jippon, som inte är förankrade kulturen, eller ens i något annat än upphovspersonens eget sinne.
Det finns inget att bevara, eftersom det bara är "idéer".
Vad säger det då om vår moderna västerländska civilisation?
Finns vi inte?
---
Fakta:
Provokationer är Inte konst.
Provokationer är bara ett pågående ställningskrig mellan å ena sidan konstnärer och å andra sidan konstexperter/-kritiker.
Det ställningskriget började iom Duschamps Provokation med Pissoaren. och eftersom konstexperterna vägrade erkänna att de blivit dragna vid näsan, så bara fortsatte kriget och blev värre och värre.
Duschamp menade faktiskt att provocera.
Han ville visa hur löjliga "experterna" var genom att ställa ut något så vansinnigt och utan konstnärligt värde överhuvudtaget som bara möjligt - en Pissoar.
Men "experterna" vågade inte erkänna att Duschamp nyss hade klätt av dem helt nakna - för då hade de ju förlorat ansiktet och anseendet.
Deras makt att utnämna vem som skulle få lov att vara "erkänd konstnär" eller inte var vad som stod på spel.
om de hade gett Duschamp rätt, så hade de förlorat sin makt, i ett nafs.
Men det vägrade de, som sagt.
och pga det så bara fortsatte provokationerna att växa i styrka, värre och värre.
Till slut hade det fått ett eget liv.
Dvs nu är provokationen, som du själv säger, konst.
Konstnärerna har förlorat slaget.
"Experterna" har vunnit.
