Är jag sån?

Tjena flashback.
Visste inte riktigt var jag skulle lägga tråden, om någon kommer på en bättre kategori har jag inget emot att den flyttas.
Jag har på senare tid börjat undra vad i mig som egentligen är Jag och vad som är saker man bör arbeta bort genom KBT osv.
Har en historia med droger, depression och psykos. Därför har jag haft mycket kontakt med psykiatri och sjukvården. Men har börjat fundera på sistone om det inte får vara nog snart med min kontakt där i och med att det känns som att det är meningen att jag ska försöka ändra på mig själv och sträva mot någon slags perfektion när det kommer till synsätt och leverne.

Jag har på senare tid börjat se livet som ganska obetydligt, i och med att alla dör i slutändan. Nästan lite cyniskt.
Hade jag levt för evigt hade jag sett meningen med status-jagandet som pågår där _de flesta_ vill klättra högt på karriärstegen och tjäna så mycket pengar som möjligt för att få ett så drägligt liv som möjligt. POFF, allt sånt försvinner när man dör. Sedan har de knappt har tid för familj, vänner och sådant som i slutändan spelar roll.
Har jag ett deprimerat sätt att se på saker eller är jag bara lagt åt det hållet som person, att jag tänker "för" mycket? Förväntar mig inga mirakulösa svar från flashback men önskar mig bara lite olika sätt att se på saken.
Hur ska man avgöra vad som tillhör ens personlighet och vad som inte "ska" finnas där? Som t ex en depression eller en psykos? Vad är normalt?

Känner folk igen sig i det här? Det var svårt att följa en röd tråd men det är öppet för diskussion!

HAHA DÅ VET JAG VEM DU ÄR!


Du beskriver ju en föreställning ur kapitalismen och ser du diverse problem genom
ditt avvikande beteende eller tankar från denna stereotypa modell så säger väl kanske
det mer om hur "köpt" du faktiskt själv blivit av kapitalismen?

Ni unga måste lära er att se det stora i det lilla.
Att goda ting tar sin tid. Ni har inget tålamod längre.

Hujedanemäj.

Har jag tak över bordet och mat på huvudet så är då jag nöjd.

Haha. Jag ändrade trådstarten, insåg att det var ganska irrelevant.


Ja så kan man se det. Samtidigt så ser jag inte mig själv som "köpt". Vi skolas in i ett samhälle där man "måste" dra sitt strå till stacken för att få sin del, även om det så klart inte är rättvist alla gånger. Alternativet är väl att man flyttar ut i skogen och bygger en koja där man odlar potatis och lever uteslutande på detta. Fast även då hade det väl kommit nån kränkt markägare som upptäcker hur bra din potatis är och vill ha sin del av kakan och du har helt plötsligt startat en potatis-odling.

Eller missförstod jag vad du menade med att jag är "köpt" av kapitalismen?

Var mer "food for thought" då vi är i Filosofi.

Ett billigt och legitimt sätt vore annars en hemmabyggd flotte / husbåt?

Det finns ju dock en rejäl gråzon. Från att bo under en stock och leva på potatis till
att snorta kola på ett tonårsarsle uppe i Trump Tower liksom.

Kanske ser det hela lite svart på vitt?

Mycket möjligt att jag ser saker svart på vitt. Försöker vidga mina vyer.

"Läste över" denna biten först, (jävla kaffe)..

Inte konstigt att så många samtidigt har knasiga prioriteringar.
Se vilken skillnad på världen idag mot bara ett par generationer tillbaka?

Kom att tänka på ett klipp med Adrian Brody nu..högst pedagogisk (som han alltid är)

1 min in...


Håller med dig. Så mycket står fel i ordning idag. Och du är nog inte ensam om att
ibland leka med tanken att bara dra ut i skogen och skita i allt.

Bra video! Riktigt intressant ingång han hade, syftar på "Believing in lies we know are false". Inte sett de där filmerna tidigare. Eller är de från en långfilm kanske?

Det han tar upp är också sjukt sant. Även om ideal-debatten är gammal så verkar den inte göra mycket med samhället på individnivå; Man ska vara vältränad, annars är man inte "snygg", och alla strävar efter det perfekta livet medan de drar långsamma penseldrag över sociala medier tills de målat upp sitt "jag". Håller du med om detta?
Känns som vi glider iväg från topic men eftersom det ligger i filosofi så känns det ganska tillåtet

Ja han är bra Brody. Detachment heter den.

Ja och tvärt om också. Vi förstår gott och väl på individnivå men
kollektivet sätter standarden för kapitalismen.

(Som vissa kör på mjukisar hemma och jeansen ute t.ex.)

Vi pratar väl kanske samma nu dock..

Vi kan väl säga såhär: du har ju rätt.

Givet att livet är utmätt, och oberäkneligt, så är egentligen det mesta meningslöst. Det gäller nog att finna en mening i det man gör, istället för i det som görandet skapar. Enligt min mening går livet ut på att må så bra som möjligt. Den som jagar pengar, för pengarnas skull, kommer aldrig att må bra mer än korta stunder då lite extra cash rullar in. Därför handlar det om att tycka om det man ägnar sig åt, om det sedan ger bra med pengar så är ju det en bonus. Men att må dåligt för att tjäna pengar är givetvis meningslöst.

Livet är en prövning även om man försöker undvika de värsta fallgroparna. Jag skulle inte säga att du är cynisk, men du kanske upplever en viss meningslöshet och tomhet givet att du vet att oavsett vad du presterar så kommer det en vacker dag att vara betydelselöst. Det enda som betyder något är hur du mår.

Normal är den som i varje stund klarar av att möta de krav som ställs på en individ som ställer upp på systemkraven om att utbilda sig, ta studielån, skaffa jobb och köpa bostad, ta ännu flera lån, jobba på att betala av dom, sätta av pengar i en privat pensionsfond och i övrigt konsumera så mycket som möjligt i mellantiden, utan att flippa ur någonstans på vägen.

Eftersom vi lever i ett samhälle som drivs av knapphetstänkande som i sin tur drivs på av rikedomskoncentrationen så finns det bara smulor att fånga för 9 av 10. Det blir svårare och svårare att fånga en smula och ramen för normalitetskravet blir snävare och snävare.

Därför har vi ett systembehov av att kunna skilja ut de som bedöms inkapabla att delta i smuljakten. Det sker genom något som liknar fotbolls- eller hockeyregler. Offside, hög klubba, etc men i samhällspelet heter det psykbryt, ADHD, autism, utbrändhet etc. Det tas ständigt fram nya sorters diagnoser/straffregler som sållar bort den tiondel som ska tas ur spelet. Med 10-20 års mellanrum skapas nya kategorier som ska sållas bort så att de "normala" kan fortsätta spela.

De som diagnosticerats tas ur spelet och tilldelas staten som en slags råvara för den industri som kallas Försäkringskassa, Arbetsförmedling, psykvård, etc. Denna humanråvara gör så att skattepengar kan användas till att ge jobb åt normala och är därför en form av arbetsmarknadspolitisk sysselsättningsåtgärd. De diagnosticerade är alltså av vital betydelse för samhällets fortbestånd, om de inte fanns som skäl för att upprätthålla denna industri så skulle samhället få allvarliga problem.

Även asylsökande och 1:a, ibland 2:a generationens invandrare utgör humanråvara för samma system genom att ge normala jobb på Migrationsverket, asylboenden etc. Det är anledningen till att de inte kan finna sysselsättning utan vidare.

Vill man tillbaka in i ekorrhjulet så kan man ta sig dit, det blir alltid någon plats ledig när någon får en diagnos, men man ska ju vara medveten om att pyramiden blir smalare och smalare ju närmare toppen samhället förflyttar sig.