Varför är större meteorider mot jorden så ovanligt?

Att nedslagen är så få beror på att det relativt sett inte finns mycket materia kvar därute som träffar himlakroppar överhuvudtaget, bara spillror från Solsystemets bildande. Jorden har träffats av många fler objekt än Månen (avsevärt högre massa och gravitation), men detta skedde tidigt i Solsystemets historia. De flesta kratrar du ser på Månen är också från denna tid och extremt gamla. På grund av att Månen saknar tektoniska plattor samt andra geologiska och atmosfäriska krafter så har dock det urgamla sargade utseendet bevarats fram till modern tid. Det händer helt enkelt inte mycket på Månen.

Vad är sannolikheten att något är på väg mot jorden oavsett avstånd?

Dessutom upptäcker vi de väldigt sent så det skulle antagligen hemlighållas, lika bra det

Jupiter fungerar som en gigantisk dammsugare som rensar upp. Utan Jupiter så hade vi haft betydligt fler nedslag.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Comet_Shoemaker–Levy_9

Tacka jupiter, jupiter har mkt större dragningskraft och fungerar som en magnet eller dammsugare, dom mindre stenarna brinner upp i atmosfären.

Titt som tätt är väl att ta i. Orsak nr 1 är väl att världsrymden består av oändligt mycket tomrum och oerhört lite materia, risken att denna materia ska träffa jorden är närmast obefintlig. Orsak nr 2 är att de meteoriter som trots allt hittar hit brinner upp i atmosfären.
"Modern tid" är ett ganska kort tidsintervall ur universums perspektiv.

Du hänvisar till en äldre teori som inte är lika självklar med nyare vetenskap.
(FB) Jupiter slungar asteroider mot/från jorden

70% av jordens yta täcks av oceaner, dessa absorberar en stor del av alla nedslag, sen har du atmosfären som absorberar väldigt mycket. Dessutom försvinner spåren relativt fort genom erosion/plattektonik/jordbävningar/havsnivån som skiftar 100+ meter mellan glaciala och interglaciala perioder.

Sen har du alla kometer/meteorer som exploderer i luften innan de träffar ytan, explosioner 10-30 km upp i luften i storleksordningen 1-10 megaton (Tunguska var 5 megaton) antas ske 1-2 gånger per 100 år. Mindre explosioner motsvarande 1-10 kiloton högt upp i atmosfären sker varje år. Chelyabinsk meteoren 2013 var 500 kiloton 20 km upp i luften.


Det är en halvsanning, Jupiter kan även styra meteorer och kometer på kolisionskurs med Jorden genom sitt gravitationsfält.

Lite knöligt att hitta en definition av vad som anses vara modern tid. Allt från tidigt 1800-tal till 2000-talet. Modern Historia verkar vara från medeltidens slut ca 1500-talet och framåt. Kanske beror på vad man talar om. Sportjournalister verkar anse att modern tid är typ 15 bakåt i tiden.

Stockholms länsmuseum verkar anse att modern tid är från 1800 och framåt, då började nämligen det moderna samhället byggas upp. Därför tycker jag helt klart att man kan räkna Tunguska händelsen 1908 som att vara i modern tid det är trotts allt bara strax över 100 år sedan. Båda top 10 listorna av äldsta (nu levande) personer för kvinnor och män var alla levande vid händelsen. Föga förvånande är ingen av dem från Ryssland där händelsen ägde rum. Äldsten var dock hela nio år när det hände.

Tidiga estimat placerar storleken på "stenen" mellan 60 och 190 meter samt en sprängkraft runt 15 MEGAton på mellan 5 och 10 km höjd. Smällen fällde ca 80 miljoner träd på en yta av 2000 km2. Castle bravo provet amerikanerna gjorde (största provsprängningen av amerikanerna) är ungefär lika stor. Senare simuleringar av Tunguska smällen säger dock 5 megaton.

Om inte annat är det skrämmande att en mänsklig byggd bomb (inte i närheten av den största heller), kan fälla 80 miljoner träd från 5-10 kilometers höjd.

Tunguska händelsen var en ganska rejäl sten. Som att någon kastat ubåten Kursk mot jorden i en jävla hastighet, dock sannolikt inte lika fallosformad samt betydligt tyngre (även om Kursk säkert vägde en hel del med fyllda barlasttankar) . Men nu kanske du talar om stenar av bibliska proportioner?

https://en.wikipedia.org/wiki/Tunguska_event

https://en.wikipedia.org/wiki/Russia...e_Kursk_(K-141)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Modern_historia
https://en.wikipedia.org/wiki/Castle_Bravo
https://en.wikipedia.org/wiki/Oldest...f_verified_age
http://www.stockholmslansmuseum.se/f...en/modern-tid/

Det är nog inte så lätt att bedöma Jupiters nettoeffekt på asteroiderna.

I solsystemets begynnelse fanns inga planeter utan materiellt stoff i en roterande skiva krockade och bildade allt större himlakroppar. Med tiden formades hierarkiska system (Titus-Bodes lag) där den mesta materien hölls alltmer åtskild och på de flesta avstånd från solen bildades planeter med månar, ytterligare hierarki och därmed ökad stabilitet.

Men p.g.a. att Jupiter är så tung och befinner sig så pass nära solen så har det inte kunnat bildas någon planet mellan Mars och Jupiter. Gravitationen och antar jag tidvatteneffekter från Jupiter skulle bryta sönder en större planet i den banan. I stället finns där ett antal mindre himlakroppar och en stor mängd småsten vilka fortfarande kolliderar och bygger upp större kroppar. Dessa kroppars banor är ofta mindre regelbundna än planeternas och störningar i asteroidbältet utgör ett hot mot jorden.

Med kometerna är det annorlunda. De färdas runt solen (vanligtvis) i starkt excentriska banor, oftast inte i samma plan som planeterna och asteroidbältet. De flesta kometerna kommer långt bort ifrån och rundar solen på ett avstånd närmare än jordens bana och de som rör sig i ekliptikan kan därför någon gång komma att kollidera med jorden. Dessa kometer har större sannolikhet att träffa Jupiter men också att få sin bana påverkad av Jupiter. Vilket skyddar jorden.

Men vissa tror att det mesta vattnet på jorden härrör från kollisioner med kometer, så det kanske är tur att skyddet från Jupiter inte har varit så hundraprocentigt.

Vad jag förstått har månen betydelse också. Det är en ganska stor måne vi har, nästan lika stor som mars som roterar runt oss.

Intressant ämne, hoppas få mer svar än detta, så slår igång det hela igen

Men det har ju hänt förut. Och det kan ske igen.
Att Jupiter eller Solen skulle vara någon sorts garanterad räddning är väl lite väl optimistiskt.
Om stenen hamnat i en kollisionskurs så har den, även om den inte kommer förrän om en miljon år.

Sannolikheten är ju inte speciellt stor att det ska ske snart, och det är väl nu som vi är som mest oskyddade.
Om 100år har vi säkert teknologin nog att lasra sönder det mesta som kommer våran väg.

Och att månen träffas mer än Jorden tror jag väl inte?
Vi har en atmosfär som skyddar, och kratrarna ligger inte kvar i all evighet som på månen.
Därför den ser så pepprad ut.