libertarianisters syn på klasskillnader?

När man lyssnar exvis på radio mises och dess anhängare så är det tydligt hur skatten ses som "våldsfiniansiering". Var och en ska vara fri att lägga pengar på vad man vill och inte vara tvingade till att betala skatt.

Hur ser ni anhängare av detta på klasskillnader? För att göra vad man vill behöver man pengar. I ett sådant samhälle skulle både utbildning och sjukvård tas från egen ficka, vilket skulle leda till att endast de med pengar (som fått dessa genom arbete i en marknadsekonomi eller genom arv). Men hur ser ni på de utan pengar som varken skulle ha råd till utbildning eller vård? Och de som senare föds i sådana familjer och aldrig få en utbildning och således sementeras fast i understa skiktet i samhället?

Detta skulle direkt innebära att alla inte får samma förutsättningar att leva ett bra liv. De som redan har får troligtvis mer och de som inte har kommer aldrig att få. Är det ett samhälle ni vill ha? Eller skulle vi få ett samhälle där faktiskt chanserna i livet är någorlunda rättvist fördelade? Hur i sådant fall?

Standardsvaret bland libertarianer torde vara privat välgörenhet (och differentierade priser av barmhärtighetsskäl, t.ex. om man går till läkare) till de mindre lyckligt lottade. De brukar nog hävda att samhället skulle bli så rikt med en totalt fri marknad att de fattiga skulle ha det bättre med privat välgörenhet än de har det i en demokratisk välfärdsstat.

Detta är ju en rätt stor faktor (borde vara). Det borde behövas belägg för detta i form av beräkningar för att öht övervägas, att även de i bottenskiktet skulle ha råd med dessa basala saker(lätt att bara hävda och hoppas) . Att handikappade exvis ska ha råd att försörja sig själva till ett bra liv... Om detta ska ske av välgörenhet har man nog en allt för optimistisk syn på den egoistiska människan.

Att tro att folk skulle rösta för höga skatter som bl.a. går till att hjälpa fattiga vore nog att ha en alltför optimistisk syn på den egoistiska människan.

Allt bedöms väll på en skala, men om man identifierar sig som libertarian så borde inte det betyda att man är emot allt vad regering samt centralt styre heter. Det finns samhällsfunktioner som ger värde som privata aktörer är olämpliga att leverera (exempel är polis och militär eller mer "marknadsmässigt" exempel kan vara patentverk). Det finns också funktioner som en cental myndighet är olämplig att leverera (tänk det mesta).

Sen så har du ju dock väldigt mycket däremellan. Till detta hör olika typer av välfärdsfunktioner. Det kan tillexempel vara så att vi gemensamt ska betala så att alla har tillgång till en viss nivå av utbildning, men det betyder ju inte att en regering/central myndighet ska vara ansvarig för att bedriva skolverksamhet. Det kan också vara så att det finns ett värde i att ha någon form av universell sjukförsäkring, men det behöver inte betyda att regeringen ska agera försäkringsbolag. Med andra ord, det kan existera välfärdsfunktioner som är centralt finansierade men som levereras med en marknadsmekanism.

Nu kanske detta resonang inte rimmar väl med en libertian som är emot all form av central inblandning, men även de mest hängivna marknadsförespråkare torde hålla med om det samhälliga värdet av till exempel ett centralt polisväsende.

Ja, tanken på att sådana som Åsa Romson och Mona Sahlin skulle vara duktigare på att spendera våra inkomster/besparingar än vad vi själv är, är väldigt långsökt för nyliberaler och liknande.

Men det är viktigt här att peka på att det är bara tvånget man vill få bort. Det finns inget som hindrar er socialister att skapa socialistfonden. Och till denna fond betalar ni en månatlig avgift. Och så delar Löfven/Sahlin/Romson, eller vilka ni nu sätter som ansvariga, ut pengar från fonden enligt deras socialistiska visdom.

Det är nog säkrast att du tydligt redogör för hur du delar in klasserna. Det skulle kunna handla om nivå på besparingar, eller nivå på inkomst, eller status i arbetet, eller hur ofta folk har sex, eller ?

Här finns flera saker som sker:

a) I Sverige röstar över 50% på vänsterpartier (iaf enligt mitt sätt att mäta). Det är väldigt rimligt att de, i ett nyliberalt Sverige, alla är anslutna till socialistfonden som beskrevs ovan. Dvs om nu Löfvens visdom är att dela ut medel till dessa medellösa personer så är problemet löst. Eller hur?

b) Den fria lönesättningen innebär att så gott som alla kan arbeta och tjäna sitt levebröd. Och det finns väl inget som hindrar att folk gör som min nu pensionerade kollega att man utbildar sig på fritiden vilket han gjorde som ung.
(Henning Sjöström, ökänd advokat, kom från extremt fattiga förhållanden. Men kämpade på med studier parallellt med drängjobbet).

c) Det kommer att dyka upp företag som lånar ut pengar till utbildning. Man återbetalar sedan när man får inkomst. En ren kommersiell verksamhet. (Och de kan också finnas som icke-vinstdrivande varianter för folk som vill investera i återväxten).

Vi har inte samma förutsättningar. Det genetiska "lotteriet" som bestämmer våra gener är inte det minsta "rättvist". Vi får väldigt olika förutsättningar från start.

Det nyliberala samhället tar bort hämningarna och hindren för folk att utvecklas och vara lönsamma.

Det som du och många andra missar är att socialistiska samhällen präglas av stagnation. Ingen investerar, ingen rationaliserar/effektiviserar. Skattemedel slarvas bort. Det viktiga är att ha goda relationer uppåt i den diktatoriska hierarkin. (Att Sovjet/öststaterna hade tillväxt öht berodde på råvaruexport och kopiering av vad kapitalister utomlands utvecklat).

Det nyliberala samhället är precis tvärtemot. Det präglas av hög tillväxt. Det innebär att levnadsstandarden ökar. Och den ökar för alla. Konkurrensen sänker priserna på varor och tjänster. Och det är till gagn för alla.

Så även de som inte levererar så stort värde och därmed har låg lön kommer att få det bättre i det nyliberala samhället. Men fortsätta ha det lika eländigt i det socialistiska.

Sålänge alla betalar går det ju. Om endast de som röstade för det skulle vara villiga att betala utan tvång skulle det uppenbarligen finnas mindre pengar till social trygghet.

Fast det är ju inte dom som spenderar pengar, även om de kan vara med och fastslå budgeten.


Fast jag tror att du är väl optimistisk om dessa pengar skulle kunna bekosta sjukvård för alla.

Jag menar ekonomiskt och levnadsstandardsmässigt. Någon utan kompetens och därigenom inget arbete utan att kunna försörja sig skulle exempelvis tillhöra en lägre klass än en som har råd att utbilda sig och därmed ro in pengar till ett gott leverne.

Jag tror inte att statens utgifter idag skulle täckas av frivilliga donationer, nej.
[/quote]
b) Den fria lönesättningen innebär att så gott som alla kan arbeta och tjäna sitt levebröd. Och det finns väl inget som hindrar att folk gör som min nu pensionerade kollega att man utbildar sig på fritiden vilket han gjorde som ung.
(Henning Sjöström, ökänd advokat, kom från extremt fattiga förhållanden. Men kämpade på med studier parallellt med drängjobbet).
[/quote]
De svaga skulle inte vara attraktiva på arbetsmarknaden och skulle sakna inkomst.

Kanske. Utbildningen skulle kosta hursomhelst. Det gör den inte idag.

Nej precis. Här säger du det ju själv.
Fast tillväxt har vi ju i Sverige.

Som anhängare av den ursprungliga libertarianismen ses klasskillnader ett utslag av ett ofritt samhälle, frihet och strukturella orättvisor går inte ihop. Dras konkurrensen till sin yttersta spets socialiseras samhället av sig själv, ingen tvingas att arbeta åt någon annan, de ekonomiska skillnader som finns kvar grundas i olika preferenser livsstilen t.e.x. individuellt behov, inte hur framgångsrik exploatör man är.

Håller i stort med, men även om det inte finns klasskillnad i form av "kapitalist" och "arbetare" finns det ju fortfarande olika grader av fysiska och psykiska handikapp som hindrar en från att "producera värde" (i bred mening). Detta handlade inte TS om men Trumpetflugan kom in lite på det med sjuka osv.

Där har vi väl inget bättre svar än övertygelsen om folks godhet och vilja att hjälpa sina medmänniskor när de vet att ingen annan (staten) gör det?

Det solklara och uppenbara är ju att klasskilnader uppstår när människor har olika förutsättningar för att införskaffa de ekonomiska nödvändigheterna för ett bra liv. Ta ett extremexempel. En människa med en utvecklingsstörning föds i en familj utan kompetens och konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Hur skulle föräldrarna till detta barn kunna få en tillräcklig ersättning i en ren marknadsekonomi där samtliga människor har minst deras kompetens? Vilket jobb skulle försörja barnet och varför skulle någon betala barnet lika mycket för triviala uppgifter som för någon med unik spetskompetens inom ett sårbart men lukrativt område? Detta går inte ihop i min värld. Förklara hur?

Marknaden är ett utslag av människors sociala behov, ett sätt att allokera resurser, utan solidaritet med sjuka, individer med nedsatt arbetsförmåga återuppstår klassamhället. Människan är en social varelse, individuella skillnader finns visserligen, även i en marknadsekonomi samlas människor i grupper, som vi alltid gjort.

I med att det inte existerar kapitalister i den fria ekonomin, fördelas samhällsproduktionen relativt jämnt till producenterna d.v.s. arbetarna, därifrån fördelas resultatet vidare till behövande.
Rent egoistiskt är det bra om grannarna har det bra, då får det alla det bra, och jag kan utforska livet och katternas mysterier i lugn och ro.

Marknadsekonomin är inte i sig själv "ond", det är ett marxistiskt hittepå utan vetenskaplig grund.