Citat:
Ursprungligen postat av
Winston Smith
Birgitta Ohlsson lyckades, under sin tid som minister, att förolämpa en gäst från Rumänien.
En delegation från Rumänien kom hit för att diskutera rom-frågan. Jag tror att den leddes av en minister, det var i alla fall på hög nivå. Ohlsson var givetvis inte beredd att lyssna på någon annans synpunkter, utan det blev en mästrande uppläxning av den rumänska gästen. Gästen gjorde något så ovanligt som att kommentera detta i svenska media och sade sig ha blivit "förvånad" över Ohlssons uppförande. "Förvånad" på diplomatspråk betyder "jävligt förbannad".
Jag kommer ihåg en diskussion i SR i slutet av 90-talet på temat gay/lesbiska par och internationella adoptioner, en då mycket het fråga. RFSL och andra inom gay-lobbyn drev frågan hårt och krävde att regeringen och de politiska partierna tydligt skulle backa upp deras "rätt" till adoption från andra världsdelar ('utbudet' av små barn för adoption till främlingar från Sverige och Västeuropa är ju i stort sett lika med noll).
Men frågan var också starkt kontroversiell, eftersom 1) de flesta givarländer och stora adoptionsorganisationer var emot gaypar som föräldrar, de ansåg att barn mår bäst av en mamma och en pappa - och denna avoghet gäller nog i stort sett fortfarande från dem, ute i världen. Det är en kritisk punkt eftersom nästan alla internationella adoptioner går via dessa organisationer och adoptionscentra, för att man ska kunna undvika olämpliga och instabila par; det går liksom inte att lagligt bara traska in och köpa ett barn över bordet på något barnhem i Kina eller Zimbabwe och sedan flyga hem igen med det. Dessa organisationer är viktiga för säkerheten, transparensen och trovärdigheten i hela trafiken, både ekonomiskt och medicinskt, och de måste naturligtvis hålla sig väl både med gruppen sökande par och med givarländerna och dessas barnhem , ibland även med de biologiska mödrarna.
och 2) barn som både ser starkt avvikande ut och har en icke-traditionell familj riskerar att bli mobbade och utstötta i vardagen ("dubbelt utanförskap") och det är en fråga som ofta kan vara mycket svår att hantera.
Gayrörelsen och RFSL duckade för båda dessa frågor och körde aggressivt på att *vi
ska ha vår rätt till barn, oavsett var de kommer ifrån!" (av taktiska skäl föredrog man att köra fram internationella adoptioner) och Ohlsson var en stark förkämpe för detta. I debatten i radio mötte hon chefen för en större svensk adoptionsorganisation, en dam i mogen ålder som inte var beredd att strunta i svårigheterna. Damen körde fram båda de här argumentlinjerna och påpekade att många länder helt enkelt vägrade, att en konflikt i sista hand kunde stänga tillgången på barn även för vanliga heteropar och atr det i alla fall knappast fanns några större givarländer som öppet accepterade gaypar som sökande föräldrar. Vi tänker inte smussla med de här frågorna, påpekade hon. Ohlsson slog ifrån sig och sade helt öppet att ja, då får man väl gå vid sidan av de där reglerna då, nog kan man köpa en unge under bordet borta i Kina eller Sydkorea, det vet jag flera par som har gjort - eller satt upp litet kulisser kring fakta i sin ansökan. (Kvinnan från adoptionsorganisationen blev alltför förvånad för att öppet påpeka det märkliga i svaret)
Precis där fick mitt förtroende för "heliga Birgitta" en knäck som aldrig riktigt har kunnat repareras.