Jag har dejtat en person ett kort tag. Nu har jag skickat ett SMS och inte fått svar på fem timmar. Det här är mer regel än undantag.
Jag tycker att det är jättetrevligt när vi ses och han verkar intresserad av mig genom vad han visat på andra sätt (även om vi är i så tidigt skede att vi inte vet var vi står). Men han är ofta jättelångsam med att svara på SMS. Och då är jag inte så att jag vill ha långa chattkonversationer via SMS, jag tycker själv det är ett otympligt medium att kommunicera via, så jag använder det främst för praktiska frågor och ibland ren artighetskonversation, alltid kortfattat, aldrig långa konversationer.
Själv brukar jag alltid svara snabbt. Anledningen till det är enkel, jag tycker det är en trevlig gest att göra det och jag uppskattar om den andra också svarar snabbt. Jag tycker det känns som en trygghet.
Varje gång han inte svarar på jättelång tid så blir jag orolig över att något är fel. Sedan när jag väl får svar så känns det bra igen.
Egentligen gillar jag inte "spel" i dejtingvärlden, jag har ingen lust att leka svårfångad och annat, jag vill bara vara mig själv och jag vill vara tillgänglig om jag känner mig intresserad. (Jag är dock mycket noggrann med att inte vara påflugen, har behov av att känna att den andra är intresserad för att själv kunna bli intresserad).
Men nu börjar jag känna att det här med att jag får vänta så länge på svar på mina simpla SMS ger mig en känsla av att vara i underläge, där jag hela tiden väntar på att få bekräftelse i form av svar på någon fråga jag skickar.
Av mig får han den bekräftelsen direkt, dvs "gratis". Det känns som att det blir en viss obalans där han vet var han har mig hela tiden men att jag däremot blir orolig över varför han inte svarar hela tiden. Så nu börjar jag fundera på om jag också borde börja dröja med att svara på SMS för att jämna ut den här ojämna balansen och slippa känna mig i underläge hela tiden i vår konversation? Dvs så att han också kan behöva oroa sig lite över var han har mig istället för att hela tiden får svar direkt vilket indikerar att jag alltid är tillgänglig för honom.
Det känns en aning töntigt att göra så, men det kanske faktiskt gör skillnad för relationen? Varför ska jag vara tillgänglig hela tiden om inte han är det?
Det bästa hade enligt mig varit att vi båda svarade varandra snabbt, det skulle signalera att vi båda priorterar varandra högt. Då kan man tänka sig att det enklaste vore att ta upp frågan. Men dels är vi inte så långt gångna i vår dejting att det är läge att ta upp den här typen av detaljer, det kanske inte ens utvecklas till någon relation. Dels så är det just en detalj och man ska undvika att gnälla på folk över detaljer, det är viktigare att fokusera på helheten. Det är i nuläget därför mer ur relationsmässigt psykologiskt perspektiv jag funderar kring det här. Och det är därför jag funderar på att själv börja hålla på med "spel" som jag egentligen inte är så förtjust i.
Just nu känner jag mig som en "gratisvara" (dvs att min tillgänglighet är "gratis") när jag svarar direkt på SMSet medan hans tillgänglighet är något man får värdesätta högt eftersom den bara kommer på hans villkor. Som känt har vi människor svårt att uppskatta det som är gratis. Så det gör att min artighet kanske sänker mitt värde i hans ögon?
Kan det vara så att man blir mer intressant av att man dröjer längre med att svara på SMS?
Borde jag vänta med att svara på SMSen som han skickar till mig?
Jag tycker att det är jättetrevligt när vi ses och han verkar intresserad av mig genom vad han visat på andra sätt (även om vi är i så tidigt skede att vi inte vet var vi står). Men han är ofta jättelångsam med att svara på SMS. Och då är jag inte så att jag vill ha långa chattkonversationer via SMS, jag tycker själv det är ett otympligt medium att kommunicera via, så jag använder det främst för praktiska frågor och ibland ren artighetskonversation, alltid kortfattat, aldrig långa konversationer.
Själv brukar jag alltid svara snabbt. Anledningen till det är enkel, jag tycker det är en trevlig gest att göra det och jag uppskattar om den andra också svarar snabbt. Jag tycker det känns som en trygghet.
Varje gång han inte svarar på jättelång tid så blir jag orolig över att något är fel. Sedan när jag väl får svar så känns det bra igen.
Egentligen gillar jag inte "spel" i dejtingvärlden, jag har ingen lust att leka svårfångad och annat, jag vill bara vara mig själv och jag vill vara tillgänglig om jag känner mig intresserad. (Jag är dock mycket noggrann med att inte vara påflugen, har behov av att känna att den andra är intresserad för att själv kunna bli intresserad).
Men nu börjar jag känna att det här med att jag får vänta så länge på svar på mina simpla SMS ger mig en känsla av att vara i underläge, där jag hela tiden väntar på att få bekräftelse i form av svar på någon fråga jag skickar.
Av mig får han den bekräftelsen direkt, dvs "gratis". Det känns som att det blir en viss obalans där han vet var han har mig hela tiden men att jag däremot blir orolig över varför han inte svarar hela tiden. Så nu börjar jag fundera på om jag också borde börja dröja med att svara på SMS för att jämna ut den här ojämna balansen och slippa känna mig i underläge hela tiden i vår konversation? Dvs så att han också kan behöva oroa sig lite över var han har mig istället för att hela tiden får svar direkt vilket indikerar att jag alltid är tillgänglig för honom.
Det känns en aning töntigt att göra så, men det kanske faktiskt gör skillnad för relationen? Varför ska jag vara tillgänglig hela tiden om inte han är det?
Det bästa hade enligt mig varit att vi båda svarade varandra snabbt, det skulle signalera att vi båda priorterar varandra högt. Då kan man tänka sig att det enklaste vore att ta upp frågan. Men dels är vi inte så långt gångna i vår dejting att det är läge att ta upp den här typen av detaljer, det kanske inte ens utvecklas till någon relation. Dels så är det just en detalj och man ska undvika att gnälla på folk över detaljer, det är viktigare att fokusera på helheten. Det är i nuläget därför mer ur relationsmässigt psykologiskt perspektiv jag funderar kring det här. Och det är därför jag funderar på att själv börja hålla på med "spel" som jag egentligen inte är så förtjust i.
Just nu känner jag mig som en "gratisvara" (dvs att min tillgänglighet är "gratis") när jag svarar direkt på SMSet medan hans tillgänglighet är något man får värdesätta högt eftersom den bara kommer på hans villkor. Som känt har vi människor svårt att uppskatta det som är gratis. Så det gör att min artighet kanske sänker mitt värde i hans ögon?
Kan det vara så att man blir mer intressant av att man dröjer längre med att svara på SMS?
Borde jag vänta med att svara på SMSen som han skickar till mig?
