Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

EH hade år 2005 dömts för grov misshandel och vållande till annans död till fängelse i fem år. NA som var EH:s dotter hade avlidit genom blödningar i hjärnan vilka ansågs ha uppkommit genom trubbigt våld och eftersom inga tecken på yttre våld fanns, ansågs det klarlagt att hon avlidit pga. skakvåld.
I januari 2013 beviljade HD resning i fråga om ansvar och skadestånd.
I det aktuella målet yrkade EH att han skulle frikännas och åklagaren godtog
detta. I resningsärendet fanns ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd
där det angavs att det inte kunde avgöras om den ena dödsorsaken var mer
sannolik än den andra samtidigt som sannolikheten för ett icke våldsrelaterat
uppkomstsätt inte kunde anses vara helt obetydligt.
Hovrätten ogillade åtalet.

EE hade år 2009 dömts för grov misshandel av sin dotter LE till fängelse i
fyra år genom att ha utsatt henne för våld, då hon hade tillfogats bl.a.
smärta, blåmärke, blödningar i huvudet och hjärnan samt fraktur i skallen,
benen och fotlederna. Därutöver hade han misshandlat LE genom att utsätta
henne för yttre våld och tillfogat henne smärta och fraktur på ena armen.
HD beviljade EE resning i fråga om ansvar och skadestånd i december
2013.
I det aktuella målet yrkade EE att han skulle frikännas och åklagaren godtog
detta. I HD:s resningsbeslut togs hänsyn till att det inte hade varit en normal
förlossning utan en riskförlossning och att LE kunde ha ådragits merparten
av sina skador under förlossningen samt p.g.a. låga D-vitaminnivå. Av Socialstyrelsens
rättsliga råds yttrande framgick att det inte kunde hävdas att nå-
gon av de bedömningar som gjorts fullt ut bevisade eller i praktiken uteslöt
misshandel eller någon alternativ hypotes.
Hovrätten ogillade åtalet.

Målet gällde SE som pappa till barnen TE och SaE och som enligt åtalet
hade tillfogat SaE smärta, skada och/eller sjukdomstillstånd såsom revbensfraktur,
ögonbotten/näthinneblödningar och blödningar i hjärnan genom att
kraftigt skaka hennes kropp och vid ett tillfälle dessutom trycka sina händer
hårt mot hennes bröstkorg. SaE var då nästan två månader gammal. Vidare
gjordes det gällande att SE hade tillfogat TE smärta, fraktur i hjässbenet,
ögonbotten/näthinneblödningar, blåmärken och blödningar under hårda
hjärnhinnan genom att kraftigt skaka hans kropp, dunka hans huvud mot sin
bröstkorg samt genom att kraftigt dunka TE:s huvud mot ett skötbord. TE
var då drygt två månader gammal.

Både Socialstyrelsens rättsliga råd och en läkare ansåg att vissa av skadorna
som barnen hade med säkerhet hade uppkommit genom yttre våld medan
vissa andra skador mer sannolikt uppkommit genom yttre våld än genom
sjukdomstillstånd. Andra läkare och sakkunniga lyfte fram att graviditeten
hade varit riskfylld, att förlossningen hade varit komplicerat och att TE och
SaE kan ha haft olika sjukdomar som kan förklara samtliga de skador de
hade.

Hovrätten fann att det inte kunde uteslutas att SaE hade drabbats av sinustrombos
(blodpropp), att barnen led av benskörhet, att revbensfrakturen hade uppkommit vid normal spädbarnshantering eller att frakturen i hjässan hade uppkommit av ett mindre våld mot huvudet. Vidare kunde inte blödningarna åldersbestämmas, varför det inte gick att fastslå att de hade uppkommit inom den i åtalet angivna tiden. Sammanfattningsvis ansåg hovrätten att det
inte kunde uteslutas att skadorna hade uppkommit före tiden för åtalet och
på andra sätt än de som hade angetts i åtalet. Hovrätten ogillade åtalet i dess
helhet.

I de domar hovrätterna har meddelat sedan HD:s dom har det ställts mycket höga krav på bevisningen. Eftersom det i samtliga fall saknats entydiga utlåtanden eller rättsintyg som pekar ut våldshandlingar som enda sannolika orsaken bakom spädbarnens allvarliga skador, har samtliga åtal ogillats.