Hur kan planeterna ligga kvar i sina banor?

Då är man nästan inne på frågan om Månens placering. Enligt vetenskapsmännen är Månen på väg bort från Jorden, till den dag den hittat sin naturliga/rätta bana, som tydligen är längre ut än idag.

Du får gärna länka till någon sådan vetenskapsman. Jag tror inte du hittar någon, det skulle möjligen vara någon med stort rufsigt hår som bor i en husvagn Mojaveöknen och har lustiga teorier om allt möjligt.

Att månens medelavstånd från jorden ökar är ett faktum, närmare bestämt med 3,8 cm per år och det har vi kunnat mäta noggrant med laser sedan slutet av 60-talet då man placerade speciella reflektorer på månen. Det finns däremot ingen särskild "naturlig" eller "rätt" bana som månen strävar mot. Månens bana är rätt och naturlig idag, den var rätt och naturlig för en miljard år sedan och den kommer att vara precis lika rätt och naturlig om en miljard år med fast den kommer att vara många tusen km längre bort. Det är ju tidvattenkrafterna som gör att avståndet ökar och balansen mellan centrifugalkraft och gravitation är hela tiden naturlig, rätt och perfekt.

Är det inte så att värme vidgar och kyla krymper.
närmre vi kommer solen mer värme vibrationer skapas mellan solen jorden , du
trycks vi ifrån solen. så länge solen lyser så är vi kvar i vår bana .
rotationen på jorden kyler ner ytan från värmen från solen, ju fortare vi snurrar ju närmare
kommer vi solen lol, att under rotationen blir ena sidan på jorden kallast fortare
så då rör sig jorden runt solen .

elektromagnet om man virar runt en spik snurrar energin runt spiken
som blir magnetisk eller vad hehhe sätter energin fart på molekylerna i
spiken då materialet i spiken blir varm och vill ut i rymden men materialet vill
ersättas med typ kallt järn å därför drar plåt eller järn ihop sig kanske

Är glödande järn också magnetiskt ?

Nej det har inte med termisk expansion eller magnetism att göra heller. Banmekaniken är väldigt lätt att förstå och bygger på gravitation och centrifugalkraft vilket har förklarats tidigare. Svårare än så är det inte.

Uppenbart eller svårt?
Frågeställningen plågar mig inte alls. Beror det på att jag förstått något som du inte förstått, eller är det tvärt om?

Som jag ser det relaterar frågeställningen till två frågeområden:
– Hur upprätthålls planeters rörelse i enlighet med grundläggande fysikaliska lagar?
– Ungefär hur gick det till när solsystemet bildades och fick sin nuvarande utformning?

Newtons lagar och planetär rörelse
Om vi avvaktar med hur det hela kom till och börjar med hur det är nu, så är solsystemet väldigt stabilt. Planterna och månarna finns exakt där dom ska finnas. Gravitation, cirkulärrörelse och avsaknad av friktion i kombination gör att allt fortsätter på samma sätt som det varit länge. De jämviktslägen som planeter och månar befinner sig i är stabila jämviktslägen. Om en planet råkar ut för en störning, t.ex. från en meteor, så förändras ändå inte banan nämnvärt.

Hur bildades solsystemet och jorden?
Här borde någon med bättre kunskaper i kosmologi än jag förklara. Jag har uppfattat det ungefär så här. I samband med galaxens födelse var det mest vätgas i rörelse. En expanderande rörelse, med inslag av turbulens och cirkelrörelse. En "klump", som innehöll vårt solsystems massa drogs ihop av gravitationen, hela tiden under det att massan roterar. Nästan all massa samlas i solen, men några mindre "klumpar" med olika sammansättning och massa "landar" som planeter på vissa avstånd från solen, inte långt från där de finns nu.

Kortversion?
Det är inte min specialitet att fatta mig kort. Det här var ändå ett försök att förklara solsystemets uppkomst och planerernas rörelse på några få rader.

–

Jag tror att det har att göra med att solsystemet skapades ursprungligen från en nebulosa som hade en "rotation" eller vad fysikerna kallar det. Stjärnan (solen) skapades först och därefter planeterna av det stoftet som blir "över". Varför de ligger hyffsat på ett plan är pga av centrifugalkraften (tror jag). Eftersom solen har en rotation så följer den här disken (då), planterna (nu) efter. Det du kan ta reda på är om våran sol har ett liknande beteende som tex Alfa centauri, våran närmsta granne.

Solen utgör någonstans kring 99% av all massa som finns i vårat stjärnsystem.
Majoriteten av all materia som var aktuell under dess bildade hamnade med andra ord i solen eller slungades ut och den lilla pytterest som klarade sig är kvar i stabila banor som planeter, dvärgplaneter, månar och asteroider (och en del periodiska kometer med banor som förr eller senare slutar i att de blir uppkäkade av Solen, utslungade ur solsystemet eller gradvis hamnar i mer stabila banor).

Det har gått ~5 miljarder år sedan solsystemen formerades så de objekt som fortfarande har stabila banor är resultatet av en form av kosmologisk evolution. Hade du ställt samma fråga för 4.5 miljarder år sedan hade svaret troligen blivit att banorna inte är stabila för majoriteten av alla objekt (som du kunde observera då) kommer absorberas av Solen eller slungas ut ur systemet.

Om gravitation attraherar planeter i riktning mot solen samtidigt som rotationen slungar massan utåt, och planeterna bibehåller sin position genom att krafterna motverkar varandra så att summan blir noll, så finns där ju ingen kraft som verkar i någon riktning, eller hur?

Centripetalkraft (centrifugalkraft finns ju inte) är ju något som uppstår ur acceleration och deceleration, som när man snurrar en slägga och hela tiden riktar rörelseenergin i sidled. Det är inget nollsummespel.

För att centripetalkraft och gravitation ska förklara hur planeterna kan behålla sina positioner så behöver de båda krafterna beskrivas med en kontinuerlig kraftutveckling som kräver en energimängd som hela tiden går åt och genereras för att upprätthålla tillståndet. Bara för att krafterna balanserar varandra så räcker det ju inte att skriva =0 och lägga det till handlingarna. Energin som går åt är ju 1=1, inte 0. 0 finns inte utanför vårt huvud, i verkligheten är det alltid två eller flera mätbara mängder som vi omvandlar, om vi är på rätt spår.

Hur och var samt varför genereras energin som krävs för att utveckla en kraft som gravitation?

Hur och var samt varför genereras den energi som krävs för en konstant acceleration som är nödvändig för att planeterna ska slungas utåt i ett jämviktstillstånd som blir 0?

Om det är rörelseenergi som har ursprung i en impuls som är lagrad som potential så skulle solens gravitation ha sugit in planeterna för länge sen. Eftersom planeterna ligger kvar och interaktionerna mellan kropparna endast yttrar sig som wobbel och annat småtjafs, så är det ju ett nollsummespel vi observerar, med lite fluktuationer kring nollan. Det betyder ju att ingen signifikant energi går åt, vilket i sin tur betyder att det inte heller finns någon kraft.

Hur man än vänder och vrider på det, så kan inte centripetalkraft och gravitationskraft förklara det vi ser i solsystemet, för både attraktion och acceleration kräver energi kontinuerligt och att generera den energin måste förklaras och kvantifieras. Ingen har väl förklarat var energin kommer ifrån som krävs för att dra i materia med en hastighet av 9.8m/s? Inte heller var energin som konstant acccelererar planeterna till så höga hastigheter att de inte faller in mot solen kommer ifrån?

Den enda energi vi ser och mäter är strålning, och den ser inte ut att räcka till.
En förklaring som verkar rimlig är att energidensiteten i vakum är inblandad. Ett fenomen som skulle funka är en virvel, där kraften som håller strukturen inte kommer från kropparna, utan omgivningen.

En pilotwave av termisk strålning är en tilltalande förklaring. En våg är en möjlig förklaring till hur endast strålning skulle kunna både hålla materia på en position samt få den att röra sig i en riktning, och det funkar också för att förklara rymdens krökning. Gravitation skulle då kunna vara kraften i vågdalen, som snarare pressar uppåt än drar neråt, och konstant acceleration är närvarande genom att kroppen glider i motsvarande hastighet som underlaget rör sig i andra riktningen. Vi kanske surfar på en våg av solenergi, det skulle förklara varför man blir så torsk på att surfa

Eller så expanderar universum och det är det vi ser. Jag orkar inte räkna på den skiten, men någon kanske kan kolla hur mycket skillnad det skulle göra? Expansionen accelererar väl också?

Nej, inget annat än den extremt obskyra gravitationskraften krävs

Jag skulle starkt rekommendera dig att testa spela: Kerbal Space program.

Däri blir man snabbt insiktsfull i hur stabila gravitationen gör banorna.