Konstigaste arbetsintervjun någonsin!!!

Blev uppsagd för något år sedan, och var i akut behov av jobb så gjorde det många arbetslösa gör i ett sådant läge - att helt enkelt göra ett massutskick av CV och personligt brev. Under en månads tid måste jag ha skickat flera hundra ansökningar, både spontansökningar och faktiska annonser, oavsett om jag hade kriterierna för jobbet eller inte. Trögt gick det, fick knappt några svar och började smått ge upp.

En månad senare hade jag blivit förslappad av arbetslöshet, ställt om dygnet och drack rätt friskt. Då började helt plötsligt mobilen gå varm, för nu hade väl alla företag gått igenom ansökningarna och börjat rekrytera. Kunde få flera samtal om dagen från olika rekryterare som ville hålla telefonintervju om jobb jag helt glömt bort att jag sökt. Min vardag blev mycket ansträngd.

Ett vanligt samtal kunde se ut såhär-

- Hej, jag heter Kristina och ringer från Manpower bemanning, du har sökt jobb här som
kylskåpsmontör och jag undrar om du har tid att hålla en telefonintervju?

- Öhhh, ja.. Det kanske jag har, eller va, var det kylskåp sa du?..

- Ja just precis, som en början tänkte jag fråga lite om hur du tycker man sköter kundkontakt på bästa
sätt, vi lägger nämligen stor vikt vid ett professionellt bemötande blablabla

- Öhhh, ja.. Alltså för mig är det ju viktigt med kundkontakt.. Att man pratar med kunden alltså, typ.
Annars kan det ju bli missförstånd?..

- Eh, ja juste. Men exakt hur tycker du man ska sköta kontakten, har jobbat mycket med privata
kunder förut?

- Njaaa.. Egentligen är jag väl kanske inte så jävla bra på kundkontakter...

Och så såg det ut, samtalen avlöste varandra och jag hade fullt upp med att försöka komma ihåg vad fan jag sökt. Tillslut lyckades någon ringa då jag inte var nyvaken eller bakfull och kunde således göra ett gott intryck och fick jobbet, men det tog ett tag.

Intervjun hos min senaste arbetsgivare var lite udda. Jag kommer i tid och blir hänvisad till ett bord för att vänta.
In kommer arbetsgivaren, som är iklädd en Trazan & banarne-kostym(!).
Jag blir lätt chockad men spelar oberörd. Därefter sitter killen och talar om sig själv och hans liv i cirka 45 minuter.
Jag säger inte mycket mer än "Jaså?, Ok, Kul!, Där ser man" under "intervjun".

Han avrundade med "jamen du verkar ju vettig, du är anställd".

Jag blev en gång lurad att gå på en intervju för ett jobb som utlysts som en kvalificerad position, men som vid mötet visade sig vara ett jobb som telefonförsäljare.

Detta framgick varken i annonsen eller under telefonsamtalet, utan annonsen utformades på ett sådant sätt att man kunde dra slutsatsen att de vände sig till högskoleutbildade (vilket jag är). Under själva intervjun presenterade dock två väldigt sliskiga gubbar med kotlettfrillor att jobbet går ut på att ringa runt till folk/företag och erbjuda dessa deras tjänster, till provisionslön.

Inte nog med att jag blev "ditlurad", utan jobbet i sig verkade helt fruktansvärt. Gubbarna nämnde att de regelbundet (ett par ggr i timmen ) skulle övervaka säljarna samt även automatiskt registrera hur många gånger man lyfter luren per timme, hur länge varje samtal varade, osv. De varnade till och med att "hoppas du är psykiskt stark, för detta kan vara påfrestande för många". Givetvis flikade de in med att de kommer att följa upp samtalsstatistiken och "prata" med de som lyft luren det minsta antalet gånger osv.

Det var den konstigaste intervjun jag gått på.

Jag var nyexad och sökte alla möjliga jobb samtidigt som jag fortfarande levde studentliv med mycket festande. En dag ringde en person och började entusiastiskt genomföra en spontanintervju med mig för en tjänst jag inte hade ett minne av att ha sökt. Efter kanske en halvtimmes intervju där jag desperat försökte svara så käckt och kunnigt som möjligt på alla frågor samtidigt som jag hysteriskt försökte lista ut vad det var för tjänst det egentligen handlade om erbjöds jag en lön jag absolut inte kunde säga nej till, och vi kom överens om att jag skulle börja vid månadsskiftet. När vi lade på visste jag fortfarande inte vad det var för jobb jag hade fått, men det sista jag fick höra gav mig en liten ledtråd: "Hälsa Gabriel så gott från mig!"

Jag hade ett svagt minne av att jag pratat med nån Gabriel på en fest helgen innan, och efter en del snokande via kompisar visade det sig att jag tydligen hade ägnat en kväll åt att ljuga mig blå inför den där Gabriel, som gått på allt jag sagt och blivit så imponerad att han genast berättat för sin chef om mig. Jobbet var som projektansvarig i en verksamhet helt utanför mitt kompetensområde. Det sjukaste var att de aldrig bad om att få se några papper på den utbildning och erfarenhet jag hade sagt att jag besatt. Då hade jag ju blivit avslöjad direkt :/

Jag jobbade där ett halvår och chefen tyckte att jag var toppen, men jag skämdes så mycket för mina lögner och var hela tiden så rädd för att bli avslöjad att jag kände mig tvungen att säga upp mig till slut.

Det är fullt normalt i branschen oavsett om det handlar om försäljning eller inte. Har jobbat med support och även då genererade telefonsystemet statistik över tillgänglighet, antal besvarade samtal, genomsnittlig amtalslängd. Detta var grunden i hur vår bonus beräknades. I början när man inte hade så bra siffror fick man komma in till chefen som visade vad andra hade och gav olika råd hur man kunde förbättra dem.

Det konstigaste jag har varit med om under en intervju var faktiskt för någon månad sen när jag fick frågan


"Har du något emot att företaget du har ansökt till ägs av judar"

Jag svarade väldigt tyst nej och samtidigt var jag väldigt väldigt fundersam.

Det handlade om ett spelbolag här på Malta som styrs av några killar ifrån Israel.

Fick jobbet men blev sparkad efter två dagar skummaste skitet jag varit med om.

Låter hemskt att ha sånt hängandes över sig som telefonförsäljare. Dels då man väntas pressa sig med samtalsstatistikens siffror, dels då det blev väldigt tydligt att cheferna skällde ut de som sålt minst.

Branschen är rätt sjuk. Inte bara för vad jobbet faktiskt går ut på utan mest för att man behandlar folk så otroligt illa. Jag känner flera som jobbat med olika typer av telefonförsäljning som blivit psykiskt knäckta av det då pressen är så stor från båda håll. Kunderna hatar en och cheferna hatar en med. Det finns säkert vissa telefonförsäljarjobb som är ok men jag har då aldrig hört talas om nåt.

På min första arbetsintervju så snubblade jag in. trampade på skosnöret som jag inte knutit hårt nog så det var pladask i golvet, jag var 20 år då å sökte ett sommarjobb på en av matbutikerna i tätorten. Chefen som intervjuade mig trodde jag var full så jag fick traska iväg hem. Jag fick dock sommarjobbet på en annan matbutik på orten.

Skulle för några år sedan till en tjänst inom kommunal sektor här i GBG.

Vi hade stämt av en tid på morgonen, och jag tog mig upp och var där typ 20 min innan för att visa att jag var alert. När jag kom till receptionen frågade jag efter kvinnan jag skulle träffa, varpå receptionisten tittar på mig med stora, förvånade ögon och säger "hon är inte här..."

Hon förklarar sedan att chefen meddelat att hon skulle jobba hemma just den dagen och måste ha "glömt" att hon skulle ha ett möte med mig. Jag frågar då om receptionisten inte kan ringa chefen och fråga om hon kan komma in för vårt möte, men då fick jag svaret att det förmodligen inte lär gå. Jag ringer då chefens mobilnummer, varpå hon verkar förvånad att jag ringer, innan hon kommer på att hon borde ha dykt upp på morgonen.

Hon säger då att hon minsann är ganska upptagen och frågar om vi inte kan ha ett möte i nästa vecka, varpå jag svarar att jag tagit mig dit specifikt för vårat möte och att det kommer bli fel i min planering om jag ska åka hela bussvägen till stället en gång till. Hon ber då en kollega intervjua mig, som givetvis är totalt oförberedd på detta och troligen skulle haft rast precis då.

Efteråt ringde chefen upp mig och ville anställa mig, men jag tackade nej. Efter ett så dåligt intryck gick det inte att rädda intervjun.