Varför är smal inlärning viktigast?

När man får en fråga som "vad är svaret, ettusensexhundratjugoett gånger tolvtusenetthundratretiotvå?" och varje gång vet jag att svaret kommer alltid vara ett nummer/siffror. Problemet är att svaret "ett annat nummer inte duger, utan de vill veta vilket nummer".

Det känns ganska korkat att man väljer att det bara finns ett svar rent generellt , just skolans matematik lär ju ut att tänka smalt. Om någon frågar om jag tror på gud och jag svarar ja blir deras slutsats att jag är kristen.

Men om jag ställer frågan till någon du har 1 kg socker, 1 kg mjöl, 500 gram salt, pasta , tonfisk på burk, tomatsås, sallad, vad kan du laga för mat?

Hur många har intelligensen där egentligen? Nästan ingen har förmåga att tänka abstrakt, men bara smalt kring matematik som rör endast siffror konkret.
Varför finns det inga ämnen där man försöker tänka matematiskt kring möjligheter och inte bara siffror? I mina ögon är skolor för idioter egentligen som tycker man ska begränsa sitt tänkande och att det ofta finns ett svar bara.
Ett vardagligt problem är idioter som saknar intelligens för de passerat i ett urkorkat system som baseras på tänka rakt fram endast, det kan inte se alternativa vägar.

Du glömmer bort att vi ofta delar upp stora problem i mindre problem för att lösa dem. Det matematikexemplet du tog upp är "smalt" men kanske en nödvändig delfärdighet för att behandla ett större problem.

Vi kan även se det som matematik att resonera om vilka proportioner av ingredienser som är rimliga för att laga en maträtt, eller hur vi kan dela upp ingredienserna för att få ut så mycket mat som möjligt av det vi har.

Angående det smala tänkandet gällande att du skulle vara kristen när du säger att du tror på gud beror nog på att det är mest sannolikt givet förutsättningarna att du skulle vara det. Människor placerar attribut i fack och sätter stämplar på dem för att underlätta för sig själva och sitt tänkande, en slags inre organisering av sina tankar. Jag tror att det är något naturligt. Hade du varit en troende indier klädd som en hindu så hade folk förmodligen också placerat dig i facket av någon "österländsk religion". Det är väl inte så konstigt egentligen?

En annan sak man drar exempel som
Det verkar rätt irrelevant att tänka kring vad äpplen kom ifrån och möjligheten att skaffa nya Äpplen? Eller hur fick han tag på Äpplen? Vad är värdet i äpplen? Finns det tillgång till hämta flera Äpplen? Vad är meningen med att sitta och räkna äpplen om man har ingen som helst aning om varför?


Att anta jag är kristen är ren idioti egentligen när man kunde ställt frågan om jag var kristen?
Det är som jag antar du åt falukorv till lunch, för det är en vanlig lunch.

Jag menar inte det är fel att tänka matematiskt och med siffror men det är endast de sättet som tar plats, allt är inlärt med att vara enkelspåriga och att det bara finns ett sätt.
Ändå får man lära sig att mycket visade sig vara fel , men alla ska lära sig att "följa John" och att man inte får tänka fritt.

Du ser för rakt och ordagrannt på problemet. Det är inte äpplena och päronen du ska lära dig, det är matematiken bakom äpplena och päronen. I det här fallet är det uppenbart subtraktion du ska lära dig inbakat i en kontext som känns mer greppbar. Matematiken är abstrakt så vi använder ofta metaforer, här i någon slags påhittad situation, för att förenkla tänkandet.

Ja, jag påstår inte att människor (inklusive jag själv) inte är efterblivna och ställer idiotiskt formulerade frågor - det är de.

Matematiken bygger på en systematik (som följer av en axiomatisk grund) så det finns logiskt rätt och fel. Det gör att du inte kan tänka hur som helst i det systemet. Däremot är du fri att tänka som du vill utanför det systemet. Av praktiska skäl ska vi nog vara glada att vi har en slags gemensam grund kring matematiken. Hur vore det om Pelle tog ett lån på en 10 miljoner och gav bort 5 miljoner till Stina och söp bort 3 millar, men han fortfarande satt inne på 10 miljoner enligt honom själv men inte enligt banken och resten av världen?

Jag skulle vilja hävda att "smal inlärning" inte är det viktigaste, men en viktig, ibland nödvändlig del och förutsättning för en "bred inlärning".

Håller med Adolf, det du kallar smal inlärning är inte lika viktigt som det du kallar bred inlärning, men om du inte har lärt dig det smala händer det att du inte klarar av det breda.

Ofta tränar man sin breda förmåga på projekt eller uppgifter där smala kunskaper måste tillämpas. Ska man träna på "bred" inlärning så bör du ta dig för svåra, komplexa problem, och då måste du inte bara kunna det smala utan även förstå det och kunna manipulera det.

Att lära sig multiplikationstekniker handlar inte bara om att vissa tal behöver multipliceras, det lär studenter hur man tar sig an problem, hur man manipulerar algebra och så vidare. Det är bredare än bara svaret. I skolan slutar man ju multiplicera stora tal med varandra när man väl kan det. Det är väl ett tecken på*att intresset inte är mutliplikationstekniken som sådan, utan det hela är ett av leden i en bredare inlärning.

Jag förstår att de handlar om att man använder äpplen i pedagogiskt sätt att förklara, även om det mest är metaforer så menar jag mest att de sättet att tänka är väldigt irrelevant egentligen.
Även om det rör sig om pengar så är det pengar in och pengar ut, istället för att tänka finns det en billigare affär? Finns det en annan lösning på ekonomiska problemet?

Om man ska koka makaroner så räknar man ju inte antalet makaroner, åtminstone gör inte jag så.
Och samma gäller ekonomi, det spelar ingen roll om man har 50 000 i månaden om man spenderar allt på välja dåliga abonnemang och avtal utan att se över sina möjligheter att få ut så mycket som möjligt.

Det är inte matematiken jag är irriterad på utan att det saknar komplement , det finns nästan inget ämne som handlar pedagogiken kring att se över möjligheter, som möjlighetslära endast sannolikhet ungefär som uppviglande till risktagande .

Om vi tar exempel hur en lärare talar om att när man går över vägen så tittar man åt höger och sen tittar man åt vänster sen går över vägen, och jag har sett ungar som tittar åt höger och vänster och springer över vägen fast det kommer en bil som får tvärnita.
Ungefär samma sak gällande matematik, någon har lärt sig att räkna hur bra som helst men det är helt värdelöst om det inte kan använda sina kunskaper på korrekt sätt, de blir istället ritualiserat och något man bara gör för det är vad man lärt sig.

Problemet är att allt skulle ebba ut i ett evigt nät av frågor som skulle behöva besvaras samtidigt. Istället utgår vi från en fråga eller påstående och besvarar följdfrågorna en i taget för att göra det praktiskt hanterbart och genomförbart.
Nej, men du kanske rimlighetsbedömer eller uppskattar.

Det finns regressionsanalys som är en del av matematiken inom statistik. Där kan man till exempel bedöma (gissa) sannolikheten för vissa utfall och ta beslut byggt på analys av data. Kan användas exempelvis inom ekonomi. Det är i någon mening ett sätt att se över möjligheter. Ur ett pedagogiskt perspektiv tror jag att det är lite som jag skrev ovan. Det blir för mycket att ta in och behandla på en gång om man inte delar in större problem i mindre. Det går helt enkelt inte att hantera och då lär man sig inte någonting istället. Sen kan det mycket väl vara så att man behandlar "smala" problem i för stor proportion till de "breda" och då är det där problemet ligger istället.

Ja, då är det ett praktexempel på när man inte fått eleverna att tänka både "brett" och "smalt". Man kanske inte har motiverat varför man ska se sig till vänster och höger innan man går över vägen. Sen finns det ju även biologiska faktorer som spelar in för att barn gör dåliga bedömningar. De har till exempel svårare att bedöma avstånd och hastighet jämfört med vuxna.

Man kan tro att det är så, men just filosofi borde varit något man kunde haft i skolan. Det handlar om att ställa frågor och föra argument i sin helhet, inte inom ett litet område som rör endast livsåskådningar och sånt.
Att bara aktivera den delen av hjärnan av ifrågasättande och inte bara köpa allt rakt av naivt.



Kreativa tankegångar som uppmuntras lär inte bli överbelasta, snarare ostimulerade om det aldrig används.
Men av någon anledning så förknippas endast kreativitet med konst, musik och kultur. Det handlar om mycket mer än så, att vara kreativ handlar om att göra något av vad man har också. Men ska man komma ihåg allt i ett logiskt mönster så blir det nog överbelastat. Att känna till alla kombinationer är inte samma sätt som att räkna ut dom.


Absolut, jag menar mest att vissa gör bara som de har lärt sig utan att veta varför.
Det var något jag hörde om någon som skar av bitar av en stek för så hade alltid henne mamma gjort och hennes mamma innan dess, och de visste inte varför men när det tog reda på varför så handlade de om att gammelmor hade haft en väldigt liten ugn och gjort så för den skulle få plats. Men ingen hade frågat varför man gjorde så, utan istället gjort så själva bara.