Bör kvinnor frågestrejka mot män som inte ställer frågor tillbaka?

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6509215

"
Är det dags för kvinnor att börja frågestrejka? Det är DN:s litteraturkritiker Åsa Beckman som har satt fart på debatten i en krönika idag, där hon beskriver hur män svarar länge och väl på kvinnors frågor, men när harangerna är slut blir det tyst - för männen ställer inga frågor tillbaka.

Vi pratar med Åsa Beckman och med Ulf Mellström, genusforskare vid Karlstads universitet och vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing."

Vad anser ni om detta?

Barnslig dynga. Men när kvinnor börjar prata om annat än enbart sig själva så blir det nog bättre överlag.

Så är det. kvinnor vill väldigt gärna tala om både det ena och det andra, de beskriver gärna sina
problem på arbetsplatsen och dylikt men de är inte intresserade av lösningar bara att prata om
dem, män generellt är problemlösare så de erbjuder lösningar vilket kvinnor inte är intresserade av.

Kunde inte brytt mig mindre.
De vet garanterat mer än mig eftersom de jobbar med sånt där (anses ju vara experter...) men jag tror ändå att vad de där människorna säger inte kommer göra någon skillnad.

Den där Åsa Beckman är stendum. Hon drar alltså ett par anekdotiska upplevelse och tar det som fakta. Något som givetvis är tillåtet om kritiken riktas åt rätt håll. Sedan kommer tomte nummer två in och bekräftar att det givetvis kan kopplas till mansrollen. Vad mer kunde man förvänta sig av en genusforskare? Tomte nummer tre i form av "Vett- och etikettexpert" (Mycket respekterad titel) glider in och ger tips på hur man som kvinna kan ge männen svar på tal!

Artikelns totala avskaknad av genomtänkhet får mig att vilja svälja en rakhyvel och dö.

Jag kände en kille (utländsk) som brukade ställa frågor till sin tjej hela tiden: "Vem har du knullat med idag din jävla hora?", "Vems nummer är det där, din hora?", "Varför kollade du på honom, jävla hora?". Hon brukade få tala Länge Och Väl för att slippa få stryk.

Jag tycker absolut att kvinnor borde sluta fråga. Man står eller sitter där nöjd och glad, djupt insjunken i sina egna tankar. Hur skulle man kunna göra köket större, skall vi satsa MF på sociala medier, eller traditonella. Eller både och. Jag var ute och rekade inför jakten i helgen, och något slog i underredet på bilen. Undrar om jag borde lyfta upp fanskapet och kolla så allt är helt. Eller skall jag skita i det, det märks väl om det är något allvarligt. Jag kollar det när jag slänger på vinterdäcken istället. Jag måste däremot vinterställa hus och byggnader nu i september för oktober blir jävligt intensiv. Tur att man sålde den där jävla båten iaf som man aldrig hade tid att använda. Bara jobb varje höst och vår.

Så där går tankarna när man äter en normal lunch på en plats avsedd att äta på, typ ett lunchrum. Och under tiden så förnimmer man någon sorts skval i bakgrunden. Det är som regel inte särskilt störande, i undantagsfall kan man få den där känslan som när radion stått på länge utan att man tänkt på det men rätt vad det är så blir man irriterat medveten om vilken skit som sänds och stänger bestämt av radiojäveln. Men när man sitter där i godan ro tystnar radion tvärt och man uppfattar en uppmaning att själv ta till orda.
Så man tittar upp och då sitter det en kvinna där och vill ha svar på något. Oklart vad, men förmodligen mitt allmäntillstånd, åsikt i en viss fråga eller något annat helt irrelevant som hon dessutom skall fullständigt skita i. I extrema undantagsfall är det dock en fråga av vikt, så jag har slutat med att mumla något halvjakande och säger numera att jag inte förstod, men att det går bra att maila mig ifall det är något hon vill att jag tittar på. Jag frågar inte något tillbaka.

Så länge människan själv kan röra sig, äter och sover normalt är jag helt ointresserad av att lyssna på någon beskrivning av ömmande handled, ryggont eller stukat lillfinger. Varenda människa har väl sina små skavanker och det behöver väl inte påpekas för varenda jävel som sitter och försöker njuta av sin måltid. Alla kvinnor i min närhet beter sig på det här viset. En del män också, men generellt är män bättre på att läsa av när jag inte är mottaglig för småprat. Så ja, kvinnor borde fråga mindre.

På tillställningar av olika slag har jag heller inget problem med tystnad, är det många runt bordet och snacket är det vanliga, ytliga och ointressanta babblet kan man låtsas lyssna på lite olika diskussioner och därmed slippa bli indragen i något meningslöst socialt spel där folk låter käften gå bara för att. Ofta finns det ju en anledning till att man deltar, så man fokuserar på målen med deltagandet, fixar dessa så snabbt det går, ursäktar sig tidigt, tömmer en flaska vin innan sänggåendet så det blir tyst i huvudet och sen försöker man tänka på roliga och positiva saker.

När bestämdes det att vi som människor måste prata hela tiden? Ibland är jag inte intresserad, bäst då att hålla tyst tills det finns något vettigt att komma med. Annat känns bara falskt.

OK.. det finns undantagssituationer där jag av sociala skäl kan tänka mig att prata luft bara för sakens skull, det är förväntat - men sen har de baserat artikeln runt frukostbordet(?!) - innan jag vaknat till ordentligt är jag sällan intresserad av att vara social. Varken män eller kvinnor får så värst många frågor från mig i det läget..

Nädu, välsignad vare den, som när h*n ingenting har att säga, avstår från att muntligt bekräfta detta faktum.

Pratet om att vi tappat gammeldags konversationskonst tror jag är kalasfel, tror snarare att vi i takt med att informationssamhället brett ut sig tröttnat på tomt luftprat.

Känner en bra mängd kvinns som INTE skulle uppskatta att dras över den av artikeln föreslagna kammen.

Sådana där genushjon verkar sannerligen ha noll koll och noll hjärnaktivitet.

Jo, som man stödjer jag till 100% att kvinnor ska "frågestrejka". Jag lär inte heller vara den enda mannen på jorden som gärna skulle vilja ta en paus när kvinnorna i ens omgivning oavbrutet pladdrar och ställer meningslösa frågor. Föga överraskande skulle jag i de flesta situationer uppskatta om kvinnorna, precis som jag själv, inte pladdrade om en massa meningslösa och triviala saker i all oändlighet. Allra mest skulle jag uppskatta det i hennes exempel, d.v.s. när jag äter slipper jag helst att behöva prata oavbrutet. Enda anledningen till att jag ofta ens besvarar något, överhuvudtaget, är för att vara hövlig (vanligare med en obekant kvinna) och för att kvinnan inte ska börja sura (vanligare med en partner).

Notera att de flesta kvinnor, och samtliga feminister, aldrig kommer på tanken att kanske de skulle anpassa sig till mannen (eller som mannen bara acceptera skillnaden utan att ständigt vara martyr). För det där ständiga triviala och hjärndöda pladdret är inte för vår mäns skull, även om det säkert finns en del män som uppskattar det. Bara för att många kvinnor har ett behov av det, innebär inte att alla män skulle ha det. Kan någon ens föreställa sig en kvinna tänka: "Oj, nu pladdrar jag på en massa om helt triviala och ytliga ämnen som inte intresserar min bordspartner, jag ägnar mig åt känslorunk och känslosnack, trots att han inte alls är intresserad av att tala om sina känslor, men som han ändå av hövlighet tvingas svara på. Nej, nu tänker jag hålla käften fram till att jag har något intelligent, meningsfullt eller åtminstone roligt att säga."?

Så är jag som man för "frågestrejk"? Ja. Kommer dessa feminister bli nöjda med resultatet om det skulle införas? Nej. Inte för att det spelar någon roll, då feminister per definition ändå aldrig kan vara nöjda och rimligtvis är det faktiskt rätt godtyckligt vad de för tillfället väljer att gräma sig över.

När liknande trams har gnällts om dagligen, dag ut och dag in i några årtionden, av kvinnor som aldrig tröttnar på att leka martyrer, även om martyrskapet bygger på det mest löjeväckande och t.o.m. rent påhittade saker, så vågar jag tippa att man till slut inför en ny variant om att kvinnor ska tiga i församlingen. Det är så det alltid slutar.

Edit: Går det inte få kvinnorna att "frågestrejka" när man ser på TV eller fokuserar på något annat?

Exakt. Kvinnor vill gärna ösa ur sig problemen för att lätt på trycket men är inte speciellt intresserad av själva lösningen. Det kan ha problem med både vänner och kollegor och när man kommer med råd så får man ofta till svar att det är komplicerat eller "så kan man ju inge göra" eller så regerar de inte alls på det man säger. Det maler på om "hon sa si och hon sa så"

Till slut stänger man av eller låter skiten bero.

Förövrigt tror jag att en stor andel av männen i det här landet skulle uppskatta om kvinnorna frågestrejkade. Så kan vi män prata med varandra istället, som vi alltid gjort. Eller så håller vi käften och njuter av tystnaden. Win Win.

Haha! Men be dem hålla käften då. Dumma mans-fitta.